En stad av faror ( Öppet roll)

Samantha

Samantha kollade ut över skolgården, den var lika sliten som hon kände sig. Men ändå gick hon med rak rygg och kollade upp mot himlen. Livet hade aldrig behandlat henne bra och ofta så förstod hon inte varför hon inte bara hoppade från en bro. Antagligen var det Trina men mer än så trodde hon inte att det var. Samantha stog i någon slags tacksamhets skuld till Trina och den kunde hon ju knappast betala om hon var död.
Samantha kollade ut över dem andra eleverna. Alla undvek henne med blicken eller hoppade vettskrämt ur hennes väg. Deras känslor för henne var en blandning av skräck och respekt och det var så hon trivdes med livet.
En plötslig explosion fick Samantha att uttråkat vända på huvudet och med en plötslig äventyrslust armbågade hon sig fram mot platsen.
Två killar och en tjej stog lutade över en flicka som tydligen hade skadat sig och man behövde knappast vara en tanke läsare för att läsa av deras skrämda uttryck.
Hon skrattade lite åt sitt eget skämt, tanke läsare, och gick fram till den lilla skaran.

Corey kollade up när James och Samantha? Kom och nickade i svar på James fråga, " det blev bara en skadad och det var som tur inte så alvarligt" sa han och log ett litet lättat och hoppfullt leende. Det var otroligt att så få hade blivit skadade och att de skulle bli bra.

James nickade.
"Bra. Men vad hände? Den där explosionen såg inte naturlig ut." sade han med en blick på de andra. En tjej som han kände igen som Samantha hade anslutit sig till dem nu också.

"Jag har ingen aning" sa han medans han ställde sig upp och soppade av sina byxor, han hade dock några misstankar om att det var någon av eleverna som orsakat den han kunde ju inte vara den ända med krafter. Han kollade runt på de andra och undrade om någon av de hade eller var de någon av alla andra hundratals elever? Var explosionen avsiktlig eller en accident?

Lily hade dragit sig undan då hennes dåliga samvete hade blivit för mycket. Hon hade inte berättat för corey om sina krafter men hon insåg att hon skulle behöva göra det snart.

"Det var du." Sa Samantha lungt och kollade på tjejen hon trodde hette Lilly, och sen tillade hon viskande till Lilly, "Och nu skäms du för att du inte berättade det för din vän."
Samantha log sitt spöklika leende som hon var känd för innan hon ryckte av en bit av sin tröja så att den såg ut som en magtröja och la den som ett förband runt flickan.
"Det är lungt, du klarar det." Mumlade hon till flickan och log lite.

Lily kollade på Samantha och gav henne en kall blick.
" du vet inte vad du pratar om" fräste hon argt och slängde med håret i hennes ansikte innan hon gick därifrån.

James tittade efter henne, började gå efter. Han hade trott att han var den enda med krafter, men tydligwn inte.
"Vänta! Jag behöver prata med dig", sade han när han kom ikapp henne.
"Och jag vill inte beskylla dig för nåt", tillade han snabbt.

Jo, Samantha visste mycket väl vad hon pratade om och om Lilly skulle stanna upp en minut och tänka skulle hon förstå att Samantha kunde läsa folk lika lätt som en bok, och kanske, bara kanske hade Lilly och Samantha något gemensamt.
Samantha rykte bara på axlarna och gick därifrån.
Hon satte på sig sina hörlurar och satte på boulevard of broken dreams och gick därifrån.
Samantha suckade, att Lilly alldrig stannade upp och tänkte för en gångs skull.

Lily vände sig om med en suck och kollade på James.
" vad" muttrade hon lite surt och kollade på honom med en dryg blick.