Student and teacher Love [PRIVAT Vega & Zora]

My såg tyst på chefen som gav henne signalen, hon tog tyst brickan som hon hade gjort till en äldre dam med sitt barnbarn och severade tyst dem det och gav barnet en leksak de burkar ge för roa barnen. Hon gick tyst mot Max tyst, hon tyckte det var lite pinsmat att tvingas ta servering till läraren hon typ hade varit rejällt dumt mot. Tyst kom hon fram nu. "Du verkar föredra kafe med ser jag, inte bara skola."sa hon snält nu

Han lyfte blicken från tidningen då någon tilltalade honom. Han fäste uppmärksamheten på tjejen som stod vid bordet och fick till sin förvåning se tjejen, My, som han tidigare haft en mindre lyckad konversation med.
"En kopp kaffe, tack," bad han utan att lägga någon vidare notis på det hon sagt, "utan mjölk eller socker." Max la sedan ifrån sig tidningen för att ta fram sin plånbok och räckte henne en sedel. "Behåll växeln." Han började sedan bläddra i tidningen igen. En del av honom ville fråga om hon verkligen var säker på att hon inte ville tala mer ingående om hennes problem i skolan, men lyckades hålla munnen stängd. Hon hade gjort det ganska så klart att hon inte ville prata om saken och han ville inte tvinga henne till det heller. Om hon ville prata om det så ville han att hon skulle göra det självmant.

My tog tyst mot allt och bett sig i läppen och tänkte snabbt.
-E du sur över hur jag beetede mig innan under vårat samtal ber jag om ursäkt, det bara det skolan e inte min trygga punkt.
sa hon nu lugnt och gick sne för fixa hans beställning. Hon fixade tyst kaffet och med mjölken och fixade med pengarna och växel fixade hon med snabbt inann hon tog en servering på samma gång och gick sen och ställde det till Max.

"Varför tror du att jag är sur?" frågade han och lyfte blicken från tidningen igen, såg uppriktigt intresserat på henne. Han visste inte om hon av någon anledning dragit den slutsatsen att han skulle vara sur, eller om hon bara gissat och ville att han skulle försäkra henne om att så inte var fallet? Han tackade då hon återkom med hans kaffe och tog omedelbart en klunk av den varma drycken.

My hade lyssnat på hans ord innan hon hde gått och sen tänkte hon snabbt när hon hade serverat honom.
-För du bett dig i läppen rätt mycket när vi pratade och din blick såg jag hur du började bli lite frustrerad.
sa hon nu till hoonm och tänkte lite. Hon var väldigt bra på ta upp intryck från sådant som man inte märkte själv, kanske något hon hade lärt sig under åren som mobbad.

Med en liten rynka i pannan la han huvudet på sned. Han kunde inte komma ihåg att han ens en gång under deras tidigare konversation bitit sig i läppen, men å andra sidan var det inte något han egentligen la märke till om han så gjorde det. Han kunde dock erkänna att han blivit lite frustrerad men det var ju inte direkt samma sak som att vara sur.
"Jag ska inte uppbehålla dig längre." Max vände blicken till tidningen för tredje gången. Hon hade ju som sagt gjort det klart att hon inte ville prata om hur hon hade det i skolan och han tänkte inte ens försöka få henne att ändra åsikt. Han var inte annars heller så pratsam med folk han inte kände bra, plus att My antagligen hade bättre för sig att göra just nu än stå där och prata med honom.

My himalar med ögonen av hans ord och gick snart men hann inte långt innan en kille mkom in, man såg det var en av henes bröders.
-My
sa han direkt och smet till henne och hon suckar.
-Ett jag sa l¨t¨mig vara idag. 2 hur fan hittade du hitt? du hittar ju knappt till skolan
a hon och brodern flinar, man såg han var väldigt snäll av sig.
-skulle bara vara snäll och ge dig din mobil
sa han och gav henne den och hon log sitt tack och såg sen på brodern som gick sen