(Privat Roll) Cipriano & GinnyHermionePotter

"Jag vet hur det känns. Pappa, Apollon lämnade mig och min mamma när jag var jätteliten. Men du ser! Han var ju här! Han övergav inte mig helt!" Säger Hon glatt till Amalia.
"Om du har tur blir du erkänd redan ikväll!" Säger hon sedan.

Amelia skakade på huvudet och försökte hålla sig lugn.
"Jag åker hem efter att ha ätit." Sade hon och rättade till sin jacka. Hon gick uppför kullen igen och suckade lågt. Hon ville verkligen inte vara kvar, alla verkade konstiga som trodde på grekiska gudar.

"Nej! Nu när du vet om det här måste du stanna!" Säger Eira medan de går mot messpaviljongen.
"Några här på lägret är dina syskon!" Säger hon sedan till Amelia!

Amelia rynkade på pannan och skakade lite på huvudet.
"Du kan inte tvinga mig till ett enda skit, vill jag inte stanna då stannar jag inte." sade hon kort och skakade sedan på huvudet. "Min lillebror är inne i stan, inte här." lade hon sedan till.

"Okej! Men först måste vi gå till Stora huset där Keiron och Mr. D säkert är! De måste få veta att du kommit hit!" Säger Eira.
När de går mot stora huset passerar några lägermedlemar dem.
"Ser du! Ingen vill bli vän med en vars pappa hatar kärlek!" Säger en av dem till Eira. Hon känner innombords hur hon börjar koka av ilska. Hon själv och alla hennes syskon hade bråkat med Afrodites barn ända sedan det blev känt att de två Olympierna grälade.
"Det finns annat än bara Kärlek här i världen!" Ryter Eira mot Afrodites dotter. "En vacker dag kommer ni få pilar rakt i era hjärtan! Och det är inte Eros' pilar ska ni veta!" Hon struntar blankt i vad folk säger om att hon måste spara på stämbanden! Hon är så förbannad på dem!
"Kom så går vi mot stora huset!" Säger hon med ansträngt lugn till Amelia och går sedan mot huset med raska steg!

Amelia såg på tjejerna. Dom var hur snygga som helst. Hon rynkade på pannan och gick efter Eira.
"Kärlek är viktigt." Sade hon och rynkade på pannan. "Varför hatar du kärlek för?" Undrade hon sedan nyfiket och småsprang för att hinna med Eira.

Eira tänkte efter.
"Egentligen hatar jag inte kärlek!" Säger hon. "Men Afrodites barn går mig på nerverna för tillfället!"
"Förresten! Din mamma kanske är Afrodite! Men det tror jag inte. För du är trevlig!" Säger hon sedan. Afrodite brukar ju förälska sig i modeller och skådespelare. Så kanske!
De kommer fram till Stora huset. Eira ser Keiron och Mr. D sitta vid bordet som de typ alltid gör.
"Hej! Det här är en ny lägermedlem!" Säger hon sedan till de båda herrarna.

Amelia himlade med ögonen, det var onödigt med fåniga gräl ifall hon ändå inte tyckte det hon påstod. Hon kliade sig på armen och spärrade upp ögonen när hon såg hästmannen.
"Det är en häst." Sade hon och såg panikslaget på Keiron. Hon backade undan och vände sig om för att gå. Allt blev för mycket för henne.

"Jag är en Kentaur!" Säger Keiron till Amelia.
"Jag har lite problem med att få henne att inse att de grekiska gudarna finns. Och hon säger att hon vägrar stanna!" Säger Eira till Keiron. Själv kunde hon inte förstå hur man kunde vilja åka från lägret!

Amelia rynkade på pannan och vände sig om, igen. Hon såg på hästmannen och la armarna i kors.
"Jag bryr mig inte, du är en häst. Vad gör jag här? Nån fårkille tog hit mig och jag föreslår att nån tar hem mig också för jag har ingen aning om vart jag är riktigt." sade hon kort och bestämt. Hon var en aning bortskämd och förväntade sig alltid att få som hon ville.