[PRS] Sköldpaddan Lazy

Seo-Jun sneglade lite på Zachary och de delade en snabb blick.
"jag föreslår att vi säger sanningen", sade Seo-Jun förnuftigt och nickade instämmande med Areanas förslag. "Vi kommer inte att tjäna något på att ljuga."
"Å andra sidan kommer de nog påpeka hur otroligt inkompetenta vi är som inte bara använde magi för att ta oss fram i tid..." sade Zachary fundersamt. "Påtal om det", mumlade han och stannade till. Han drog fram sin trollstav från klädnadens innerficka och pekade den mot den lilla högen bestående av kofferten och Rolf-Roland. "Wingardium Leviosa."
Seo-Jun tittade på Zachary med lätt öppen mun. "Okej, okej jag ger mig. Du har haft rätt hela tiden, jag är verkligen en toalettaffär", sade han och slog sig lite i huvudet. Han pekade sin stav mot sin egen koffert och med en liten knyck på den, började även hans koffert sväva en bit över marken. "Jag hade totalt glömt bort att vi får använda magi, även om jag använde den på tåget", sade han lätt frustrerat.
Zachary gav Seo-Jun en klapp på axeln. "Det är inte lätt att vara mugglarfödd", sade han retsamt medlidande. "Att vara halvblod är nästan lika illa", fortsatte han och tittade på flickorna. "Stackars småkryp..."

Areana slog sig själv i huvudet, hur många gånger hade hon inte retat sin syster för att ha glömt sina magiska egenskaper i krissituationer?
Rosalie tittade småttriumferande på sin syster.
-Wingardium Leviosa! sa Rosalie och hennes koffert flög upp en bit i luften och svävade vackert framför henne.
-Du klarade av den, wow, sa Areana sarkastiskt och gjorde samma sak med sin egen.
Vägen kändes mycket kortare nu, det var nästan så att man kunde se Hagrids stuga genom dimman.
-Synd att man inte har en kvast då, sa Rosalie.
-Jag blev bortslängd från min första kvastlektion för att jag helt oskyldigt knuffade ner McLaggen från tre meters höjd, sa Areana. Men jag har lärt mig på det bättre sättet.
-Jag blev bortskickad för att jag efter en månad var den enda som inte lyckats få upp min kvast i luften, sa Rosalie generat. Kan fortfarande inte flyga... så bra.
-Det var en underdrift från din sida.
-Det var en vänlig fras från din sida, sa Rosalie hårt.
Areana ignorerade lätt skrattandes sin syster och vände sig självgott mot dom två pojkarna.
-Hur är det mer er småkryp, var det visst, kan ni flyga då? frågade hon elakt.

Zachary fnös till. “Låt mig se här...jag har varit slagman i Slytherins quidditch lag i...hmmm...låt mig se, ungefär tre år”, sade han roat och slängde en illasinnad blick över axeln på Areana. “Är verkligen din hjärnkapacitet så ynklig, att lyckats undgå att märka det?”
Seo-Jun slängde en uppgiven blick på Zachary och skakade på huvudet. “Jag är höjdrädd”, sade han tvekande och ryckte en smula på axlarna. “Att flyga är ingenting för mig, ännu mindre på en träpinne.” Han rös till.
“Seo-Jun är nog ungefär lika värdelös som Rosalie på att flyga”, sade Zachary illvilligt. “Ni kanske borde skapa en klubb för fega ynkryggar.”
“Du kallar mig feg alltså?” frågade Seo-Jun hånfullt. “Vad ska vi då kalla dig? Blödig skakis kanske skulle göra dig rättvisa…?” Han tystnade när han såg Zacharys smalnade ögon och hopknipna läppar. “Du tar åt dig så lätt, vet du det?”
Zachary tittade ner på sina smutsiga skor och frustade till. “Ibland är su väldigt trångsynt, Seo-Jun”, muttrade han. “Men egentligen, om du är trångsynt, vad är jag då? Blind?” Han vände sig om mot flickorna, gåendes baklänges. “Och förresten”, sade han och slickade sina läppar. “Allt jag har tänkt på under de senaste minuterna är att klippa av era illaluktande hår. Vet ni inte vad en sax är?”

