~Otillåtna Känslor~ [HP-roll]

Draco visste inte hur han skulle hantera det som Laura berättade för honom och han var inte den som pratade om sig själv så ahn fokuserade på frågan hon ställde istället.
"Inga syskon, du?" sade han, han behöll blicken vid vattnet. Han vågade inte riktigt titta upp från det. Han vågade inte riktigt titta på henne. Allt var ett enda kaos i hans huvud och tumulten spred sig genom hela hans kropp över att ens befinna sig nära henne. Han kunde fortfarande inte förstå vad det var med Laura som fick honom att känna som han gjorde. Även om allt detta pågick inom honom så syntes det inte på utsidan. Om det var något Draco var bra på så var det att dölja vad han verkligen kände och tänkte. Flera år av träning hade det krävs.

" En storebror och en lillebror men båda är mugglare" sa Laura och log till mot Draco. Hon visste att det här var strängt förbjudet men det fick henne bara att bli mer lockad för att hon älskade att göra saker som var förbjudna att göra.
" men är det inte lite ensamt att inte ha några syskon, man ju ingen man kan retas och skojas med" sa hon och kollade ut över vattnet. Om du bara kunde slappna av Draco, tänkte hon och suckade till lite. Hon kollade upp mot himlen och log till.
" Det är stjärnklart inatt" sa hon och la sig ner på marken. Hon brukade när hon var hemma ligga och leta efter stjärnbilder men det gjorde hon inte när hon kom till Hogwarts.

Draco hann inte med i Lauras takt, först var det syskon, sen om man var ensam utan dem och helt plötsligt pratade hon om stjärnor. Draco fann tjejen bredvid honom väldigt underlig. Och nästan som om hon befann sig i någon hyperfart, kanske är hon bara nervös? Eller nått? tänkte Draco och tittade på henne. Han funderade på hur hon kunde se att det skulle bli stjärnklart på kvällen då det var några timmar kvar och de befann sig inomhus.
"Du är lite skum..." mumlade ha lite försiktigt.
"Och, nej, jag skulle inte säga att det blir ensamt utan syskon. Skönt att vara själv ibland." fortsatte han att mumla.

Laura blev tyst då hon insåg att hon pratade på alldeles för snabbt och om saker som inte intresserade.
" förlåt jag är nervös och när jag är nervös så pratar jag bara på om en massa ointressanta saker" mumlade Laura och kollade ner på sina händer med skamsen blick.
" varför pratar du med mig för Draco för jag är en smutsskalle enligt dig och alla dina kompisar i slytherin" sa hon och kollade upp på honom med frågande blick.

Draco tittade flyktigt på Laura, hans ansikte var oberört men tumult var i full rullning inom honom.
"Laura, det är inte ointressant, bara lite, hastigt." mumlade han, han sparkade mentalt sig själv för att han mumlade, det var inget han borde göra och en vana som han alltid arbetade hårt med att bryta.
"Och, jag kan inte svara på det... Jag var inte beredd på att möta dig ensam här. Eller, ja..." Draco blev generad. Varför satt han egentligen där med en mugglarfödd, han kunde inte svara på det. Men det var ett skumt hur alltid hade gått till. Det kunde han inte undkomma. Eller det faktum att om detta kom ut så skulle han bli till åtlöje inom Slytherin, dra skam över sin familj och förmodligen bli utkastad från sitt hem. Dracos axlar sjönk ihop och en vikt belamrade dem tungt.

Laura kollade tyst på Draco och sen ut över vattnet med en bekymrad minn. Hon visste att hon bara skapade problem för honom och hon menade inte att göra det.
" Draco du borde kanske gå innan dina vänner börjar leta efter dig för jag vill inte skapa problem för dig" sa hon med en viskning och kollade upp på honom för att se hans reaktion på det hon sa. Här sitter hon med en vacker kille från Slytherin och hon ber honom gå.Vad tänker du med Laura hur kan du be honom gå, du gillar ju att prata med honom, tänkte hon och drog frustrerat händerna genom håret och kollade ut över vattnet.

Draco vred sin blick och tittade på Laura, hon har nog rätt... tänkte han och suckade.
"Du har rätt. Vore inte bra för någon av oss." Draco ville stanna kvar, men han visste att det vore lönlöst att låta minsta lilla gnista av hopp tändas. Så han reste sig och tittade ner på Laura där hon satt.
"Ses." sade han och stoppade sedan händerna i fickorna och lämnade båthuset. Dörren stängdes bakom honom och i samma sekund så hade han velat vända sig men han motstod den påträngande önskan och vandrade upp mot Hogwarts istället.

Laura kollade efter Draco och kollade ilsket ut över vattnet när dörren bakom honom stängdes. Hon hade trott att han skulle ha stannat kvar men hur kunde hon vara så dum och tro det. Hon reste sig upp från marken och började gå mot dörren men stannade med handen på handtaget. En ensam tår rann ner för hennes kind och hon torkade snabbt bort den. Om du bara inte kunde ha varit den du är kanske det skulle finnas ett hopp för oss, tänkte hon och öppnade dörren och gick ut. Hon började sin vandring upp mot slottet igen helt försjunken i sina egna tankar. Hon kom in i slottet och gick snabbt in i stora salen för att se om Harry och dom var där men det var tomt så hon styrde stegen mot sällskapsrummet.

Draco satt försjunken i sina egna tankar, för omvärlden tydde han sig lika oberörd och sur som vanligt. Men han var allt annat än oberörd, sur var han men inte mer än vanligt. Han tänkte på allt som kunde varit om hans föräldrar inte var hans föräldrar. Om han hade haft en far som inte dragit in hela familjen i Voldemorts umgänge, som inte hade gjort familjen till dödsätare. En suck undkom honom och när elden sprakade till häftigt lutade han sig tillbaka i fåtöljen. Runt omkring honom tjattrade, skrattade, muttrade, vissa pluggade och vissa spelade spel eller viskade i tighta grupper.

Han visste inte vad han borde göra, vad han ville göra eller... Vad han ens hade möjlighet att göra. Han skakade sitt huvud och lutade sig smått framåt, vilade hans armbågar mot knäna och ögonen blint stirrandes in i lågorna. Han önskade att han kunde prata med någon, någon som inte skulle döma eller förkasta honom. Men där fanns ingen. Han var ensam, trots att han var omringad utav människor.

Laura hade sätt dom andra sitta i soffan framför brasan men hon kunde ingen gå till dom, hon var rädd att avslöja sitt möte med Draco och det var det sista hon ville göra. Det där mötet är eran hemlighet som ingen ska veta om bara du och han, tänkte hon och smet upp till sovsalen. Hon var glad att Draco ens hade pratat med henne och det var något hon ville göra om men hur skulle det ens gå till.Jag kan skriva ett tack brev och kanske föreslås att vi träffas igen, tänkte hon och tog fram en pergament bit dirket och satte sig ner för att fundera på vad hon skulle skriva till Draco.
Kära Draco
Jag vill bara tacka för att du förlåt mig för det jag sa tidigare till dig det betyder väldigt mycket för mig. Jag hade faktiskt riktigt trevligt med dig nere vid båthuset och skulle gärna göra om det om du vill det såklart.
Med kära hälsningar Laura
Laura vek ihop det och gick mot ugglesalen.

Hon kom fram till ugglesalen och fick tag på uggla direkt och band fast brevet.
" flyg till Draco med det här" sa hon och släppte iväg sin uggla.