Vie och kanelpumpas privata rollspel
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > Vie och kanelpumpas privata rollspel
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Vie
Elev 
|
Elias Sherbert hade alltid slagit mig som en obehaglig person. Men när han stod en decimeter ifrån mig med sin alkohol osande andedräkt och sin oförmåga att slita ögonen från urringningen på min klänning var han ännu mer obehaglig.
Efter att jag nästan blivit påkörd av ett macarena-tåg (macarena var en mugglardans som Lou lärt mig för jättelänge sedan) så bestämde jag mig för att flytta mig ur vägen. Nu kunde jag konstatera att det var det mest idiotiska jag kunde ha gjort! Tydligen var det här alla obehagliga, överdrivet desperata typer höll hus. Elias Sherbert lutade sig ännu närmare mig. För nära. "Asså, du vet väll att du, typ, inte behöver spela en sån där ouppnåelig Slytherin-prinsessa va?" Hans andedräkt dröp av alkoholångor, och han sluddrade. "Om du inte lossas vara så jäkla ouppnåelig skulle du kunna vara en av mina girls!" Jag hoppades att han inte menade den hord av fjärdeårs-tjejer med klänningar så korta att det lika gärna skulle kunna vara underkläder. Plus så mycket smink att jag var uppriktigt förvånad över att det inte bara gled av deras ansikten. Alla av tjejerna blängde även på mig som om jag djävulens avkomma. Jag gav honom en skeptisk blick. "Stick, Sherbert! Jag menar allvar! Och dina "girls" verkar inte gilla mig särskilt mycket!" Elias kastade en blick mot dom och blinkade, vilket självklart fick dem att börja fnittra som galningar. Gud, tydligen så lönade sig att vara med i quidditchlaget. Just som jag var övertygad om att Elias skulle föreslå något ännu mer opassande än han redan hade gjort fick jag syn på någon i folkvimlet. Efter hela macarena-insidenten hade jag förlorat kontakten med de där klara blå ögonen. Men nu var han påväg i riktning mot mig och Elias. En sekund blev jag förskräckt att han kanske trodde att Elias var min pojkvän! Men varför skulle han bry sig! Det var ju inte som Conner var min pojkvän, vad han än påstod! Men jag log mot honom när han kom upp mot oss. "Hej, Conner!" Jag brydde mig inte om att presentera Elias, kanske skulle han förstå hinten! Sedan lät jag min blick gå ett varv runt rummet "Så det är alltså du som har ordnat det här?" Wishing for Paris. 26 maj, 2016 16:54 |
|
kanelpumpa
Elev 
|
Hennes blick fastnade i min och hon såg nästan lättad ut. "Hej, Conner!", sa hon med ett leende. Hennes vänliga tonläge förvånande mig nästan. Annas blick slet sig från min och hon betraktade rummet runt omkring oss. "Så det är alltså du som har ordnat det här?", sa hon sedan. Jag såg mig också omkring i sällskapsrummet - festande ungdomar som dansade, sjöng och tjattrade ljudligt. Sedan skrattade jag till. "Ja, jag antar att jag varit ganska delaktig.", sa jag och avfyrade ett leende mot henne. "Schysst fest, Conner!", utbrast killen bredvid Anna sluddrigt. Min blick riktades mot honom en bråkdels sekund, innan den återvände till Anna. Hon verkade märkbart besvärad av killen och självklart ville jag inte att hon skulle känna sig obekväm bredvid det där äcklet. "Ska vi gå och hämta något att dricka?", frågade jag direkt till Anna och sträckte fram min hand. En våg av nervositet genomfor mig, men jag svalde och höll handen stilla. 
27 maj, 2016 18:42 |
|
Vie
Elev
|
Jag kunde höra mina hjärtslag bulta i hörnen. Conners hand var utsträckt mot mig i en inbjudande gest. Vad skulle jag göra? Ta hans hand? Om inte Elias hade stått med sin alkohol drypande andedräkt kanske jag inte hade gjort det. Men nu gjorde jag det. Jag la min hand i Conners, hans var varm och mjuk, och log.
