Öppet PJ rollspel

"Ja!" Sa han fort och hoppade upp innan han sprang ut och upp för kullen. Han stannade en halv sekund när han såg vad som hände innan han fort attackerade monstren och försökte få bort tjejen från monstren och ut ur faro zonen.

Sharon sprang efter honom ut, och såg förskråckt ut på striden strax utanför lägret, bara några meter på andra sidan om tallen. Hon sprang fram dit, tog tag i tjejen som Alex försökte dra därifrån, samtidigt som han anföll monstren. Hon var inte död, än iallafall. Men de behövde få in henne.
"Jag kan ta henne." sade hon till Alex. Det var bättre om han uppehöll monstren än ifall hon gjorde det, han hade fått mer träning än hon.

Alex var lättad när Sharon tog tjejen och nickade utan att kolla på henne medans han svarade med ett vanligt, "okay" för om han vände sig så fick monstren överhanden och perfekta ögonblick för att anfalla och skada rejält. Han hade dödat en av dem och märkt det konstiga slimet det blivit när det dött men hade inget tid att undersöka närmare. Han anföll de som började komma efter Sharon och tjejen och dödade den med några hugg fast blev själv riven av den innan han attackerade de andra han hade då snart dödat två till fast blivit biten av de på köpet när han hade kollat bak efter Sharon.

Sharon drog iväg med tjejen, så snabbt hon kunde mot stora huset. Hon tittade bak emot Alex, och såg att han redan dödat tre av monstren. Hon tog sig in i Stora huset, där de andra var kvar. Hon fick upp flickan, och armarna värkte av ansträngningen det krävts att dra henne. Hon andades något häftigare, hon behövde definivt träna. Keiron gav henne ett frågande ögonkast innan han snabbt böjde sig över flickan.
"Det är några slags monster därute, Alex uppehåller dem." hon gick ut igen. Alex slogs fortfarande med monstrena, som verkade bli allt fler. Hon sprang fram emot honom samtidigt som hon ropade åt honom.
"Alex! Kom på andra sidan trädet!" monstren borde inte kunna ta sig över gränsen. Hoppades hon iallafall.

Alex blev lättad när han hörde hennes röst, de borde mena att de var säkra och att hon lyckats fixa så att den nya tjejen skulle få hjälp och dessutom så blev de underliga bara fler de var flera gånger nära på att omringa honom fast som tur va så hade Alex alltid tyckt om svärd konsten och att slåss mot monstren så han hade lyssnat på alla tusentals klasser som de varit tvungna att gå på. Han hade dödat flera men det verkade inte hjälpa heller för det stoppade det inte. Sedan så kom han på vad hon just sagt... han skulle gå mot trädet..... skulle det hjälpa? tänk om det inte gjorde det? Han skakade lätt på huvudet och fortsatte att attackera monstren fast den här gången så försökte han även att ta sig bakåt mot trädet och kampets gränser.

Kayla öppnade långsamt ögonen. Hon såg några suddiga gestalter, men kunde inte urskilja några detaljer. "Huh?" Hon ställde sig upp och började att gå mot dörren. När hon gick ut igenom dörren så såg hon en strid på kullen som hon precis hade varit på. Jag måste hjälpa dom. tänkte hon och sprang fram till tallen och klättrade upp i den. Från tallen så kastade hon sina yxor på monstrerna och kallade tillbaka dom tills de var utmattade. Hon hoppade ner från trädet och landade på sina fötter. "Ni måste anfalla stenplattan. Bara då dör dom." Sa hon lungt och drog sina svärd. Hon sprang fram till en av varelserna och tryckte in guldsvärdet i dess "ansikte" stenplattan splittrades och monstret löstes upp i svart sand. Hon sprang fram till en annan som precis skulle anfalla en av personerna som stod vid tallen, och körde upp bronssvärdet i ryggen på den, så att den vände sig om. Då tryckte jag in mitt guldsvärd i stenplattan och monstret dog i en svart sandpuff. bara en kvar. Kayla sprang fram till besten och tryckte in svärdet i dess ansikte precis innan den skulle slå till henne. "Phew... Det var jobbigt..."

Sharon hade rusat fram för att hjälpa till, men det behövdes inte längre. Den sista var dödad innan hon ens kommit fram. Hon böjde sig ner framför högen av den svarta sandslimet, eller vad man skulle kalla det. Konstigt. Det här var inga vanliga monster. Hon tog en hand utav det, Keiron behövde se det här. Sedan vände hon sig emot tjejen. Hon var uppenbarligen en halvgud, hon hade ju kunnat ta sig in i lägret.
"Hur är det med dig? Och vem är du?"

Alex kollade på tjejen, hon hade haft en bra teknik och man såg att hon hade lärt sig allt själv den svåra vägen, det var inga onödiga rörelser eller inte helt inövade steg... Hon var duktig och Alex visste redan att hon skulle passa bra in och vara gillad av åtminstone Athena och Ares barnen. Han satte sig nes och undersökte slemet, "Asså det här monstret nämns inte i mina böcker sa han till Sharon hyfsat tyst så bara hon skulle höra det.

Sharon var också bekymrad, det här verkade inte bra.
"Jag har heller aldrig läst om det", sade hon lika tyst. Hon tänkte litet innan hon tog till orda igen.
"Svart är underjordens färg. Kanske det kan vara något? Ett monster därifrån skulle väl troligen bli svart efteråt?" Det vore konstigt, men hon visste inte. Hon trodde inte att hennes pappa (det kändes så konstigt att tänka så) skulle skicka något sådant. Men man kunde visserligen inte heller veta med honom, om hon skulle tro allt hon fått höra.

Alex kollade upp på henne och nickade, "det är en bra teori och det skulle kunna vara så men jag tror inte att din far skulle göra något sådant... Okej det skulle han säkert göra fast de skulle inte fortsätta attackera när den kommit till chb inte om det inte va extremt viktigt" Sa han och i slutet kollade på den andra tjejen. "Det har så vitt jag vet inte nämnts om något liknande i de grekiska eller romerska myterna så det kan vara något från... En annan religion som är annorlunda från våran egen? Fast jag känner inte igen det från egyptisk eller nordisk heller..... Var är Athena barnen när man behöver dom? Buddhismen har jag aldrig hört om något sådant och inte i kristendomen... Kanske Maya indianernas religion? Eller någon annan liknande? De hade demoner och annat som det här absolut skulle kunna vara" sa han och kollade runt på slemet igen.