PRS | Phosho & Luna_Rav

Luke vänder sig om, ler och vinkar lite förstrött till Sandara när han ser att hon står med några av sina vänner. Han undrar i sitt stilla sinne om de också bara är fejk, om de bara bryr sig om henne för att hennes familj är rik och känd.
Medans han funderar går dem på en av vagnarna, och hans vänner pratar om något ointressant de gjort tillsammans på lovet. ibland stämmer Luke in med ett "okej2 eller "visst". Såklart har inte Luke haft möjligheten att hänga med, eftersom alla andra bor på andra ställen i landet, och för att han nästan aldrig har haft tid att gå ut eftersom han behövs hemma.

Artemis sätter sig upp i vagnen, med händerna stressat knutna i hennes knä samtidigt som vagnen börjar rulla. Hennes högra hand är fortfarande varm efter hon höll Akikos hand, och hon kan inte låta bli att rodna för kanske femtionde gången den här kvällen.

Sandara sätter sig ner i vagnen och tittar lite på Luke som sitter på vagnen framför deras.
"Så, det är ju trekampen i år" säger flickan framför Sandara med ett brett leende. "Och jag fick höra från min storasyster att det alltid är någon bal då, är ni taggade?" Hennes vänner pratar lite mer innan Sandara hör de säga hennes namn. Hon tvingar bort blicken från Luke och ser på dem.
"Mm, jag är jättetaggad" säger hon bara och låter sin hand glida över Sandys päls, även om det inte direkt är sant.

Akiko sätter sig mittemot Artemis och ser hur stressad hon är.
"Förlåt, jag är alltid så seg när det kommer till att gå av tåget" säger han och skrattar lite. "Men jag är säker på att vi kommer hinna i tid, du behöver inte oroa dig" fortsätter Akiko och ler varmt mot flickan mittemot sig.

Luke suckar. Vagnsturen känns oändligt långsam, som om vagnen sniglar sig fram. Det känns som om de inte rör på sig. Luke fortsätter att nicka och humma varje gång han nämns, och flera av tjejerna i sällskapet buffar på honom för att få hans uppmärksamhet. Han bryr sig inte, tittar bara ut över naturen runtomkring sig. Den ser nästan trollsk ut, så vacker är den. Men han stör sig på att hans blick ändå hela tiden dras mot Sandara i vagnen bakom.

"Det är okej. Jag vet hur det är att vara seg." Säger Artemis och Akikos vackra leende innan hon rodnar och tittar ner i sitt knä. De sitter tyst ett tag innan vagnen till slut stannar med ett ryck framför entrédörren. Artemis hoppar vigt ned från vagnen och inväntar Akiko innan de slinker in genom dörren till stora salen. När hon skjuter upp dörren knarrar den lite, och alla de hundratals eleverna ser på dem. Dämpade viskningar och fniss hörs lite över allt, och Artemis känner hur det bränner på kinderna. "Hejdå, vi ses på lördag..." Viskar hon tyst innan hon smyger bort till Ravenclawbordet och hoppas att alla återigen vänder blickarna mot honörsbordet. Hon sjunker ner på en ledig plats bredvid tredjeprseleven Luna Lovegood, som lite förstrött ler mot henne. Lovegood är en av de få som inte tycker hon är knäpp i huvudet, fast iförsig så är hon också en outsider... Artemis suckar. Hon ser längtansfullt bort mot Gryffindorbordet och på Akiko. Hon skulle ha gjort vad som helst för att sitta där hon med och få se in i hans mörka ögon.

Sandara låter handen fortsätta över Sandys päls medan hennes vänner pratar för fullt. Hon hör hur de frågar henne en del saker, puffar till henne lite då och då, men hon vet att de inte direkt förväntar sig ett svar.
"Anyways, om Luke inte frågar mig, kommer jag ta mig i kragen och fråga honom själv" säger säger hennes vän, Matilda med ett överlägset flin. Det var den meningen som fick Sandara att se upp från sin sovande katt, av någon anledning. Utan att säga något går hon av vagnen när den stannat med hennes vänner efter sig.

Akiko lägger händerna bakom huvudet när de kommer in till den stora salen. Han ser hur blickarna flyttas till dem istället för Dumbledore, som som många gånger annars säger några ord innan middagen. Akiko kliar sig lite bakom huvudet och flinar mot Artemis.
"Ja, vi ses" svarar han och börjar gå mot Gryffindorbordet för att sätta sig vid sina vänner, som alla har breda leenden på läpparna. Akiko som vet mycket väl vad som åker runt i deras huvuden himlar med ögonen och slår till en ut av sina vänner på armen.

Vagnen stannar med ett ryck. Luke hoppar till, och ser sig förvånat omkring. Han måste ha fastnat i sina tankar än en gång, och inte märkt att de stannat. De andra i vagnen är redan nere från vagnen och påväg mot slottsporten. Generat kliver han ner från vagnen samtidigt som vagnen bakom, Sandaras vagn, stannar bredvid honom. Han höjer handen som hälsning åt tjejerna i vagnen och blinkar till Sandara när hon kliver av med sin katt, innan han slinker in genom porten efter sina vänner, än en gång utan att se sig om. När han kommer in i stora salen pratar alla med varandra, hälsar och diskuterar 'det stora eventet' som ska ske i år. Luke hejar på så många han kan innan han sjunker ner vid Hufflepuffbordet bredvid Cedric Diggory, en sjundeårselev som precis som honom själv är populär, men alla tjejer i både Diggorys årskurs och Lukes jagar honom om än mer än Luke, om det är möjligt. Luke fnyser. Men han blir ändå lättad när Diggory ser hälsar och börjar diskutera quidditch med honom. Även om det var två år sedan Luke slutade i laget har han inget emot att snacka om det.

