Privat med Missy

Dabria tog sig upp från sängen och traskade fram till sin garderob. Det fick bli ett par mörkgråa, tajta mysbyxor, ett svart linne och en rödvit-rutig flanellskjorta som hon knöt runt höften. Sedan var det ansiktet och hårets tur. För att vakna till ordentligt sköljde hon ansiktet med kallt vatten innan hon sminkade sig lätt. Håret borstade hon igenom innan hon satt upp det i en hög hästsvans. Det var knäpptyst i huset vilket var ganska ovanligt. Hennes morbror, Sam, hade lämnat en lapp på bordet. Tydligen hade han åkt till stan men skulle vara tillbaka vid ett-tiden. Lite egentid, med andra ord. För att det inte skulle vara så tyst i huset satte hon på radion och började sjunga med i låten som spelades 'Hymn for the weekend'.

Efter ett tag ittade jag huset. Jag stirrade på det och skulle komma på hur jag skulle komma in. Bara säga att jag sökte hennes morbror? Så får det bli, en vanlig person som försöker söka en annan. Senare, om någon vecka kanske, försöka mörda henne. Jag gick mot dörren och plingade på. Snälla säg att någon är hemma.

Dabria tystnade tvärt när någon stod vid dörren. Ringsignalen var alldeles förskräcklig i hennes öron, men hennes morbror vägrade skaffa en lite modernare med ett ljud som skulle vara musik för ögonen. Med en liten rynka i pannan gick hon fram till ytterdörren och öppnade. Där stod killen hon sett igår i affären. Vad kunde han tänkas vilja och hur visste han att hon bodde här? Det var hennes undermedvetna som varade upp sig. Hennes hjärna var av den åsikten att det lika bra kunde vara ett sammanträffande.
"Hej! Kan jag hjälpa dig?" undrade hon och log prövande mot honom.

Jag stirrade runt ett tag. Okej så först lära känna henne.
"Ja... euhm, jag är en vän till din morbror..." började jag. "Är han hemma?" jag var nervös.

Killen verkade lite nervös av någon anledning. En vän till hennes morbror? Det verkade lite misstänkt; men vad visste hon? Det kanske var hans föräldrar som var bekanta med Sam och därav kände också killen igen honom.
"Nej, han är inte hemma. Han kommer om ett par timmar." svarade hon, utan att slita blicken från honom. Hennes undermedvetna hade glömt bort att vara på sin vakt; då hon nu krävde att Dabria skulle bjuda in snyggingen och lära känna honom.
"Du kan komma in och vänta, om du vill." erbjöd hon sig tillslut och tog ett steg åt sidan - så att han skulle kunna komma in. "Jag kan ringa Sam och be honom komma lite tidigare!"

Jag nickade. Hon var sötare nu än vad hon var igår. Och snäll... Nu hoppades hon bara att hon inte skulle hamna i trubbel med ärkeänglarna, då skulle han definitivt inte kunna komma tillbaka.
"Tack", sa jag och tog av mig skorna. Samtidigt kände jag hur hungrig jag faktiskt var.

Dabria stängde dörren efter honom och drog sedan ner radions volym en aning. Alla uppskattade inte musik och ljud lika mycket som hon gjorde: det var något hennes morbror alltid brukade säga.
"Jag höll precis på att laga frukost, det räcker till dig också." sa hon och gick tillbaka till skålen med fruktsallad. Hon ställde den på matbordet tillsammans med lite toast.
"Jag brukar äta ganska enkelt." la hon till och satte sig sedan ner.

Jag log lite mot henne. Musiken var bra, jag lyssnade inte på musik med tanke på att jag inte hade tid. Jag kollade på frukosten, enkel men såg god ut, med tanke på att jag inte hade ätit sedan jag föll så kunde vad som helst räcka.
"Det funkar bra jag har in..." ja avbröt mig tvärt. "Jag har faktiskt inte ätit frukost idag heller så..." jag bestämde mig för att byta samtalsämne.
"Gillar du musik?"

Dabria skrattade till när han undrade om hon tyckte om musik. Det var en speciell fråga: med tanke på att hon spelat musik på hög volym när han klivit in i huset.
"Jo," nickade hon. "Mest pop och country, men jag kan lyssna på allt i stort sett. Jag tycker om att sjunga också. Själv då?" Han verkade inte alls så farlig som hon hade fått för sig. Tvärtom, han verkade trevlig och gullig.
Hon tog för sig av fruktsalladen och tog en stor tugga.

Hon skrattade lite. Hon var söt när hon skrattade... 'tänk inte så Jimmy!' tänkte jag för mig själv. Jag började ta lite av frukten. Det var gott, även om det var massa blandade frukt så var det gott.
"Jag har inte tid att lyssna på musik", sa jag bara.