The Daimond Of The Heart [PRS]

(True, true xD)

"Alltså...... Vadå.... Så jag ska på uppdrag?" Sa Wal men ångrade sig genast. Nej du vet Wal vi ska bara gå upp till Oraklet för att få en profetia. Ha!
Hon var nära att facepalma sig själv, för att vara ärlig.
Men hon satte sig vid bordet och låtsades som ingenting.

fearless?♥

(oj sorry xD ♥)

Waleria satte sig mittemot Tori. Tori var nervösare än hon någonsin varit i hela sitt liv - fast hon var också mer självsäker än vad hon någonsin varit.
''Är det här allt ni vet?'' frågade Keiron. Tori nickade nästan omärkbart.

(idétorkaaaa )

Waleria tänkte på drömmen igen. Hon insåg att det inte var ett vitt rum. Om man såg det i huvudet och tittade noga kunde man urskilja djur och växter runt omkring.
"Jag tror det är i djungeln någonstans..." Sa hon och kollade på Keiron.

Djungeln? frågade Tori sig själv förvirrat. I hennes drömmar så hade det varit helt mörkt, hon hade bara hört saker.
Keiron såg fundersam ut.
''Ni kanske ska gå upp till Oraklet'', sa han. ''Där finns nog mer information än vad jag har.''
Jag tittade på Waleria, och reste mig upp.

Waleria behövde bara kasta en blick på vinden för att få henne att vända om. Men hon gjorde det inte. Istället så drogs henne blick till oraklet. Det gick kalla kårar över hennes rygg.
Men det fanns ingen återvändo. Hon skulle göra det här uppdraget.

fearless?♥♥

(oops)

Tori följde efter Waleria upp till Oraklet. Hon fick rysningar av det här stället, men hon gick fram ändå med Waleria hack i häl.
Hon hade hört från andra som varit hos Oraklet tidigare, men hon hade inte föreställt sig att det skulle se ut så här.
Tori och Waleria stod nu framför Oraklet.

Orkalet öppnade munnen, och vit dimma började välla ut från den. Och Waleria fick höra en hes röst i huvudet.
I mitten av Afrikas djup, Kan allting ha sin början, eller sitt slut. Regnbågens gudinna vaktar diamanten flitigt, men till en stor möda inte klarar det mer. Afrodites barn, ska göra ett val, ett med hat och ett av eget lag. Bågen ska spännas men ödet ska lämnas, åt den som spänner den i djungelns slut. Segra eller dö, ni ska välja, med Dementers barn sista andetag, kan välja vägen ni ska gå.
Waleria rös.

Tori hörde profetian i huvudet, och stod blixtstill samtidigt som hon försökte förstå den.
Kan allting ha sin början, eller sitt slut? Och Demeters barn sista andetag?
Waleria?
Tori var livrädd, men behärskade sig. Det var hennes, och Walerias uppdrag. De skulle klara av det, och komma tillbaka till lägret.
"Ehm... ska vi gå ner?" frågade Tori. Hon ville helst inte stanna kvar på den kalla och läskiga vinden.

Demeters barns sista andetag..... tanken slog Waleria så hårt att hon inte kunde andas. Det kunde vara hon som skulle ta sitt sista andetag. Men hellre hon än någon annan av sina syskon.