Areana hade följt hela disskusionen med höjda ögonbryn.
-Jo, jo, det vet vi nog, sa hon gäspandes. Men du skulle bara veta vilket bra gömställe en riktigt lång fläta är.
Rosalie himlade med ögonen.
-Jag har alltid velat ha blont hår...
-Malfoy, hostade Areana.
-Eller rött, sa hon, som om inget hänt.
-Weasley, sjöng hennes syster.
-Eller i alla fall något annat än det här, sa hon och viftade med sin idag prydliga fläta med en vit rosett (släktklenod) i ändan. Så att man kan skilja oss åt.
-Vi har olika ögonfärg, sa Areana. Räcker inte det?
-Inte många tittar varandra i ögonen numera, sa Rosalie snusförnuftigt.
-Men klipp dig då, eller nått, vi har en fårsax hemma, sa Areana surt.
-När jag städade vår vind hittade jag en bild på ett förfäder med kort lockigt svart hår...
-Intresseklubben antecknar ivrigt, sa Areana torrt, vilket betydde slut på diskusionen. Hennes syster hade aldrig brytt sig om sitt hår eller utseende, så länge människor gillade henne för vem hon var. Men... Areana ryckte på axlarna. Vem sjutton gjorde det?
-Jaha, framme då? mumlade Rosalie och nickade mot det piskande pilträdet, den lilla sjön och allt
som hörde Hogwarts till.
-Redo för straffkommendering, arga lärare, eventuell relegering... sa Areana. Vad ser ni mest fram emot killar?

Seo-Juns axlar sjönk ihop en aning. "Relegering?" sade han förfärat. "Tror du verkligen att vi kan bli relegerade för det här?" Han bet sig i läppen och trummade nervöst med fingrarna mot hans vänstra lår.
"McGonagall älskar dig, jag tror inte hon har några planer på att relegera dig, hur sen du än är", sade Zachary tröstande och klappade sin vän på axeln. "Är inte så säker på hur det ska gå för mig dock", fortsatte han dystert. "Snape tvärt avskyr mig...men jag kan inte direkt beskylla honom för det, kan jag?"

Efter några minuter stod den lilla gruppen på fyra framför den Stora Porten. Seo-Jun vred och vände nervöst på sin slips samtidigt som han halvhögt gick igenom deras ursäkt för sig själv. Zachary, som stod brevid Seo-Jun, tittade längtande på porten.
"Jag har en tvilling...", började han tyst och lutade lite på huvudet. "Vi har inte sagt ett ord till varandra under hela sommarlovet. Ingen i min familj förutom Clover talar med mig längre, för den delen..." Han vände sig om och granskade flickorna. "Var glada över det faktum att ni har varandra", muttrade han och vek undan med blicken. "Och tro inte att jag ändrat min åsikt om er", lade han snabbt till.

Seo-Jun log mot Zachary. "Han må vara en åsna, men det finns faktiskt en del bra aspekter med honom", sade han och sänkte sin koffert ner på marken. "Nå vad säger ni? Ska vita och göra entré eller?"

-Ja, sa Areana beslutsamt. Det här skall bli roligt. Dom flesta lärare hatar oss, men Dumbledore... hans ögon kommer att tindra som aldrig för när McGonagall lutar sig mot honom och berättar för honom att han är dålig på att välja prefekter...
-...vilket är sant, sa Rosalie spänt.
-Kan mycket väl vara... sa Areana. Nåja, dags för vår storartade antré, eller?
Hon öppnade porten och vinkade åt dom andra tre att följa henne. Dom släppte ner sina respektive koffertar tillsammans med resten av skolans bagage som så lägligt låg och skräpade direkt innanför porten.
Dom rengörde sina skor med hjälp av "renskrubba" och Areana tryckte ner hatten man bör bära på välkomsfesten på sitt huvud.
-Näja, var ligger stora salen då? sa Rosalie.
-Nån trappa upp, sa Areana
och klämde ur sin dyblöta mantel.
-Se upp för Peeves och Filch! väste hon ilsket då dom smög upp för stentrapporna.
-Det där är dörren! viskade Rosalie och pekade på den vackert snidade dörren, som ledde till stora salen. Synd att vi missade sorteringen!
-Antagligen vårat minsta problem,
sa Areana och lade handen på det runda dörrhantaget.

