Öppet rollspel - Vikingabyn

Lopt log emot henne. Det hade inte varit mer besvär än en tanke för honom, men ddt skadade inte att låta henne behålla lite pliktkänsla.
"Jag kanske inte sade att jag även är byns magiker? Joar Joarsson." Han nickade sakta, han kände igen namnet.
"Jag vet vem det är, jag kände er far. och jag tror även att jag vet vart han tog vägen. Men jag borde höra med min bror först, för att vara säker. Om du följer med in igen så kan jag prata med honom."

Eira bleknade avsevärt och stirrade på honom, inte för hans ord om magiker även om det var överväldigande i sig. Utan för att han kände deras far. Hon hade inte trott att någon skulle känna igen honom här. Visst hade han varit stor krigare i sin ungdom och senare även om han nu var död.
Men det var att just tvillingar var ganska ovanligt och gav lycka. Visste han då om vem hon var egentligen? Att hon inte var mannen Eivin utan kvinnan Eira?
"Så du kände min far? Vet du något om hans barn med?" frågar hon och försöker finna sig åter. Hon hade inte alls lust på detta mer och var beredd att fly. Att utge sig för att vara man sågs inte med goda ögon. Kunde det leda till döden? Hon visste inte.

Lopt log åt hans (eller skulle han säga hennes?) oro. Han skulle inte avslöja honom.
"Vi skildes åt innan dess att han fick barn", svarade han, vilket bara var en halvlögn.
"Nå, skulle vi prata med Tord eller inte? Jag kan inte vara helt säker innan jag pratat med honom."

"Åh, okej." sa Eira och rynkade på pannan men lugnade sig. Hon visste inte om mannen ljög eller ej. Men om han visste verkade han inte vredgad. Inte än i alla fall, men skulle han berätta om han visste? Fast hon visste inte ens om han visste något, han sa inte det i alla fall.
Slutligen tog hon ett fastare tag om säcken och nickade slutligen med åter ett självsäkert leende på sina läppar.
"Er broder? Tord? Gärna." svarade hon och följde med in.
"Min bror ser ut som jag. Så utseendet är inga problem om ni vet om ni sett honom."

Han nickade, något frånvarande. Han slog sig ned mittemot Tord igen, och spände blicken i honom.
"Kommer du ihåg den där stora åskstormen? Den som blåste iväg det där skeppet, du kommer säkert ihåg det, så senil har du väl inte blivit? Var var det nu igen de spolades upp?" frågade han, försökte få det att låta som en normal konversation.

Tord kollade på honom och höjde ett ögonbryn. När Lopt sa kommentaren om senil så skrattade han, "Jag är inte som vår far om du menar det". Tord tänkte ett tag på var det var det hade spolats upp någonstans, "spolades upp?" Frågade han mest sig själv, "var det inte längre ner närmare Danmark?" Svarade han lite osäkert.

Lopt skrattade till om kommentaren om deras far. Om någon var senil så var det han. Han tänkte efter och nickade.
"Du har nog rätt, ja. Jag ville höra med dig först för att vara säker. Det här är Eivin Joarsson, vars bror var där. Han ska jobba litet hus mig."

Tord nickade, "alltid bra med extra hjälp ibland, Joarsson? Jag känner igen namnet, kan ha pratat med din bror" sa Han tänkandes. Han vände sig till Eivin/Eira, "så du är en smed alltså? Säg till om han är en dålig chef, jag gillar alltid att starta en lista på saker som människor som han, faktiskt inte är bra på" sa han med ett leende.

Eira följde efter Lopt och såg på mannen som var hans bror och kallades Tord. Hon satte sig ner vid dem och lyssnade intresserat på deras samtal.
"När var detta? För hur länge sedan och vet ni vad som hände min broder sedan?" frågade hon ivrigt. Hon såg på de båda männen, detta var det första livstecknet hon hade fått från sin broder och hon hade sökt honom över ett år nu.
Hon borde ge sig av och leta genast, men kläderna i säcken hägrade för henne och hon skulle inte överleva ännu en vinter med sina gamla eller i det magra tillstånd hon nu var i.
"Smed?" sa hon och skrattade lätt till.
"Nej verkligen inte. Men jag har jobbat i smedjor längst vägen hit. Jag har arbetat som dräng, som skeppspojke och även trollkonstnär för att få mat för dagen och pengar." hon log snett mot Lopt. Trolleriet var vanliga simpla trollkonster, inte magi alls utan ett sett att lura ögat på. Hon visste inte om han menade allvar med att hon skulle gå till honom om Lopt inte var en bra chef som han sa. Det var väl sådant man höll tyst om? Sådant som bara var med dem man sökte jobb hos. De som krävde mycket på ingen lön eller mat alls nästan, de som man fick sova på ett kallt och dragit golv för.

Lopt flinade åt de båda.
"Det är en enorm skillnad på trollkonst och magi. Omkring ett år sedan, kanske förra våren?" alltid skulle folk blanda ihop trolleri och magi, han hade fått stå ut med sådant i sekler.
"Då får vi väl se till att den listan blir kort. Hur lång är den hittills?" frågade han Tord med ett flinande ansikte. De käbblade alltid med varandra, hade alltid gjort.