Himmelens & Underjordens Kamp

Xenia nickar och de går mot byn. Xenia var tyst, hon visste väl hur fel detta var. Att styra människor efter sin egen vilja för att själv få vinning. Hon försökte bara intala sig att det var gott, att det var bra. Hennes förmåga var bättre än Aishas hon skulle väl snarare skrämma ihjäl folk? Xenia visste inte, men hennes kraft skulle mer få folk att vilja hjälpa henne.
"Om jag får rikare människor att hjälpa oss är det väl bra? De som inte behöver pengarna på samma sätt?" frågade hon Aisha nästan bedjande. Det hördes hur mycket detta berörde och bekymrade henne. Hon ville bara höra att det hon gjorde var rätt och riktigt. Snart var de inne i byn, gick längst gatan för att leta efter värdshuset. Xenia märkte inte blickarna som följde dem. Två oskyddade kvinnor ensamma ute och Xenia såg så skör och oskyldig ut att det skulle bli en lätt match. Män längst gatorna som tänkte ett och ett annat då de såg dem båda.

Xenia verkade inte ha mycket mer att säga, så Aisha sa inte heller något. De gick mot byn under tystnad, och inte förrän de kommit väldigt nära så bröt Xenia den. Aisha vred på huvudet och såg på henne medan hon pratade och ryckte sedan på axlarna.
"Jag antar det. Om inte annat så blir det i alla fall bättre för oss. Ju rikare människa desto bättre kvalitet på sakerna." svarade hon, trots att det kanske inte riktigt var det svaret Xenia varit ute efter. Hon hade låtit nästan bedjande, och Aisha förstod att det var väldigt viktigt för henne att veta att det hon gjorde var rätt.
"Även om det kanske inte är en helt god handling enligt era standard så är det väl betydligt bättre att göra det på det här sättet än att bara välja första bästa fattiga människa man ser. Och det är ju som du sa, de rika behöver inte pengarna på samma sätt." fortsatte hon, mest för att lugna Xenia, och smålog. Själv brydde hon sig inte riktigt.
Då de väl kom in i byn och gick längs med gatan så märkte Aisha alla blickar de drog till sig. Det var till mestadels män som dröjde sig kvar med blicken, och Aisha var väl medveten om hur både hon och Xenia framstod. Det roade henne, alla av dem trodde att de hade övertaget när de i själva verket inte skulle ha en chans mot henne. Eller med henne. Så även om hon märkte blickarna så tänkte hon inte riktigt på dem.

Xenia nickade tyst. Det syntes hur bekymrad hon var och hur mycket det störde henne. Hon såg nästan än mer blek ut om det var ens möjligt och hon ingick en inre kamp med sig själv. Så mycket dilemman och svåra beslut hade hon aldrig stått för innan. Faktum var att prinsessan knappt rört sig utan för slottets murar, hon hade aldrig lekt krigiska lekar, hantera vapen eller ens fått skrubbsår på knäna.
Hela hon var en avbild på hur en skör änglaprinsessa borde vara, även om det fanns mycket som ville komma ut.
De kommer snart fram till byns världshus och en stallpojke kommer fram och tar hästen.
Xenia tackar med ett svalt leende och har åter på sig som en mask som döljer alla känslor och gör henne sval men behagfull. Hon ser hjälpsökande på Aisha, vad skulle de göra nu?

Aishas ord verkade inte ha någon större inverkan på Xenia, hon såg fortfarande lika bekymrad och osäker ut. Hon tänkte återigen på alla de blickar de drog till sig, och just hur skör och oskyldig hon såg ut. Och till skillnad från Aisha själv så matchade utseendet hur hon var också. Hon skulle inte ha en chans ifall någon skulle försöka ge sig på henne. I bästa fall skulle hon väl kunna flyga därifrån, men mer verkade hon inte kunna göra.
Det var inte så att Aisha tyckte illa om henne, hennes sällskap hade hon inte något emot alls. Men det hade varit skönt att ha med sig någon lite mer användbar. Aisha tänkte lite förstrött på om hon borde försöka lära henne något, hur man använder vissa vapen och försvarar sig, men var inte säker på om Xenia ens skulle gå med på det.
Hon avbröt sina tankar när de väl kom fram till värdshuset och stallpojken kom och tog iväg hästen. Hon log lite kort mot Xenia.
"Nu går vi in, säger vad vi behöver, och så är det bara för dig att göra din grej. Kom nu." sade hon och lade handen lätt på hennes rygg och föste med sig henne.

