PRS mellan Lajlan och Ellus

Jag såg hur han satte sig i andra änden av bordet hos en Thomas och den andra killen vars namn jag glömt som kysstes med en tjej. Skönt - nu slapp jag honom. Eller?

Efter ett tag tröttnade jag på Zachs och Thomas hångel så jag åt upp och sa att jag skulle gå och lägga mig. Men jag tänkte inte alls gå och lägga mig, jag skulle skriva till mamma och pappa. Jag gick ner för trapporna till källaren. Det enda jag hörde var mina egna steg.

Jag åt knappt någonting. Jag gillade knappt maten på Hogwarts.
Jag reste mig upp och började gå ner till fängelsehålorna. Jag gick förbi mina gamla vänner som inte ens hälsade på mig. Jag pekade finger lite diskret och ökade sedan tempot. Stegen ekade i den stora korridoren.

Jag gick långsamt, för att jag hoppades att någon skulle komma. Var det steg jag hörde? Antagligen inte, eller?

Jag svängde runt ett hörn och stannade. Varför. Varför skulle James vara här just nu? Kunde inte slumpen gjort det lite lättare för mig att gå ner till mitt sällskapsrum?
Jag fortsatte gå snabbt och gick förbi honom.

"Vänta!" ropade jag.
Sen började jag springa. Jag sprang ifatt henne och grep tag i hennes arm.
"Varför undviker du mig? Vad kan jag ändra? Jag gillar dig, som vän alltså." sa jag.

"Din psykopat!" skrek jag och ilskan flammade upp. "Vad tror du att du håller på med! Släpp mig!" Jag försökte slita mig loss.

"Vad är det? Jag måste ju göra på nåt sätt, annars kan vi tydligen inte prata." sa jag och släppte hennes arm.

Jag tittade på honom med en blick jag hoppades skulle uppfattas som mördande.
"Och varför skulle du vilja prata med mig?"

Hon gav mig en mördande blick.
"Snälla, bara fem minuter!" bad jag. "Fem minuter, jag måste få veta en sak."
Jag var kär för första gången på riktigt. Tyvärr var det inte besvarad kärlek, jag menar, mördande blickar, att bli kallad psykopat. Jag fattar inte henne, men hon är så söt, de vackra ögonen, håret, inte för att jag har känt på det, men det är fint.