"Vänta", sade Seo-Jun lågt och borstade av sin klädnad lite. "Borde vi verkligen gå in...jag menar alla kommer titta på oss och..." Han tystnade och gned oroligt händerna mot varandra.
"Äsch, din mes", sade Zachary och knuffade till Seo-Jun löst. "Vi måste ju gå in någon gång eller hur? Jag är faktiskt hungrig." Han tryckte sig förbi Areana och puttade vårdslöst upp den stora porten som ledde in till Den Stora Salen.
Seo-Jun gjorde en grimas medan han skyndsamt gick för att ta plats vid Gryffindor bordet, där han snabbt sjönk ner mellan en tredjeårselev och en femteårselev.
Zachary sneglade lite på Areana. "Damerna först", sade han retsamt och gjorde en artig gest mot Slytherins bord. "Jag har ingen lust att stå här och trampa hela natten..."

Areana himlade sig.
-Jag är inget nervvrak, jag kan gå. Men det är bättre att ha en smart, genomtänkt, vattentålig plan för att inte bli upptäckt...
Men som på ett trollslag öppnades den stora svarta vackert snidade knarriga dörren till stora salen i alla fall. Kanske gammal uråldrig magi, kanske Dumbledore som ville ha lite roligt, dom var i alla fall helt och hållet upptäckta.
-Det var det, fräste Areana och sköt sin darrade tvilling åt sidan och gick in med hånleende på läpparna och huvudet högt.
Några förstaårselever tittade ivrigt upp från sina kycklingklubbor för att se vem som hade mage att komma för sent, men för övrigt var det ingen som fann det så ypperligt intressant.
Areana nickade åt Zachary och satte sig vid Slytherinbordet bredvid en förstaårselev.
Rosalie sprang över till Hufflepuffbordet med sina klafsande kängor och satte sig längst ut på den långa bänken.

Zachary slog sig ner vid Slytherins bord, mittemot Areana, och började ta för sig av maten som låg uppställd framför honom.
“Usch vad jag är hungrig”, klagade han och började lassa på högar av mat på den tomma silver tallriken.
Efter att ha lassat på totalt 10 kycklingben stannade han upp och betraktade sitt mästerverk. “Man måste ju börja någonstans”, sade han, plockade upp ett ben med sin högra hand och betraktade det ett slag innan han rev bort ett köttstycke med sina tänder. Hans blick vandrade långsamt från sin egen tallrik Areanas tallrik. “Hur överlever du ens på det där?” frågade han och skakade på huvudet. “Tjejer…”


På andra sidan av Den Stora salen satt Seo-Jun och petade i sin egen mat. Han drog en djup suck och lät blicken, återigen, vandra över till slytherins bord. Det råkade vara så att efter att Seo-Jun förklarat Zachary som sin vän blev han något förfärligt utstött från Gryffindor hemmet. De flesta verkade till och med ha glömt det faktum att han existerade; en sanning som gick honom på nerverna.

Areana åt på en liten fisk med dill medan hon betraktade Rosalie i andra ändan av salen. Rosalie, som nästan aldrig hade ätit något onyttigt satt och knaprade på en ingefärskaka.
-Underens tid är inte förbi, sa Areana till Zachary och stoppade in fisken i munnen med ben och allt. Har vi mågra lektioner tillsammans förresten?
-Högst antagligen har vi det, besvarade hon sin egen fråga och tog en till fisk från silverfatet.
-Undrar om accio fungerar här inne, sa hon. Jag har inte ätigt blodpudding på länge och den är längst ut vid Gryffindorbordet...

Rosalie tittade upp från sitt kex och tittade på Seo-Jun vid Gryffindorbordet (personen bredvid honom åt av Areanas älskade blodpudding), samt Areana och Zacharias vid Slytherinbordet, Areana blängde på gryffindorkillen med blodpuddingen och Zachary åt en stor hög med kycklingben. Runtom henne pratade alla om någon ny låt av Systrarna Spök (sådana där nymodigheter, som hennes mormor kallade det).
Hon var i en sal med hundratals människor, men hon kunde inte låta bli att känna sig ensam.