Sorlet och stimmet var öronbedövande enligt Xenia då de kom in i den varma, rökfyllda och något märkligt luktande lokalen. Det stora rummet var fylld med besökande gäster, mestadels män, men också lättklädda kvinnor, men även kvinnor klädda som Aisha. De kvinnor klädda som Aisha var förvisso färre i antal, men det syntes att de var resande.
Xenias lättklädda, vita och något tunna gestalt tycktes inte höra hemma där även om Aishas jacka dämpade något av den totala skörheten och oskyldigheten.
Xenia hörde antydningarna när de kom in och mer än någonsin ville hon därifrån. Männen verkade dock till talet vänliga, bad dem sitta ner vid dem även om Xenia urskilde något beräknande i deras sinne som hon inte förstod sig på.
Dock hann hon inte tänka mer på det då en bastant och storbystad kvinna med flottigt förkläde stod framför dem.
"Så, vad önskar damerna?" sa hon kort varpå Xenia log stort och varmt. Hennes väsen tycktes ursprunga någon sorts kraft även om bara kvinnan och Aisha skulle märka av det.
"Ett rum för natten, två sängar. Lite mat nu vore vänligt och frukost. Sedan behövs hästen tas hand om med." kvinnan tycktes först som i ett ögonblick i trans innan och skyndade iväg för att ordna ett bord och rum till dem.
Snart hade hon fått bort ett par män från ett av borden framför brasan, bara för de såg så kalla ut. Hon stack sedan iväg för att ordna med mat.
Xenia satte sig försiktigt ner och såg på Aisha. Var det bra? Hon hoppades det.

Så fort de öppnade dörren så slog den välbekanta doften av rök, mat, svett och lite annat emot dem båda. Fast det var nog bara hon själv som kände igen sig i den här miljön, Xenia såg helt vilsen ut. Hon såg inte alls ut att höra hemma där, vilket i och försäg var sant. Det här var nog så långt ifrån hennes vanliga omgivning hon kunde komma.
Väl inne så såg hon sig omkring lite kort. Allt såg ut som ett typiskt värdshus. Som väntat var det mest män i rummet, och en hel del lättklädda kvinnor. Några var klädda som Aisha själv, men det var inte många. Dock så fanns det ingen där som liknade Xenia, och de hade nu fått många blickar på sig. Några av männen som satt närmast dem bad dem att sätta sig ner hos dem. Aisha fnös till, smått roat, och himlade med ögonen. Som om det fanns något alls hos dem som tilltalade henne. Hon kastade en blick på Xenia, som mest såg obekväm ut, och undrade om hon var medveten om vad de faktiskt var ute efter hos dem båda.
Hon lutade sig lite närmre henne för att säga åt henne att leta rätt på personen som skötte om stället, men som på beställning så dök hon upp framför dem båda. Aisha såg på hur Xenia log stort mot kvinnan och det var svårt att missa kraften som hon plötsligt började ge ifrån sig.
Aisha smålog åt kvinnans ansiktsuttryck precis innan hon for iväg för att ordna allt Xenia bett om.
Hon flinade när hon följde med Xenia bort till bordet vid brasan som ett par män nyss blivit bortjagade från. De verkade minst sagt irriterade, och Aisha kände sig bara väldigt nöjd.
"Det här är ju perfekt. Så här får du ta och göra varje gång." sade hon, fortfarande med ett flin, när hon satte sig ner framför Xenia.

Xenia mötte Aishas blick och log snett, hon visste inte vad hon skulle tycka om det. Aisha verkade uppskatta det och hon själv tyckte det var kul. Men de där uppe skulle inte uppskatta det, det visste hon. Hon borde inte tycka det var kul heller, nej verkligen inte.
"Jo, kanske." log hon menande och såg upp på kvinnan som kom fram med en bricka till dem. Hon dukade fram två skålar med varm köttsoppa, bröd och någon gulaktig dryck i stora stop.
"Tack så hjärtligt, ta nu hand om de dina och ge dem mat." log Xenia milt åt henne varpå kvinnan log och skyndade bak disken där hennes barn bodde i ett litet rum.
Xenia kände blickarna på dem, särskilt männen gjorde henne brydd och orolig, hon kunde inte förstå vad de ville.
Xenia såg ner i grytan, den såg både varm och god ut, men det var kött. Kött fick hon inte äta.
"Aisha, vore det orätt att äta köttet? Det är ändå redan dött. Jag har inte gjort det och annars kastas det ju?" hon såg frågande på henne som hon gjort förr och kastar sedan en blick på stopen.
"Vad är det? Inte vatten precis?" sa hon undrande.

