Everly & Cipriano [PRS, fallen ängel]

Raina vinkade till sig bartendern och såg uppriktigt förtvivlad ut.
"Min syster vad här innan, blond, lite längre än mig. Hon ringde mig på väg härifrån och lät rädd, något om nån kille som pratat med henne. Har inte hört från henne sen dess och jag tror något har hänt henne. Vet du något om killen?" sade Raina förtvivlat och lät till och med hennes röst brista i slutet. Killen bakom baren kopplade snabbt vem systern var och nickade diskret mot killen med ölen.
"Nä, tyvärr." sade han enkelt och log. Raina nickade lite och viftade enkelt bort bartendern. Hon satte sig sedan bredvid killen och blängde bistert på honom.
"Vad vill du Freya?" frågade hon, hade inte lust för att småprata.

Ace tjuvlyssnade på den korta diskussionen mellan kvinnan och bartendern, gjorde en mental anteckning om att ta itu med bartendern vid ett senare skede. Det fanns mycket han tyckte om och skvallerbyttor var en av de sakerna. Då han snart fick sällskap fyrade han av ett bländande leende mot henne. "Raina, förmodar jag?" Trots att han fick det att låta som en fråga så var det mer av ett konstaterande: han var säker på sin sak.

Raina blängde på honom och la armarna i kors. Hon var verkligen inte alls sugen på att småprata och det faktum att han inte kunde ta den hinten irriterade henne.
"Vad vill du henne?" upprepade hon och la armarna i kors över brösten.

Ace ansträngde sig för att inte le. Det här var mycket underhållande enligt honom och det faktum att ängeln som hade hans Freya som sin vasall verkade ha en kort stubin, gjorde situationen ännu intressantare för honom.
"Ända sedan jag stötte på Freya har jag gått runt och funderat på när jag skulle få äran att träffa dig," förklarade han nonchalant istället för att besvara Rainas fråga.

Raina himlade med ögonen och såg på honom en stund.
"Du verkar bry dig om henne väldigt mycket. Du gör bäst i att berätta vad du vill annars kommer det inte sluta upp bra för henne." sade hon enkelt och såg på honom.

Ace övervägde att fortsätta retas en stund men bestämde sig för att låta bli. Han hade kommit hit för att få information och då skulle han inte slösa bort dyrbar tid på att prata om onödiga saker.
"Jag ställer frågan endast en gång." Han betonade de två sista orden något extra för att visa att han menade allvar, "vad har du gjort med henne? Med hennes minnen?"

Raina skrattade till och såg på honom en stund.
"Du är fallen, va?" log hon smått och virade en hårslinga runt sitt pekfinger. Hon ryckte sedan lätt på axlarna med ett flin. "Du vet hur dom blir. Dom blir så jobbiga med deras minnen. Hon grät och gnällde över nån kille så jag fick henne att glömma honom. Hon gick från en belastning till en av mina närmsta vänner." log hon snett och ryckte på axlarna.

Han rynkade bittert på pannan, ansträngde sig för att varken göra eller säga något dumt. Att någon raderat Freyas minnen hade han ju räknat ut men att det var Raina som låg bakom överraskade honom inte direkt.
"Årets vän," kommenterade han sarkastiskt, "hur långt skulle du gå för hennes skull om hon låg i fara då?"

"Om jag misstänker att du riskerar hennes säkerhet kommer jag döda dig. Jag behöver hennes kropp. Vet du hur svårt det är att hitta nån som inte är uppkäftig? Hon är tacksam över att vara odödlig så hon lämnar över sig själv till mig. Tror du jag vill bli av med henne?" fnös hon och himlade med ögonen. Raina brydde sig egentligen bara om sig själv, enda anledningen till att hon stod ut med Freya var för att hon behövde henne.

"Döda mig?" upprepade han och snörpte på munnen, "jag skulle mer än gärna vilja se dig försöka." Han snurrade runt pallen så han satt helt och hållet vänd mot Raina. Trots att det bara gått ett par minuter så visste han redan vad han tyckte om henne, hon hörde minsann inte till hans favoriter. Men det var det givetvis inte många som gjorde.
"Freya skulle vara mycket lyckligare tillsammans med mig än vad hon är hos dig."