Artemis tar en bit av rostbiffen som dukas upp på Ravenclawbordet och glider iväg i sina tankar. Hon undrar hur hennes föräldrar har det, med hennes lillebror skrikande hela tiden. Om hennes pappa har kunnat få ens tio minuters sömn. Hon skrattar tyst för sig själv samtidigt som hon tar en klunk av sin körsbärskola. Undrar vad hennes föräldrar skulle säga om de visste att hon skulle till Hogsmeade med Akiko Andersson? Hennes mamma skulle säkert le och nicka och sen börja planera deras bröllop eller nåt, så som hon är. Hennes pappa skulle nog hoppa upp och ner av glädje ("Min dotter har en dejt! Min dotter har en dejt!" ) Om det nu är en dejt, vill säga. Artemis är inte säker, för hon vet inte hur det är. Det kändes lite så när han frågade, men de har ju bara känt varandra i några timmar så det känns ju lite överdrivet. Hur som helst så längtar hon som en tokig till Lördag. Det pirrar i Artemis mage när hon tänker på det, som om tusen fjärilar har byggt bo i hennes mage.

Sandara ler lite svagt mot Luke och hennes vänner fnissar tyst till medan de börjar gå. Hon känner hur en ut av dem lägger handen på hennes axel.
"Kolla, Dara rodnar" säger Matilda, som, Sandara, bara tycker låter avundsjuk, även om hon försökte reta henne. "Jag trodde att du sa att du inte tyckte om någon?" Sandara ser på sin vän en kort stund, hon var definitivt avundsjuk, hon brukar aldrig ta något intresse om henne annars. Och, av någon anledning, så får det henne att le till.
"Det gör jag inte heller" säger hon och skyndar sig efter de andra som fortsätt in till matsalen, efter de lämnat sina saker. Hon slår sig ner vid Slytherin bordet, glad över att inte ha kommit in alldeles försent.

Akiko slår sig ner bred bredvid sina vänner som ännu skrattar åt hur sen han är. Plus att han gått in tillsammans med någon snygging från ravenclaw bordet.
"Okej, vet ni vad. Det är inte alls som ni tror" suckar han bara och tar en tugga av en kycklingklubba. "Vi satt bara tillsammans i den sista vagnen, det är dä-" han blir avbruten när Dumbledore börjar prata med sin mörka röst, vilket får alla att vända på blickarna. Den gamla mannen börjar med att säga välkomna, till alla elever, som han sagt varje gång de senaste sex åren. Men, efter Mr Filch kommit inspringande, så börjar Dumbledore berätta det roliga. Han presenterar den första skolan, Beauxbatons och portarna till den stora salen öppnas.

wink wonk återuppväcker den här tråden från de döda

Sandara skriver snabbt men fint med sin fjäderpenna, vars fjäder är i en vacker grön, nästan lite mint färgad mot det vita pappret. Den silvriga tjocka linjen som kramar om träet på pennan brukar skava mot hennes fingrar, men hon har vant sig vid det. Hon har suttit och väntat ett tag nu, hon orkade inte sitta och prata om saker som egentligen inte ha någon betydelse med hennes vänner. "Ms Malfoy, du är här tidigt" harklar sig professorn i försvar mot svartkonster innan han går till den svarta tavlan för att skriva upp dagens lektion, vilket bildar ett förskräckligt skrapande ljud. Det lät lite som att han var förvånad när han frågade, även om den sextonåriga flickan kommer lite tidigare till nästan alla lektioner hon tar. Sandara struntar i att se upp och hälsa, eftersom att fjäsk aldrig varit något för henne. Den väl kända monsterögat bryr sig inte om det heller, har hon märkt genom sina vänners ostoppbara fjäsk. Istället doppar hon fjäderpennan i lite bläck innan hon fortsätter att skriva, vilket är då eleverna börjar strömma in.

Akiko skrattar något hysteriskt när han ser på sin väns, vanligtvis bleka ansikte, men som nu är täckt av damm och smuts från trollformeln han försökt att lyckas med. Även om Christopher vet mycket väl att han aldrig skulle klara den i sån här ålder utan att skita ner sig själv, så gjorde han det, i korridoren. Hans vänner vet i alla fall bättre, eftersom att de backade undan från honom när ha väl skulle uttala den. "Du borde nog tvätta bort det där innan du går in till förvandlingskonsten, Ms McGonagall kommer inte bli glad" säger Antonio med ett överlägset flin när han lägger armarna i kors.
"Eller värre, några från Beauxbatons kommer och ser dig" svarar den något yngre killen, eftersom att Akiko vet hur hans vän tycker om de franska tjejerna. Men, han bryr sig inte riktigt om den mördande blick han får av sin smutsiga kompis innan han skyndar sig in mot toan intill. Akiko flinar för sig själv innan han börjar gå mot sin nästa lektion i förvandlingskonst, för att istället krocka i någon, någon bekant.