Avatar legend of Vera - Nutid

Vera funderade hon gillade inte direkt stora resor
" Mina föräldrar kommer inte tillåta att jag ger mig ut på resa utan dom tyvärr " sa Vera. Hennes föräldrar var riktigt överbeskyddande ibland men endast mot henne inte nån av syskonen.

Serena suckade och trängde sig förbi Leon och Temperance.
"Du är Avataren, och världen behöver din hjälp. Det är ditt kall och ditt uppdrag att ställa världen till rätta och att hålla uppe balansen, som just nu är osäker. Låt mig prata med dina föräldrar så kommer de att släppa iväg dig. Det finns något som kallas kontakt som funkar på långdistans, om de inte vet vad det är" sa hon och försökte sikta blicken på var hon trodde att Veras ögon var. Med tanke på var hennes röst kom ifrån så var de jämnlånga, så så himla fel ute kunde hon inte vara.

" Då får ni ha tålamod att vänta tills de kommer hem " sa Vera en röst sa till henne att hon borde göra sin resa som hon var utvald att göra. Tim lyssnade och började få en mörk blick som vanligt var det Vera allt handlade om. Om han själv skulle ge sig iväg skulle föräldrarna säkert inte bry sig.

"Okej, visst. När kommer de hem?" frågade Serena och kände hur magen började kurra, det hade varit ett tag sen hon och Temperance hade fikat. En stöt av känslor dök upp i hennes radar, och det verkade som om det kom från Veras bror. Hon brydde sig inte så mycket, men märkte av förändringen i hans puls.
"Vi kanske kan återkomma när de har kommit hem igen, så kan vi äta någonstans sålänge?" föreslog Temperance och log lätt mot Vera.

" De är hemma om en eller 2 timmar " sa Vera och log lite de här personerna verkade inte så illa. Leon såg på sitt armbandsur ja han kunde tillåta sig att ha tid att äta om det skulle ta 1 eller 2 timmar för föräldrarna till Miss Von smith att ta sig hem. Han hoppades på att hitta nå ställe med vegansk mat då han var vegetarian.

"Okej, då återkommer vi då" sa Temperance och började röra sig bort från huset.
"Jag vet en god restaurang som ligger här precis bredvid, den har allt man kan tänka sig, det passar alla preferenser" sa hon och pekade bort mot en byggnad man kunde se från grinden.

" Okej låter bra " sa Leon och log han gillade att testa nya resturanger då vegan maten smakade olika hos alla resturanger. Han började gå mot byggnaden. Resturangen verkade dela byggnad med ett fik samt en bokhandel samt en frisörsalong. Han hoppades att resturangen hade hans favoritt grönsakswook.

Tim hittade en spik på golvet och log han tog sig ut ur städskrubben gick upp till sitt rum och packade några få grejer innan han gav sig av. Föräldrarna skulle ju ändå inte märka då vera var i Fokus i den här familjen. Han sprang in i skogen även han ville upptäcka världen och träffa nytt folk.

Temperance och Serena satte sig och beställde in något att äta.
"Ursäkta men hur bortskämd får man vara? Jag tror inte jag kommer palla resa med henne" sa Serena och petade i maten.
"Äh, hon är säkert annorlunda när vi lär känna henne" svarade Temperance och såg på Leon.
"Vad tyckte du om henne?"


Lite längre bort, vid utkanten av skogen, satt Mika och Aaron och lutade sig mot en stock. Aaron lekte med lite eld i handen och Mika tittade på hur eldbollen åkte upp och ner, upp och ner. Hon drog över vatten över elden så den släcktes, och Aaron tittade på henne.
"Moget"

" Ja första reaktionen av henne var miss bortskämd men som du säger hon kanske blir bättre när man lär känna henne " sa Leon och log lite.


Tim såg sig tveksamt omkring i skogen
" Mamsen har rätt du kan inte tänka ut saker ordentligt som Vera innan du gör dom " mumlade Tim lågt för sig själv. Han var en som hade svårt att tänka ett steg längre men ingen förstod det. Hans föräldrar sa alltid kan du inte vara mer som Vera kan du inte nån gång tänka efter.

De satt och pratade ett tag och åt och Temperance sneglade på klockan.
"Nu är det två timmar sedan vi var där, nu hoppas jag att föräldrarna är tillbaka" sa hon och lade ner besticken på tallriken. Serena satt och lekte med gaffeln, fick den att böja sig fram och tillbaka. Det var ungefär så långt hon hade kommit med metallbändning, men hennes mål var att bli lika bra på metallbändning som hon var på jordbändning.


"Aaron, skärp dig" sa Mika och fnittrade när Aaron lade sig över henne och började kittla henne. Hon skrattade högt och slog med armarna och benen för att få av honom från henne.