Privat Unicornhorn och Cherryblossom

Okej, men då får du komma på vad rektorn ska säga

Några dagar senare kände Ben sig hemma, han hade umgåtts lite mer med Sasha, men också med några Moroi han hittade i sin klass. Han hade även undvikit att nämna sitt efternamn, och det hade inte varit något upprop än, i alla fall inte med efternamn. Nu satt han i aulan dock, för rektorn skulle säga något viktigt. Han stod i mitten av salen, och eleverna satt på läktarna. Det var väldigt många elever på skolan, och de satt blandade Moroi och Damphirer.

Jahapp XD
----
Sash bet sig hårt i läppen. Satt bland dhampirerna.
- okej. Idag kommer en gäst sa rektorn högt.
- miss Emma Brown la han till. De flesta dhampirer flämtade till av entusiasm då de flesta visste vem hon var. Det var sashas mamma. Hon stelnade till och kollade ner i marken.
- Emma ska dela ut en dhampir till en moroi under tiden ni går på skolan här. För att ni ska få erfarenhet sa rektorn.

Ben tittade snabbt efter Sasha bland folkmassorna och hittade henne rätt snabbt, men hon satt och tittade ner i knät. Han riktade uppmärksamheten till kvinnan som klev upp på scenen. Han kände igen henne, vilket inte var så konstigt.
"Jag heter Emma Brown, och har fått läsa era rapporter från skolan anonymt, det vill säga att jag inte vet namnen på de Damphirer och Moroi jag har parat ihop förrän jag läser upp dem från listan här. Hon harklade sig och började från toppen. Ben lyssnade lite halvt, och väntade på att få höra sitt namn. Det var roligt att höra vilka hans vänner hade blivit parade med. Michaela fick Daniel som beskyddare, en riktig dryg Dhampir som Ben inte tyckte särskilt mycket om. Stackars Michaela.
"Moroin Benjamin Dracula och", miss Brown hejdade sig för bara en liten mikrosekund, "Sasha Brown". Läktaren började mumla, och Ben hörde viskningar som "Sa hon Dracula?" och "Inte konstigt att han kunde komma in så sent, hans farsa fixade säkert in honom". Ben följde Sashas exempel och tittade ner i sitt knä. Emma Brown harklade sig och fortsatte läsa upp namnen. När hon var klar fick hon en applåd och rektorn kom upp på scenen igen.
"Nu, Dhampirer, så ska ni gå med en skyddsling vart hon och han än går, och ni kommer få skydda honom eller henne för olika faror som vi lärare kommer att utföra. Ni kommer få varsin träpåle som ska symbolisera era silverpålar, och ert mål är att "döda" faran. Samlingen är över." Med de orden reste sig hela aulan upp och började leta efter sin partner.

Sasha svalde hårt och gick till Ben.
- du är lika lycklig som jag idag? Mumlade hon och suckade irriterat. När hon började gå ut ur rummet hörde hon en röst ropa hennes namn. Hon stannade till och såg på sin mamma. Kvinnan som inte funnits där under hela hennes barndom och kvinnan som mer brytt sig om de hon skyddade än om sin egen dotter.

"Verkligen" sa Ben sarkastiskt och försökte att inte stirra tillbaka på alla som tittade på honom. Han började röra sig utåt med Sasha, men vände sig om när hennes mamma kallade på henne. Han sneglade lite på Sasha, hur skulle hon göra? Vad ville hennes mamma säga till henne efter alla dessa år? Hon kom fram till Sasha och räckte fram en träpåle.
"Gör mig stolt, älskling" sa hon och log ett litet leende mot sin dotter.

(hoppas det är lugnt att jag tog morsans roll hah )

Sasha kollade på honom.
- kalla mig inte älskling. Dessutom behöver inte jag göra dig stolt fnös hon och tog pålen och kollade på sin mamma.
- vill du tilltala mig så säg miss Brown sa hon enkelt och irriterat.

Lugnt :3 du var bra på stt Rollspela henne

Ben kunde se att Sashas svar sårade hennes mamma, men hon återhämtade sig snabbt.
"Okej, Miss Brown, jag hoppas du tar din uppgift på största allvar, och vi lär se varandra snart igen eftersom jag kommer vara med under dessa veckorna på skolan" sa hon och gick förbi sin dotter. Hon nickade artigt mot Ben.
"Mr Dracula, trevligt att se er igen" sa hon och Ben hann inte ens öppna munnen för att svara innan hon gick ut genom dörren. Han kunde svära på att han hörde en snyftning innan dörren slog igen. Han gick fram till Sasha.
"Är du okej?" frågade han och lade handen på hennes axel.

- hon är en häxa. Tror hon kan komma tillbaka efter alla dessa år och att allt ska va som en mor och dotter- relation. Jag har aldrig fått ett förlåt fnös hon och la armarna i kors. Hon svalde hårt och kollade på ben.
- dessutom förklarade hon inte jättebra. På nätterna? Ska man sova med sin moroi också? Sa hl

"Skulle inte tro att det är på nätterna, vi måste ju få sova iallafall" sa Ben och ryckte på axlarna.
"Vi lär ju upptäcka om jag blir attackerad under natten" sa han och flinade. Han började röra sig ut.
"Om det är lugnt för dig så hade jag gärna velat gå till kapellet" sa han och log lite snett. Han började röra sig mot kapellet när han inväntade hennes svar.

Hon nickade sakta.
- det går bra sa hon och följde efter.
- vad tråkigt föresten. Jag som hade velat klänga på dig på natten också la hon till med ett litet skratt. Hon såg sin mamma sitta ute vid ett träd och det såg ut som hon grät.
- borde jag prata med henne? Sa hon tyst.