~Vi Möts På Hogwarts~ [Öppet Roll]

Ally

Jag kollade överallt på perrong nio och tre kvart. Det var fullt med människor att jag tappade bort mina föräldrar.
"Mamma Pappa vart är ni." ropade jag.
"Här Ally." ropade min pappa och jag såg de vara ganska nära tåget. Jag sprang till de.
"Lovar du att skicka en uggla till oss?" frågade mamma vänligt.
"Självklart kommer jag det vad tror ni om mig." skämtade jag. Mina föräldrar skrattade.
"Ha ett bra år på hogwarts." sade min pappa och de kramade om mig.
"Vi ses." ropade jag och sprang till tåget.

Inne i kupen satt en tjej och en svart- vit katt som strosande runt i kupen som jag precis gått in i.

Imogen:

I dörren står en tjej med rött hår. Hon säger inget utan står bara där och kollar på mig.
-Hej säger jag.
Hon går ut direkt igen, men jag tänker inte så mycket på det och blrjar sjunga högt igen.

Moa
Jag drar en djup suck av lättnad när jag kliver på tåget. Med min stora koffert i handen och trollstav bakom örat traskar jag omkring i vagnen och letar efter en tom kupé där jag kan sätta mig och skriva på en idé jag har kommit på.
Mina tankar susar av idéer till berättelsen, och att skriva är ett bra tidsfördriv, speciellt när jag vet att jag inte känner någon.
Jag blir förvånad när jag hittar en egen kupé, men jag traskar in och skjuter upp min koffert på en av hyllorna och spänner fast den så att den inte ska falla ner och mosa mig ifall att tåget skulle bromsa hastigt någon gång under färden.
Med kofferten fastspänd och säkrad sätter jag mig ner i sätet och pluggar in ett par hörlurar i öronen, brölande musik igång och börjar skriv ner början av min berättelse på en anteckningssida i mobilen.

Limwa
Jag drog ett djyppt andetag och öppnade kupedörren igen.
'hej' sa en tjej med brunt snaggat hår inne i kuppen.
'Hej, kan jag sitta här?' frågade jag och log lite.
De kändes hoppfullt. Vi kanske blev vänner. Jag hoppades det iallafall.

Imogen:

-Det går säger jag och flyttar lite på min koffert. Hon sätter sig. Vad heter du? Frågar jag och ler lite mot tjejen.

Elvira
Jag går igenom tåget och tittar in i kupéerna för att se om det är någon tom, men eftersom jag nästan kom sent så är ju självklart ingen ledig. I en kupé sitter en ensam tjej som tittar ut genom fönstret. Hon har brunt halvlångt hår och rätt läppstift, hon ser ju trevlig ut! Vänta lite... Är det...? Jag känner igen henne! Jag ler för mig själv och samlar mod till att knacka. Hon vänder sig snabbt mot mig när jag har knackat och jag börjar öppna dörren.

'Tack' säger jag och ler. jag sätter mig mittemot henne. 'Limwa Grack. Alltså jag är Limwa. Jag är så exalterad för detta. Jag har läst om det i massa böcker. Detta är min dröm. Vad heter du?' Jag ler stort. Hon verkar snäll. Man ser det i hennes ögon.

Moa
Jag väntar spänt på att det ska komma in någon i min kupé, då jag kände att om det skulle hända kunde jag inte vara den som skulle starta konversationen. Det hade varit något om min musik, någonting som de flesta verkade vara rejält ointresserade av, eller någonting om min berättelse, om hur exalterad jag var över ett nytt projekt.
En ny låt startas och jag känner genast igen den som Uma Thurman med Fall Out Boy, och jag nynnar lite med i låten och jag känner mig genast mer avslappnad.

Imogen
"Va fint!! Asså andra har så fina namn, säger jag och ler stort så man ser mina stora framtänder. "Jag heter Imogen strong" svarar jag. "Fast säg Imogen"
Jag kommer på att jag kanske pratat för mycket, för jag gör alltid det.
Hon börjar prata om att hon har längtat äfter det hör och läst i böcker om det och jag känner igen mig så mycket i det.
" Jag med!!! Asså jag dog när kag fick brevet, och jag trodde ju förstås att jag drömde eller nåt men det är sant!!!"
Ugh, det vart akward, tänker jag. Men hon verkar snäll.