~Bayrios~ [Fantasy Roll]

Ayra satt tyst och fortsatte stirra på Eriks ansikte.
När han nämnde Den Blå och Gröna Magin nickade hon sakta.
"Ni är specialister på levande varelser?" frågade hon försiktigt, "Erikk..."
Arya hade väldigt svårt att uttala Eriks namn. Hon hörde själv att det inte lät som när Letoyanen själv sa det. Hon försökte ett par gånger till men lyckades ändå inte så mycket bättre.
"Eirikk...Earik...Erek...Erikk"
Arya suckade. Hon kände sig något generad över sina misslyckade försök.
Hon såg bort från Erik och sökte efter fler Mongraler -förutom liken- i närheten. Inget för tillfället.

Arya rodnade ofriviligt efter att Erik talat. Hon undrade kort om han skulle få problem med att säga hennes namn.
När den blåa magin började lysa i Eriks kropp flämtade Arya mjukt. Inte av rädlsa utan mer av beundran. Den Blåa magin visade sig på ett annorlunda sett än Den Gröna och Arya stirrade fängslat på det blåa ljuset som kom fördandes emot henne. Hon blev något nervös när ljuset nådde Eriks handleder. Var det verkligen en bra ide att låta de olika magierna mötas?
Snart kom svaret som en lättnad för Arya. När det blåa mönstret träffade hennes fingertoppar kände hon en behaglig värme i dem. Kraften kändes stärkande och uppfriskande. Lite som att dricka te en kall vintermorgon. Men inte nog med det. Den Gröna magin i Aryas kropp reagerade på ett oväntat sett när den möttes av den blå. Hennes händer började lysa i ett grönt, klart sken som efter en liten övergicki en blåare nyans. Det hela var mycket vackert att se.

Arya släppte höger handen ur Eriks och testade att använda den. Det gjorde lite ont men hon hade inga problem att röra på den längre.
Arya nickade.
"Tack" sade hon.
Misstänksamheten i hennes röst var nu borta och hade ersatts av den vanliga Arya. Även om Arya var en ganska hård person var hennes röst len som honung. Det gjorde henne också mycket duktig på att sjunga, även om hon väldigt sällan använde den förmågan.
Hon såg upp på Erik igen, men med en mjukare blick denna gången. Hon satt på det settet en ganska lång stund utan att säga något, med vänster handen i hans och benen korsade i gräset. Så började hon tänka på nuet. Hur gick striden mit Mongralerna? Fanns det fler Letoyaner här?
"Vad gör en Letoyan i de här trackterna?" frågade hon plötsligt, "Och varför räddar han en Garudiska ur klorna på en Mongral?"

Arya förvånades lite över Eriks leende. De flesta i hovet på Hamathya Mahal brukade störa sig på hennes raka uttalanden. Drottningen brukade när hon var yngre tjata om att hon som prinsessa behövde vara lite mer "finkänslig". Arya brukade svara att eftersom hon inte var någon prinsessa var det inte nödvändigt.
"Garudier" rättade Arya automatiskt utan att tänka sig för.
Hon hörde själv hur otrevlig hon lät. Snabbt försökte hon släta över sitt uttalande.
"Jag menar...det gör vi också,...Garudier slåss mot Mongraler,...för att försvara vårt hem alltså"
Arya förvånades över sin egen osäkerhet när hon talade. Hon brukade verkligen inte vara den som tvekade. Kanske var de för att Erik satt så nära? Hans korsade ben var bara ett par centimeter från hennes och Arya märkte att hon fortfarande höll i hans vänsterhand.
Generat släppte hon genast hans bleka näve och backade ett par decimeter.
"Vänta..." hon hejdade sig mitt i en rörelse när Eriks ord flög genom hennes huvud.
Letoyanen hade sagt vi vilket måste betyda att det fanns fler Letoyaner i området som stred mot Mongralerna.
"Finns det fler Letoyaner här som slåss mot Mongralerna?"

Arya slutade aldrig förviras av den Letoyanske mannen. Hon hade precis rättat honom mycket oartigt och där satt han och lig emot henne igen.
Var alla Letoyaner sådana?
Nånting med Erik gjorde Arya väldigt osäker, vilket var mycket annorlunda från hennes sida. Hon brukade aldrig tvivla eller vela med något men varje gång hon såg på Erik glömde hon bort vad hon skulle säga eller ha händerna.
"Vi är tretusen man..." började Arya just när ljudet av grenen som knäcktes ljöd.
Blixt snabbt hade hon kommit på fötter igen och stod nu med båda sablarna i stridsposition.
När den vackra hästen uppenbarade sig slappnade hon av något men släppte inte det hårda taget om sablarna.
Arya hade aldrig sett en Hatari förut. Hon hade läst lite grann om dem men texternas invecklade beskrivningar var ingenting jämfört med varelsens verkliga skönhet.
"Är hon din?" frågade Arya Erik, förundrad över skönheten i djuret.