Som svar fick hon ett snett leende och ett "Jo, kanske", och Aisha log mot henne. Hon visste inte om Xenia hade tyckt om att använda sin kraft sådär, men hon verkade i alla fall inte må dåligt över det. Gjorde hon det så dolde hon det väl.
Efter att Xenia svarat så kom samma kvinna tillbaks igen, den här gången med en bricka fylld med mat åt de båda. Inom kort så hade både hon och Xenia varsin skål med varm köttsoppa framför sig, och till det fick de bröd och varsitt stop med vad Aisha antog var öl.
Aisha log kort mot kvinnan, men hon verkade inte ens märka det. Hennes fokus var främst på Xenia, och när hon sa åt henne att gå och ta hand om de sina så log hon och försvann snabbt iväg. Aisha ryckte på axlarna och vände sin uppmärksamhet mot maten hon hade framför sig.
"Nej, varför skulle det vara orätt? Det är bara kött, och som du säger så har du inte haft något att göra med djurets död och det kommer ändå bara slängas om du inte äter det." svarade hon sakligt. Aisha hade själv aldrig sett något problem med att äta kött, men å andra sidan var hon inte ifrån himmelriket. Hon hade ingen aning om vad för slags regler de hade där uppe.
När hon hörde Xenias andra fråga så skrattade hon till.
"Nej, det är inte vatten precis. Det är öl. Har du druckit det någon gång tidigare?" frågade hon och kunde inte låta bli att flina lite. Hon var säker på att svaret skulle vara nej.

Xenia nickade och såg ner på köttgrytan som om den var hennes personliga fiende eller något.
"Det är orätt då man dödar ett liv. Du tar djurets ande för dina personliga ändamål." hon ser upp på henne och hon gissar att kvinnan tycker det låter fånigt.
"Har ni inte lagar och regler som ni måste följa?" frågade hon innan hon åter ser ner i skålen. Bestämt tog hon sleven och tog en liten köttbit. Hon stirrade på den och inte någon utom möjligen Aisha visste hur mycket detta gick mot hela hennes väsen. Men ändå lockades hon utav det. Lockades som att styra människor, lockades för att få mättnad och värme i magen.
"De kommer ändå straffa mig för allt annat, så lite mer kommer inte att skada." mumlar hon fram sammanbitet och stoppar i sig en köttbit. Hon tuggar eftertänksamt samtidigt som hon skakar på huvudet om frågan om öl. Öl hade hon aldrig hört talas om innan. Efter en lång stund sväljer hon och ser storögt på skålen och sedan på Aisha.
"Jag har aldrig ätit något så gott i hela mitt liv." sa hon förvånat, log stort och såg sedan på kruset, mer djärvare än förr.
"Vad är öl då?" frågar hon något nyfiket.

Aisha såg på henne medan hon förklarade.
"Ah, men nu är det ju inte du som har "tagit djurets ande". Du bara... äter det som blir kvar efter att någon annan gjort det." sade hon, medveten om att det antagligen inte fick henne att tänka på det hela mer positivt.
"Jo, visst har vi lagar. Men inte om sånt här." svarade hon och började sen äta av soppan. Direkt kände hon hur värmen ifrån den spred sig genom hela hennes kropp. Den var faktiskt väldigt god också, vilket nästan förvånade henne. Sådana här ställen brukade sällan ha speciellt välsmakande rätter.
Hon log snett åt det hon hörde Xenia mumla fram och såg i ögonvrån hur hon stoppade in en köttbit i munnen. Efter att ha tuggat på den ett bra tag så svalde hon, och Aisha fnissade till åt hennes reaktion.
"Tja, där ser du vad ni missar. Såna simpla saker som god mat och praktiska kläder". Hon log mot henne.
Xenias nästa fråga kunde hon faktiskt inte riktigt svara på. Hon hade aldrig funderat på vad öl faktiskt var för något, så hon visste inte.
"Öl är en hyfsat god dryck med alkohol i. Fråga mig inte vad exakt som finns i, för det vet jag inte. Smaka bara." svarade hon tillslut och nickade mot stopet som stod framför henne.