PRS PJ Emma07 & Guccigodness

Han nickade, han hade nästan glömt det men rusat in igen. Han log emot henne.
"Underjorden, så nu bär det av åt Los Angeles", sade han med ett leende. Keiron hade sagt att de misstänkte att den fanns i Underjorden, och eftersom ingången till underjorden fanns i Los Angeles var det bara att ge sig av.

Cat följde honom med blicken och log svagt mot honom. Hon bet sig hårt på underläppen och började att gå.
"Får vi skjuts eller något? Det är en bit till stan." sade hon och såg på Jack.

"Man brukar få sjuts av Argo..." sade han osäkert, för han hade inte hört något om det och hade inte sett honom heller.

"Jag har inte sett honom på länge." sade Cat och såg upp på Jack. Hon avskydde att han var så lång, det gjorde ont i nacken att kolla upp på honom.

"Inte jag heller", sade han bekymrat, tittade på henne. Hin var ganska kort. Eller nej. Det var han som var lång. Han hatade att vara så lång, det gjorde honom klumpig och gjorde att han ständigt fick böja nacken för att prata med folk.
"Antar att vi får klara oss utan honom. Ska jag ringa en taxi?"

Cat såg upp på honom och bet sig hårt på underläppen, försökte tänka ut något.
"Vi får gå längre bort från lägret ifall att någon ser genom diset och sen blir det massa frågor om vi ber en taxi komma ut hit så vi tar oss till vägen." log hon och såg upp på honom. "Jag ringer, monster lägger knappt märke till mig." sade hon och log svagt.

Han log tacksamt emot henne, och började gå. Monster drogs väl inte överdrivet mycket till dem, men de hittade honom ständigt. Man kunde tycka att man vore mindre tilldragande om man var barn till en mindre gud, men tydligen inte.

Cat gick efter honom och bet sig hårt på underläppen. Hon såg sig omkring och bet sig hårdare på underläppen då de lämnade lägrets gränser.

Jack spände sig när de gick över lägrets gräns, för trots att han ville iväg var han nervös. Men inga monster inom synhåll och allt gick fint än så länge. Nu var de på väg.
"Så, vad fick dig att komma till lägret?" Frågade han, inte bara för att han undrade, utan också för att jaga bort tystnaden och nervositeten. Han ville lära känna henne, för han tyckte att om de nu skulle ge sig ut på uppdrag så var det väl lika bra att de lärde känna varandra.

Cat såg sig omkring och bet sig löst på läppen, hon rynkade på pannan åt hans fråga men släppte ingen dryg kommentar.
"Lät bättre än att fortsätta med skolan." svarade hon enkelt och ryckte på axlarna. "Dudå?"