"Ja, visst! Jag började just känna mig lite törstig!" Jag drog med Conner genom folkmassa och ignorerade Elias bittra blickar så gott jag kunde. Innan vi hann fram till den improviserade baren blev vi nästa påkörda av ännu ett macarena-tåg. All upprymdhet fick mig nästan att fnissa! Ugh, höll jag på och förvandlas till en av Elias "girls" ändå? Jag drog med mig Conner ur vägen och vi hamnade i en någorlunda avskärmad del av sällskapsrummet. Jag kunde inte hindra mig själv från att åter igen titta in i Conners ögon. "Tack. För att du räddade mig. Ärligt talat jag vet inte vad jag skulle ha tagit mig till om jag inte kommit bort från det där äcklet!" Jag log, kanske lite för konspiratoriskt. Men jag tror inte att det skadade! Wishing for Paris. 27 maj, 2016 21:31 |
|
kanelpumpa
Elev
|
Anna hade lett oss till en mer avskärmad del av sällskapsrummet och mitt hjärta slog en volt när hennes bruna ögon mötte mina. "Tack. För att du räddade mig. Ärligt talat jag vet inte vad jag skulle ha tagit mig till om jag inte kommit bort från det där äcklet!", sa hon och log. Jag besvarade hennes leende. "Ingen orsak, Anna. Om han någonsin lägger så mycket som ett finger på dig så kommer jag att puckla på honom ordentligt.", jag sa det med en skämtsam stämma, men jag visste att det låg en viss ärlighet bakom mina ord. Jag samlade ihop mig innan hon reagera allt för mycket. "Så, jag hämtar något att dricka. Jag kommer tillbaka strax.", sa jag snabbt med ett leende. Jag visste inte om hon faktiskt ville ha något att dricka - eller om det bara hade varit en undanflykt från Ravenclaw-killen. Jag började i alla fall stega mot den provisoriska baren.
28 maj, 2016 12:09 |
|
Vie
Elev
|
En varm känsla
bubblade upp inom mig när jag betraktade Conners ryggtavla då den försvann iväg mot baren. Jag rynkade ögonbrynen. Dumheter! Jag inbillar mig säkert bara. Den varma känslan som bubblat upp i mitt bröst måste bero på värmen i sällskapsrummet och den alkohol inducerade luften. Innan jag hann grubbla mer över den där lustiga varma känslan så gjorde en arm armkrok med min. Lou, som det uppenbarligen var, höll ett glas med sprit som antagligen var stark nog att desinficera pojkarnas omklädningsrum med. "Anna! Har du kul! Med den där mugglarfödda killen från tåget alltså!" Lou fnissade hysteriskt och tog en till klunk av alkoholen. "Är du full? Åh, vänta lite! Svara inte på det! Självklart så är du full!" Jag himlade med ögonen. "Äh, jag tror din... Thih... Gentlemin... Um, gentleman! Är påväg tillbaka! Så, jag ska kila! Hitta några snygga quidditch killar sådär!" Lou gav mig en kram innan hon skrattande viglade i väg. Men hon skulle nog klara sig. Jag vände istället ögonen mot Conner. Wishing for Paris. 29 maj, 2016 13:46 |
|
kanelpumpa
Elev
|
Jag mötte Brayden borta vid baren där han ivrigt stod och fördelade olika drycker mellan plastglasen.
"Conner, hej!", Brayden mötte min blick. Hans kinder var rödrosiga och hans ögon lyste av livlighet och glädje. Han hade utan tvekan druckit en del redan. "Hej, Brayden. Hur mår du?", frågade jag och skrattade när han skulle trixa med en flaska men istället fumlade runt med den mellan händerna. "Finfint! Det är ju hur mycket folk som helst!", sa han och gjorde en överdriven gest med en flaska över sällskapsrummet. Jag skrattade igen. "Nä, menar du det?", mitt sarkastiska tonfall verkade inte ha uppfattats av den något berusade Brayden. "Ja!", han nickade ivrigt. "Förresten, har du sett till den där... Slytherinbruden?" Brayden vickade på ögonbrynen och gjorde sedan en alldeles för övertydlig blinkning med ena ögat. "Mhm... Kan jag få två glas av...", mina ögon sökte över flaskornas etiketter. Jag må ha en del erfarenhet av alkohol, men mycket av det här var drycker som inte såldes i vanliga mugglarbutiker. "Jag blandar en kombo. Den här kallar jag för Hogwarts-special.", sa Brayden och hickade till. Trots hans väldigt oseriösa tillstånd så valde han med säkerhet olika flaskor och tippade i en viss mängd i två plastmuggar. Hans avslutade sina mästerverk med att skopa över lite isbitar i muggarna och räckte därefter fram dem till mig. "Tack, Brayden.", sa jag och vände mig mot Annas position. Jag kunde skymta henne bakom några dansande elever, så hon verkade stå kvar. Jag klev fram till henne med beslutsamma steg och räckte fram en av muggarna. "Hoppas det ska smaka. Tydligen var det bartenderns 'Hogwarts-special'.", sa jag och skrattade, samtidigt som jag gjorde en gest mot bordet där Brayden stod och experimenterade med olika drickor.
