Lost life (PRIVAT)

"Dina saker är i tryggt förvar här" avbryter han "och det här är mitt hem och för dig så är det här det säkraste stället på jorden" avslutar han. Då kommer städaren in med vattenglaset

"Men.." Hon avbryter sig och tar emot vattenglaset och dricker upp vattnet.
"Gott." Hon ställer glaset på nattduksbordet och drar upp benen.
"Så vart exakt är vi? Frankrike, England?" Hon lade huvudet på sned.
"Du sa alrig vart." Hon kände huvudet bli tyngre och hon såg bort.
"Kan jag få gå på toaletten?"

"Vi är England. Mer än så behöver du inte veta" svarar han lugnt. Han funderar på om hon ska få gå på toaletten "Jag följer med på vägen isåfall" bestämmer han

Hon får bort täcket från benen och ställer sig upp men vinglar till.
"Varför får jag inte veta vart vi är"
Hon tog tag i sängstolpen och skakade på huvudet.
"Är jag din fånge? Det känns som du körde på mig för att kidnappa mig." Hon såg oroat på honom.
En tår rann ner för hennes kind.
"Kan jag få se mig om i huset åtminstone?"

Han ser ömt men ändå hårt på henne "Nu går vi till toaletten" säger han och har händer och armar beredda om hon skulle ramla.
Det här kunde bli lite svårare än vad han tänkt sig

Hon nickade bara och kände mot pannan.
"Fick jag ett stort sår? Jag har bandage" Med en oroad blick såg hon mot honom och lade huvudet på sned.
"I parken, Vad pratade vi om? Jag minns inte vad men något.." Ett mjukt skratt slapp ur henne.
"Jag kan ha lite minnesförlust. " Hon tog på sig ett par tofflor som låg vid sängen och började gå.

Han säger till henne att en läkare är på väg. Han ser på henne när hon reser sig upp. Hon ser så skör ut. "Var försiktig" uppmanar han henne

Hon suckar.
"Jag är försiktig. Jag är inte en docka." Hon började gå mot dörren och hon lade armarna om sig.
"Så när får jag lämna huset? Och vi pratade om vad innan jag blev påkörd?"

"Jag är rädd att du inte får lämna huset" det var allt han tänkt säga. Han reser sig upp och ställer sig framför dörren

Hon stannar upp och ser mot honom.
"vad menar du? Varför får jag inte lämna?" Hennes röda hår föll ner för ansiktet och hon backade.
"Kan du inte bara låta mig få gå?" Hennes ben skakade och hon sjönk ner på knä.