Medieval rollplay [PRIVAT Emma07 & Zora]

Lukeh ade lagt frma rustningen och stod där och kolalde på dne och såg nu Doran komma och han suckar och stopapr honom på paltsne ha ville ha honom.
-Still
sa han och kolalde på allt igen och kliar sig i nacken, han må tjänat doran några år men detta var hooplöst. Han tog försktigt för gott skull rätt första gången men nu ko mmetallen, han stod där bara som en idiot

han ler lite åt att han inte verkade veta hur han skulle börja. Ärligt talat hade väl inte Doran superkoll på exakta ordningen heller, men han hade inte hållt på i så många år.
"Jag tror vi ska börja med bröstplåten?", sade han, något frågande, då han var något osäker.

Luke lyssnar
-Äm vilket av dem e det?
fårgade han nu och Nova dök upp
-Denna
sa hon och tog den och satt bara på droan och spände
-sedan har du axel
sa hon och tog den och satt på den och Luke så stort på Nova och rynkar panna
-Handelder
sa hon och tog dem två sista skydden och satt å dem rätt frot och spänt allt.
-hjälm
sa hon och gav dorna Hjälmen bara udner arne
-sist svärd
sa hon och gav doran det med och Luke bara stod där och kollar på Nova.

Doran var förvånad över Novalies kunskap, såg imponerat på henne.
"Där har du någon att lära dig utav", sade han sedan retsamt med ett flin emot Luke.
"Tack", sade han sedan till Novalie med ett leende.
Just då kom Mikken gående igen.
"Är du färdgi" frågade han.

Nova såg på droan och luke
-min mor dejtade en av eran riddare så skyler på det
sa hon direkt och såg Mikkan
-My lord
sa hon tyst itll Dorna
-Vi önskar dig tur
sa hon och gic tyst direkt mot Freja som stod och flinar mot sin styvbror
-Klassad av en tejej
sa hon till hono på skoj och tog med sig Novalie mot sittplatserna

Luke såg på Doran och sen på Mikken
-Han e klar, om han e klar i skallens
a han

Han räcker ut tungan åt Freja. Trots att de egentligen intr var syskon, såg han henne ändå som sin syster. Istället för att retas tillbaka emot Luke samlade han tankarba, visste att han behövde vara koncentrerad.
"Jag är klar", sade han sedan lugnt.
"Upp på hästen med dig då", sade han med ett leende och hjälpte sedan Doran upp i sadeln - det hade inte varit lätt att ta aig upp själv med rustning.

Nova hade flinat mot dornas reatkion och gick och satt sig bredvid sin lady
-Må han få ett slag på skallen bara för att.
sa Freja på skoj och Nova såg på henne direkt
-Tror han e för skicklig för det.
sahon mjukt

Luke stod tyst
-Försör itne rustning för mycket my lord
sa han och en man granskar Luke och sendan mikken.

Doran skrattar, driver sedan på hästen för att han ska få röra litet på sig innan det är dags.
"Var på nu", mumlar Mikken för sig själv, hoppas att det ska gå bra för hans unge elev. Han såg hur en annan man betraktade honom och Luke, han hade ett vagt minne av att mannen någon gång köpt vapen av honom mem kom inte ihåg hans namn.

Luke såg med på marnen som nickar
-Förlåt för man stirrar men måset säga ni två e väldigt lika varnadra
sa han artigt och lämnade lugnt och Luke ryggade och snubblade lite över ne rustning och där kom det beteende försöka rymma frå problemet.


Nova såg tyst kungen resa sig snart upp för presentera tuneringen. Nova bett sig i läppen och var lite nervös hur det gick för dorna, hon åste erkänna hon hade ahft upp ögonen för honom men bara i hemlighet

Mikken märkte hur Luke backade, och genast greppade Mikken tag i halslinningen på pojkens tröja. Det var nåt med den där pojken, Mikken kunde inte säga vad.
"Vad flyr du för?" frågade han pojken. Det fick honom att tänka på en annan liten pojke, hans lilla pojke, som flydde ifrån problem. Han undrade var hans son var nu, vart hon hade flytt med honom.

En misstanke slog honom, han visste att den antagligen var bara en ensam fars desperata misstanke. Ändå slog den honom. Ni två är väldigt lika, hade mannen sagt. Han tittade på Luke, betraktade hans ansikte. Jag känner igen de där ögonen, tänkte han. Långsamt drog han upp pojkens tröja, och det han fann fick honom att stanna till. Han kände igen det där ärret. Han släppte tröjan, kramade honom utan förklaring.