[PRS] skorpa & boknörd_

Mikael öppnar dörren till omklädningsrummet och går fram mot sitt skåp, han ignorerar totalt att coachen också ska till omklädningsrummet.. Han slår in koden med sin darrande han och öppnar det gamla skåpet som de aldrig byter ut. Med en suck drar han ut väskan ur skåpet, hans kompis har antagligen redan stuckit från skolans område. Han går fram till spegeln i omklädningsrummet och sätter dit sina örhängen som han tagit av innan träningen, för säkerhets skull. Näsan ser helt förjävlig ut, men det ät nog något som fixar sig förr ellet senare, blodet har han i alla fall fått bort nu. Mikael drar handen genom det kolsvarta håret innan han drar av sig den svarta långärmade tröjan för att mötas av få blåmärken armarna. Han himlar med ögonen ut hur känslig hans kropp är och drar på sig sin gråa lösa tjocktröja som han haft i väskan. Han drar den tunga väskan över axeln, han struntar i att byta till jeansen från idrottsshortsen, det är ändå inte särskilt kallt ute

Coachen suckar och drar handen genom håret, som tack vare regnet blivit lockigt.
Han byter om till sina vanliga kläder; laget hade sedan länge gått hem så han har hela omklädningsrummet för sig själv.
Han halar upp sin sportsbag på axeln och låser byggnaden efter sig när han går hemåt.
Han har en bil, men han bor så pass nära att det skulle vara slöseri att köra dit.
Framför sig ser han Mikael, som har blicken fäst på marken.
Kayden joggar fram till killen och knackar på hans axel.
"Är det bra?" frågar han oroligt.

Mikael vänder sig om mot den äldre och låter hörlurarna glida ner över sin taniga nacke.
"Jag mår fint." svara han med en täppt röst och trampar lite rastlöst med fötterna i en liten vattenpöl. "Jag väntar bara på bussen" ännu en gång drar han ner ärmarna på tröjan över sina händer.
(Sry.. Det blev lite kort eheh Dx )

Kayden flinar och skakar på huvudet.
"Är du säker?" frågar han. "Du ser inte direkt bra ut.." Han avbryter sig. "Alltså, du är inte ful... jag menar bara att du inte ser ut att må bra!" säger han paniskslaget och kliar sig i nacken. "Fattar du?" Han ler nervöst mot den yngre.

Den här blev ju oxå kort af.... Dx

Mikael börjar skratta och skakar på huvudet åt den äldre, han vet att han rodnar något hysteriskt och ser ner i marken. "Dont worry, I get it. Jag ser fruktansvärd ut." ler han och rycker lite på axlarna. "Ja, jag mår okej, det var bara en dålig ide att gå på träningen." berättar han och ser upp på den äldre, som ser väldigt nervös ut. Nu, när det gör inte lika ont, har han gått om tid att tänka på vad coachen tycker om honom.. Och han drar sakta upp luvan över huvudet, för att kunna gömma sig lite mer

Kayden rycker på axlarna och ler osäkert.
Mikael är inte som de andra i laget, har han märkt och coachen vet ännu inte vad han tycker om det.
"Säg inte så för tidigt", säger Kayden och lägger huvudet på sned för att betrakta den yngre.
"Varför tycker du så?" frågar han, fast egentligen så är det ganska självklart, men han vill ändå höra.

Den yngre killen börjar rota i sin väska medan han lyssnar på coachens fråga. Han stoppar in ett tuggumi som är smaksatt med mint i munnen. Mikael vänder sedan blicken från vattenpölen mot sin coach för att möta hans med sina ögon.
"Jag vet inte, jag visste redan att jag inte skulle passa in.. " säger han och håller tuggummiasken fram mot den äldre ut av dem. "Jag kom egentligen inte hit för fotbollen, så det var bara dumt..." vinden blåser i luvan, men som ändå håller sig uppe på hans huvud medan han håller fram tuggummina. "Du vet att du inte behöver vänta med mig här va?"

Den äldre ler och tar tacksamt emot ett tuggummi.
"Tack", säger han. "Och förresten så har jag inget bättre för mig, och du vill väl inte vänta själv?"
Mikael svarade inte, så coachen ler och tar det som ett ja.
Kayden granskar nyfiket Mikael.
"Du sa att du inte hade något att göra", börjar han nyfiket.
"Men liksom, varför just... fotboll?"
Coachen kan inte hindra sig från att låta som en krävande sjuåring trots att frågan verkar göra Mikael obekväm.

Mikael lägger ner tuggummiasken tillbaka i väskan och låter blicken återvända till coachen. Hur i hielvete ska han svara på den frågan? Han dröjer lite på svaret som han än inte kommit på och lägger ner händerna i sina fickor för att sedan luta sig mot staketet. Han kan inte berätta att det är för att han crushar på sin lärare, för då skulle han skämma ut sig mer än vad han redan gjort.
"Min kompis övertalade mig lite.." egentligen behöver han inte svara på frågan, men han har märkt hur många som tycker han är konstig eftersom att han alltid är tyst. I bästa fall så svarar han med korta och snabba svar, men hans coach är en av de få människor som han faktiskt bryr sig om vad han tycker om honom. "Jag gillade en i klubben.. Ehm.." förklarar han medan han pillar upp sina nagelband igen, tanken att han skulle kunna se om coachen blir avundsjuk försvinner så fort den kommer. För han förstår att det aldrig skulle hända.

Kayden ler osäkert.
Han kanske känner sig besviken över att det var en i klubben, men han skjuter iväg tanken och kollar på den yngre killen som nervöst pillar på sina nagelband.
"Jag förstår", säger coachen och drar bort blicken från Mikael.
"Faktiskt."