Lotr-roll

Eldarion skrattade och log tillbaka. Han hade blivit förvånad över kramen.
"Ingen orsak. Ska du följa med tillbaka igen eller stannar du med Heledirdes?" frågade han henne.

[samma här ]

"Heledirdes", sade Gwen. "Orkar du vara på festen eller vill du hem?"
Heledirdes log.
"Gissa! Klart jag vill gå!" ropade hon.
"Orkar du det?" frågade Gwen oroligt.
"Ja, såklart."
Heledirdes var envis. Väldigt envis, så det var ingen idé att protestera.
[hah, tröttheten har suttit kvar hela dan...]

Eldarion log emot Heledirdes, och log sedan upp emot Gwen.
"Då går vi väl då?" frågade han dem båda två, förvånad över den lilla flickan som trots att hon just svimmat ändå ville till festen och verkade nästan lika sprudlande glad som tidigare.

[yup ]

Gwen hjälpte Heledirdes ur sängen och tog hennes hand. Eldarion log och öppnade dörren för dem och Gwen log tillbaka. De gick mot festen och på vägen fick de konstiga blickar.
"Varför stirrar de på oss?" undrade Heledirdes.
"Jag vet faktsikt inte", svarade Gwen.

[Förlåt för kort…]

De fick konstiga blickar på vägen till festen, men Eldarion låtsades att han inte märkte det och log emot de dem gick förbi. Det var fortfarande inte alltför ovanligt att bli utstirrad i Gondor, så det var inget nytt även om det alltid var lila obekvämt.
Snart kom de in i salen igen, och även om några tittade på dem där så brydde sig de flesta inte om dem.
"Jag kanske borde leta reda på far", sade han till Gwen och log ett snett leende.
"Vill ni följa med?" frågade han och riktade främst frågan till Heledirdes.

Heledirdes log stort.
"JA!" ropade Heledirdes och tog tag i Eldarions hand med sin andra hand och drog med sig dem. Hon ropade "vart är han, vart är han?" nästan hela tiden och Gwen log generat mot Eldarion.
"Hon är nästan alltid så där när det gäller "kända" personer. Om hon skulle ha sett Legolas så skulle hon ha svimmat och det förvånar mig inte om hon gör det igen nu", förklarade hon.
Eldarion såg lite förvånad ut att hon inte sagt kung Legolas.

Han log åt hennes beskrivning av Heledirdes, och hur uppspelt den lilla flickan var. Han blev något förvånad över att hon inte sade kung Legolas, och undrade om hon kände honom. Själv hade han växt upp med att bara säga Legolas, men ändå reagerade han när andra inte sade så.
"Är ni två syskon, eller hur känner ni varandra?" frågade han samtidigt som han tittade efter hans fars välbekanta huvud i mängden av alver.
"Känner ni Legolas?" lade han sedan till.

Gwen skrattade.
"Nej, vi är faktiskt inte släkt", log hon. "Heledirdes känner inte Legolas, men jag gör. Tack vare mamma."
Gwen var ganska van vid att hon fick frågan om Heledrdes och hon var systrar, men de var egentligen inte så lika utseendemässigt.
Heledirdes ropade till när hon fick syn på kung Aragorn, som satt brevid Arwen.

Eldarion nickade som svar. Just då fick han syn på sin far, som satt bredvid hans mor. Heledirdes såg honom precis efter han själv, och ropade till varpå Eldarion log emot hennes förtjusning. Han tog henne i handen.
"Kom, så går vi och presenterar dig", sade han med ett leende och styrde stegen ditåt.

lite mer från Heledirdes perskeptiv
Heledirdes ryckte i Eldarions hand. Hon hade velat se Aragorn ända sedan förata gången hon hört talas om honom, och där satt han, några bord bort, med sin hustru Arwen.