[PRS[ Luna_rav & Memory

Miguel nickade och försökte sig på ett litet sorgset leende. Han kände skuld över att han fräste till sådär mot henne när hon inte gjorde någonting annat än försökte hjälpa. Han flätade samman sina fingrar med hennes och började gå mot ingången. "Du får välja var vi äter," erbjöd han sig och såg sig om. Det var förvånansvärt mycket folk här trots att det var mitt på dagen men vad kunde man förvänta sig när man befann sig i centrala London?

Hon ryckte på axlarna. "När passar det dig.. er?" Elena visste inte hur han ville bli tilltalad. Majoriteten av lärarna på skolan envisades med att man skulle tilltala dem Mr eller Mrs plus deras efternamn. Det var egentligen bara vikarier som struntade i såna formaliteter och bad eleverna tilltala dem vid förnamnet.

Nicole kramar om hans hand och ser sig omkring på den stora gatan.
"Hmm.." säger hon fundersamt och ser upp på sin pojkvän. "Det finns så mycket att välja mellan här, vad är du sugen på?" frågar hon och ser ner på deras sammanbundna händer.

Lucas flinar lite och rycker på axlarna.
"Mitt förnamn går fint fint" säger han och funderar lite.
"Ska vi säga efter skolan varje måndag och onsdag? Vi kan ju börja så i alla fall" fortsätter han och ser på eleven framför honom.

"Jag skulle inte ha erbjudit dig att välja ställe om jag visste vad jag är sugen på," svarade han med ett snett leende. Onyttigt var ett alternativ men som sagt ville han att Nicole för en gångs skull fick chansen att bestämma - då det vanligen var Miguel som hade äran att välja. Han tog ett steg åt sidan för att inte stå i vägen för andra som skulle komma in eller gå ut.

"Det låter bra." Elena log mot honom innan hon i ögonvrån såg att hennes pratglada väninna var tillbaka. Bianca satte sig ner tillrätta på sin plats och fäste blicken på Lucas. "Jaha, vad pratar vi om här då?" undrade hon nyfiket utan att slita blicken från deras vikarie. Bianca förväntade sig egentligen inget svar så Elena brydde sig inte om att berätta. Det angick henne å andra sidan inte heller.

Nicole flinar till och nickar till.
"Well, tröstmat blir det" säger hon och utan att ta bort blicken från honom. "Vill du också ha pizza?" frågar hon och ser sedan mot den lilla, men mysiga pizzerian på andra sidan bilvägen.

Lucas ser upp från blocket.
"Matte" säger han och tittar på de två eleverna. Hon har inte direkt något med Elenas privatlektioner att göra. "Så, ska vi ta och fortsätta genomgången?"

Miguel nickade ivrigt och log bredare. Han hade nästan tänkt föreslå det själv, trots allt. I London hade man inget annat val än att springa över gatan då det var så mycket trafik och ingen stannade för att släppa fotgängare över gatan. Han tyckte om den lilla pizzerian. Ägaren var en glad man i femtio års åldern som förutom engelska pratade italienska och till och med spanska. Miguel talade spanska så fort han hade chansen och satt alltid en stund och pratade med mannen om allt mellan himmel och jord.

Bianca skakade på huvudet. "Nej, jag förstår allting nu. Kom El, vi går till klassrummet bredvid och jobbar." Det förvånade Elena att blondinen ville lämna klassrummet - hon som dreglat över Lucas ända sedan han satte foten in i salen. Elena gav vikarien en ursäktande blick innan hon samlade ihop sitt material och försvann iväg till det andra klassrummet med Bianca. De skulle ju ha sin första privatlektion redan nästa dag så det gjorde knappast något om hon inte lyckades räkna något tal nu.

Nicole ler och drar med honom över gatan. Hon öppnar dörren till pizzerian och går in. På väggen är det en lång meny, för både pizzor och dricka. Det kommer även ut musik från de små högtalarna på väggen, de brukar vara lite olika, men oftast var det några lugna låtar. Väggarna är mörkröda med flera tavlor hängandes på.
"Vad ska du ta?" frågar Nicole och ser upp på Miguel med hans hand i sin.

Lucas ser efter dem och nickar sakta. Han ställer sig upp och tar sitt block innan han går fram till katedern.
"Max" säger han med höjda ögonbryn när han ser på killen som nu somnat helt. "Lektionen är snart slut, det är nog dags att vakna nu" fortsätter han och låter sitt block glida ner på katedern innan han sätter sig ner på den mjuka stolen.

Miguel höjde handen som en hälsning när han och mannen som ägde pizzerian fick syn på varandra i samma sekund. De utbytte några ord med varandra på spanska innan de övergick till engelska för Nicoles skull. "Hm," mumlade han fundersamt och kupade handen om nacken, "en hawaii, kanske." För honom spelade smaken inte så stor roll, han åt i princip vad som helst. "Vad vill du ha då? Jag betalar." De två sista orden sa han med extra betoning - nästan som en liten varning att hon inte skulle protestera.

När det äntligen ringde ut försvann Elena iväg mot skåpkorridoren. Hon förväntade sig inte att se Nicole nu på lunchrasten då hon antagligen spenderade sin tid med den där Miguel. Bianca hade hittat någon kille från fotbollslaget att prata med, så Elena skulle få lite lugn och ro. Hon tog fram en bok ur skåpet och satte sig sedan ner på en bänk utanför klassrummet för att läsa i den i väntan på att nästa lektion skulle börja om fyrtio minuter.

Nicole skrattar till på hur han betonar de två sista orden, hon vet mycket väl att det inte går att övertala honom till något annat då. Hon biter sig fundersamt i underläppen och låter blicken glida över menyn innan hon rycker lite på axlarna.
"Vesuvio blir bra, tack" svarar hon med ett leende.

Lucas schasar iväg Max som trött lyfter på sin kropp för att gå ut ur klassrummet.
"Testa att sova hemma istället" flinar han och låser klassrums dörren när han själv kommit ut i korridoren. Han tar en klunk av sitt kaffe som han har i termomuggen och börjar gå mot lärarrummet. Men han stannar till när han får se på vad Elena läser. "Har du läst den där förut?" frågar han och ser ner på henne.

Han vände blicken till kylskåpet där dryckerna förvarades. Han tog fram en colaburk åt sig och gjorde sedan en gest åt Nicole att välja något åt sig själv också. Han tog fram sin plånbok, räckte mannen en skrynklig sedel innan han traskade iväg mot ett bord för två. Han satte sig ner tillrätta och vilade sedan blicken på Nicole. Hon var en vacker syn, han var lycklig som hade henne.

Elena lyfte blicken från boken och mötte Lucas' blick. Hon skakade på huvudet. "Vi måste läsa en roman i engelskan då vi ska skriva en fem sidors uppgift om den." Hon gjorde en kort paus. "Det här är den kortaste boken jag hittade. Mrs. Caldwell menade att den är lättläst men jag är av annan åsikt. Jag har dyslexi, förstår du. Har du läst den?" Hon log vänligt mot honom och gjorde en gest att han gärna fick sätta sig ner på bänken han också.

Nicole kollar in i det lilla kylskåpet och öppnar det när hon bestämt sig för att ha en fantaburk. Hon tar den och stänger kylskåpet efter sig innan hon går och sätter sig vid Miguel.
"Tack för att du bjuder" säger hon och öppnar fantan.

Lucas nickar och sätter sig ner bredvid henne.
"Den där boken är jättebra, jag läste den för ett litet tag sedan" förklarar han med ett leende. "Men går det bra att läsa den där då?" frågar han och ser på henne.