HP roll ( öppet roll)

Esme gick efter James.
" Men nu får du bara ta och lära dig för jag tänker inte knyta din slips hela tiden" sa hon.

"Jag har klarat mig än så länge.... jag kan förhoppningsvis klara de två sista åren också, hoppas bara att jag inte får typ kvarsittning för det, orkar inte med mer av såna" sa han och tog ned sin koffert.

" Har du fått kvarsittning för att du inte har din slips på dig?" frågade Esme med höjda ögonbryn.

"Syns imorgon då", sa Dayi till Ted och gick och satte sig vid Gryffindor bordet. Hemma igen.

"några gånger" sa han lite obekvämt och drog sin hand lite på hans nacke medans han kollade ner.

" Kan man ens ge kvarsittning för det?" frågade Esme och satte sig ner vid slytherinbordet.

"jag kan ha gett några kommentarer när de frågat varför jag inte hade någon på mig" sa han lite skyldigt och satte sig i en av vagnarna.

" Men då får du ju skylla dig själv" sa Esme och satte sig ner framför honom.

"jag vet" sa han med en suck, "jag menar aldrig att säga dem men sedan så kommer de ut ändå". Han kollade upp mot byggnaden och log ett litet leende, "home sweet home" sa han tyst för sig själv.

Della där i vid kanten på Slytherin bordet. Hon sätt där alldeles tyst som vanligt med blicken nedsänkt i bordet. Sorlet från andra elever tycktes drunkna i hennes tankar. Alla tycktes vara en del i någon form av gemenskap förutom Della. Fast så hade det ju alltid varit ända sedan början av Hogwarts och till slut vände man sig. Della fortsatte att stirra ner i bordet. Hon suckade. Ibland var det faktiskt jobbigt att hålla alla känslor för sig själv. Till exempel när Evangeline dog. Ingen hade varit där för henne. Hon hade fått gråta sig själv till sömns utan ens ett tröstande ord eller två. Hon hade jätte gärna haft en vän men i hela hennes femton åriga liv hade hon aldrig haft någon som hon kunde kalla en riktig vän. Dem flesta visste nog inte ens att hon existerade. Hon tittade bort mot Esme och James. Dem visste nog inte hennes namn fast hon hade gått i samma årskurs i hela hennes liv. Tårar började formas i hennes ögon och hon torkade ilslet bort dem och stormade ut ur salen.
Hon var arg på sig själv. Hon var så svag det fanns folk som hade det mycket sämre än henne. Men hon önskade ändå att någon skulle vilja vara hennes vän.

(Förlåt att jag har missat så mycket men jag har varit och jobbat på ett café)