[PRS] Cipriano & Cawith

Damon sträckte sig efter tallriken som fortfarande var full av mat. Med snabba rörelser började han äta och den goda smaken spred sig i munnen.
"Jag sover inte så ofta men om jag gör det så sover jag lite vart som helst", svarade han efter att ha svalt ned maten. Han hade inte sovit på flera dagar, vilket var en av anledningarna till att han blev skadad. Vanligtvis skulle han ha klarat fighten lätt men när han var trött blev hans reflexer sämre.

"Kan vi sova med varann? Ena sover så är den andra vakt..." sade hon och såg på honom. Hon sov ute så otroligt sällan och var livrädd över att bli mördad i sömnen.

"Visst", muttrade Damon. Han skulle verkligen behöva en god natts sömn. Annars skulle han inte klara sig så mycket längre. En idé började skapas i hans huvud. Om han fick ta sista vakten så skulle han kunna ta hennes saker och sedan gå iväg. På så sätt så blev han av med henne samtidigt som han fick det han behövde. Hon skulle ändå bara kunna fixa nya saker pågrund av hennes gåva.
"Jag tar sista vakten isåfall", fortsatte han och log inombords.

"Visst." sade hon och log snett. Mal gäspade stort och såg sig omkring. "Vart ska vi sova då?" undrade hon osäkert och såg på honom.

"Jag vet inte, kanske där nere?", sa han och pekade på ett båthus som låg nere vid vattnet. Det såg övergivet ut, och därför perfekt för deras ändamål. Han svalde den sista tuggan av maten innan han slängde tallriken i soptunnan som var placerad bredvid bänken.

Mal nickade lite och tog sin väska. Hon började gå mot båthuset och svalde hårt.
"Kom då." sade hon och log mot honom. Hon drog upp dragkedjan på sin jacka och huttrade till.

Damon följde efter tjejen och drog den slitna skinnjackan tajtare om honom. Det var en kylig vårkväll, och blåsten tog tag i hans hår samtidigt som den bet tag i hans ansikte och tonade kinderna en nyans rödare.

Mal såg bak på honom och log svagt.
"Såå har du nån teori på varför monster följer efter oss?" undrade hon och såg på honom.

Damon ryckte på axlarna.
"Kanske av anledningen till att jag helas av vatten och att du kan få mig att göra i princip vad du vill?", påpekade han.

"Jag kan inte alls få dig och göra vad jag än vill. Det håller bara i några sekunder." sade Mal och såg på honom med stora ögon. Hon suckade sedan och dyrkade upp låset innan hon gick in. "Jag har kollat upp monstren, det är mytologiska varelser." sade hon sedan.