Divergent (TildeW & Kaninis)

"Inte nu" viskade Four. "Om någon ser oss skulle dem misstänka något"

Skylar tog ett kort, djupt andetag innan hon öppnade munnen.
"Jag kan vara kaxig när jag än vill, men du, du fick ju inte ens ut ett ord förut, blev du bländad av min skönhet eller?" sade Skylar.

Esme kollade på honom.
" jag har inte fått prata med dig på två år" sa esme.

Tris flinade mot Peter.
" dessutom har hon oss och esme dom stöttar henne" sa hon.

"Jag lovar att vi pratar senare, okej?" sade Four.

Peter såg irriterat på Tris.
"Ni två kan gå här ifrån! Vem sa att jag skulle ge mig på henne?" fräste han.
"Tris, Christina, ni kan gå, jag klarar mig" sade Skylar.

" när är sen då om två år eller?" Frågade esme och la armarna i kors.

Tris och Christina gick tillbaka till al.
" varför pratar esme med den där four för?" Frågade Tris och kollade på al.

"Sen är senare ikväll, okej? Jag gör bara mitt jobb" sade Four.

"Vem sa att jag skulle ge mig på henne?" imiterade Skylar. "Faktum att du inte riktigt har varit den trevligaste mot mig säger det".

" du sa att du skulle höra av dig men jag hörde inte ett ord ifrån dig på två år" mumlade esme och återvände till Tris och dom.

Peter fnös bara och kollade på skylar.

"Jag hade inte tid..." men Four han inte avsluta sin mening innan Esme hade tåt iväg.

"Så vad ville du? Du ropade inte hit mig, skickade iväg både mina och dina vänner för ingenting" sade hon.

Esme ställde sig bredvid Tris och kollade ner på sina fötter.

" du kommer aldrig klara dig i de tappra om du tror det" sa Peter.

"Mår du bra?" frågade Tris och la en stöttade hand på Esmes axel.

"Det tror jag nog, jag kommer klara mig bättre än dig i alla fall!" sade Skylar. "Varför ger du dig bara inte, alla vet att du vill ha mig här!"

" jag börjar undra varför jag ens bytte hit" sa esme och kollade på Tris.
" det var nog för att komma undan min sjuka pappa" sa hon och drog handen genom håret snabbt.

" varför skulle jag vilja ha dig här för" fräste Peter.