3 jun, 2016 19:42 |
|
Vie
Elev
|
Jag skrattade åt Conners kommentar om bartenderns, hans vän Brayden eller vad han nu hette, dryckes-konstellationer och tog emot glaset. Vätskan i glaset hade uppenbarligen skyhöga alkohol procent och jag var relativt säker på att jag skulle bli blind om jag drack mer en två glas.
Men ändå lyfte jag glaset mot Conner i en skämtsam skål och tog en klunk. Alkoholen var så stark att jag var relativt säker på att den skulle bränna bort mina tårkanaler och ge mig alkoholförgiftning. Och jag var ändå ingen främling för alkohol! "Merlin! Vad sa du att din vän hade haft i den här? Eldwhiskey klar jag fint men jag är relativt säker på att min tårkanaler just brann upp!" Jag höjde ögonbrynen och tittade misstänksamt på mitt glas, som om Conner hade varit ansvarig för upplösningen av mina tårkanaler. Jag viftade något överdrivet med handen framför ögonen, bara för att ge intrycket av exakt hur stark alkoholen var. Det var dock inte helt allvarligt så jag kunde inte hålla mig för skratt i mer än ett par sekunder. "Tack!" Jag log mot Conner. "Verkligen, tack så mycket!" Wishing for Paris. 4 jun, 2016 18:14 |
|
kanelpumpa
Elev
|
Annas skratt var oerhört smittsamt vilket gjorde att även jag brast ut i skratt. Drinken vi serverats i plastmuggarna var verkligen någonting helt nytt. "Tack!", sa Anna med ett leende. "Verkligen, tack så mycket!" Mitt skratt dog ut i ett belåtet leende istället. "Ingen fara... Önskar att jag kunnat bjuda på någonting... mindre starkt?", skojade jag och sneglade ner i min egen mugg. Det kändes ärligt talat som innehållet skulle kunna fräta sönder plasten. Musiken dunkade högt i sällskapsrummet och jag ställde ifrån mig min drink på en hylla som stod belägen nära oss. "Vill du dansa?", frågade jag nu.
4 jun, 2016 21:05 |
|
Vie
Elev
|
I vanliga fall gjorde jag en regel av att inte dansa med killar (med undantag från de baler mina föräldrar ansåg vara lämpliga) eftersom man lätt hamnade i obehagliga situationer. Men när jag såg på Conner kände jag återigen den där bubblande varma känslan i bröstet och jag kunde inte säga nej.
"Tja-a, varför inte!" Jag ställe ifrån mig min frätande drink och la min hand lätt i Conner's. Det kändes som varm elektricitet flödade från hans hand till min. Åh, Merlin! Jag lät som om jag var någon av Lou's konstiga mugglarromaner. Jag borde sluta uppmuntra honom! Med största sannolikhet skulle mina föräldrar giftabort mig inom två år. Men jag kunde inte riktigt låta bli. Så jag tog ett steg närmare och lutade mitt huvud mot Conner's bröst. Wishing for Paris. 4 jun, 2016 22:07 |
|
kanelpumpa
Elev
|
När hon la sin hand i min kändes allt overkligt för ett ögonblick. Mitt andetag fastnade i halsen och jag kände att allt runt omkring oss stannade till. Mina tankar började i all hast att analysera min kroppsliga reaktion. Höll jag på att falla för henne? Vi rörde oss till musiken och jag upplevde en viss yrsel - fast inte på ett obehagligt sätt. Jag kände mig gladare än vad jag gjort på länge. Det var en konstig känsla som jag upplevde. Samtidigt som jag kände mig nervös, spänd och fumlande kände jag mig också avslappnad och lugn. Ett märkligt rofyllt lugn.
5 jun, 2016 21:06 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen