[privat] Willi o Adora

Jag nickade när hon berättade adressen, jag hade kört förbi där många gånger, det var bara en liten bit från lägenheten jag bodde i.
''Det är bara ungefär två kvarter från min lägenhet'' sa jag ''Fast det får du inte berätta för din kompis, jag vill inte ha någon elev som glor in i mitt fönster om kvällarna''. Jag sneglade mot henne för att se om jag framkallat ett leende, eller ett skratt. Det började bli svårt att se ut genom rutan, så jag satte igång vindrutetorkarna.

Isabelle kunde inte låta bli att skratta till. Hon kunde tydligt se framför sig Kaylee som spanade upp mot rätt fönster eller till och med försökte komma in. "Det ska jag inte," lovade hon roat. Hon satt tyst resten av vägen, mest för att hon inte kom på något vettigt att säga.
"Eh, vill du komma in på kaffe eller något?" undrade hon efter att ha klivit ut ur bilen. Hennes undermedvetna påpekade att hon inte skulle umgås med sin lärare på fritid och absolut inte bjuda honom på kaffe utan någon orsak. Hon skulle ju framstå som lika galen som Kaylee var i honom. Hastigt svepte hon med blicken runt i bilen. "Sätet har blivit helt blött efter att jag suttit där," la hon till och lät meningen förbli hängande i luften. Som liten hade hon av misstag tappat sin vattenflaska i bilen varav allt innehåll hade bildat en fläck på sätet. Den hade inte försvunnit förrän hennes pappa skickade iväg bilen på en extra noggrann tvätt hos den närmaste biltvättsfirman.

''Äsch, det torkar'' sa jag. Bilen var ändå redan helt skrotig, jag skulle köpa en ny så fort jag hade råd. Jag tog upp mobilen och kollade på klockan.
''Visst, det kan jag väl. Klockan är inte så mycket'' sa jag. Varför sa jag det? Jag borde inte umgås med en elev på fritiden, tänk om hennes föräldrar var hemma och de misstänkte mig för att vara en pervers lärare. Jag hade inte råd att förlora det här jobbet.

Isabelle log mot honom och skyndade sig bort mot ytterdörren. "Pappa är iväg på jobbresa," förklarade hon med lite högre röst så att han säkert skulle höra. Hon tillade att han fick känna sig som hemma innan hon försvann uppför trappan till sitt rum. Huttrande klädde hon av sig och ersatte de våta kläderna med ett par mjukisbyxor och en matchande tröja. Håret satte hon upp i en hästsvans - för att slippa ha det i ansiktet hela tiden. Mer tid hade hon inte utan galopperade ner till köket för att brygga kaffe.

Medan hon var på övervåningen gick jag och kollade mig runt. Det var välstädat, som att ingen ens bodde här. När hon kom tillbaka ner för trappan satte jag mig i soffan.
''Är det bara du och din pappa som bor här?'' frågade jag.

Isabelle hällde upp kaffe under tystnad och tog god tid på sig förrän hon räckte honom en av muggarna. "Jag bor i princip ensam. Pappa är affärsman och reser mycket. Min mamma är död," förklarade hon och smuttade på den varma drycken. Hon satte sig efter en stund ner på köksstolen.
"Du måste förresten vara ruskigt bra på matematik om du skall få mig att förstå. Jag har inte hängt med sedan slitet av lågstadiet," fortsatte hon.