prs Bad Wolf och kanelpumpa

Alicia överöser mig genast med frågor när jag kommer tillbaka till sovsalen.
”Var har du varit, vad har du gjort, vem var du med?”
Jag hinner inte svara innan hon har en ny fråga.
”JAG VAR I BIBLIOTEKET OCH PRATADE MED REMUS LUPIN, OKAY!”
Alicia ger mig ett brett leende. Vad händer nu, kommer hon mörda mig? ”Du och Lupin? Det trodde jag aldrig!”

Jag spärrar upp ögonen. ”Jag och Lupin, nej, nej, nej! Vi bara diskuterade… en sak”
”Amy and Remus, sitting in a tree” säger Alicia i en sjungande röst. ”Våga inte fortsätta” väser jag hotande, och lyfter mitt finger som en varning.
”K-I-S… Ahhh!” Alicia får en dusch med vatten, och hennes kläder blir genomblöta. Hon ser konstigt på mig, sedan börjar vi gapskratta.

Efter ett tag ligger båda två på golvet, och har ont i magen. ”Vänskapskram?” frågar Alicia.
”Aldrig, du är fortfarande blöt!” utropar jag, men Alicia reser sig upp och jag gör samma sak.
Jag står närmare dörren, så jag öppnar den, springer ut och smäller igen dörren efter mig, för att spara tid.

När jag kommer in i uppehållsrummet får jag många konstiga blickar, eftersom det verkar som att jag springer för livet. Alla utom Regulus, som gapskrattar, stannar upp när Alicia kommer nedklafsande från trapporna. Hon tittar efter mig, men jag hinner ut precis innan hon ser mig.

Alicia jagar mig igenom hela slottet, och vi har fått 20 poäng avdragna för att ha blött ned professor Snigelhorns nya kläder.
Helt från ingenstans springer jag in i ett hårt objekt, och jag faller till marken.
När jag reser mig upp ser jag att jag har lyckats springa in i Remus Lupin, och en stor grupp gryffindorare står runt omkring oss.
”Shit!” säger jag.

Jag sitter i sovsalen i säkert en timme och läser igenom materialet som Amelia Tyler försett mig med. Plötsligt hör jag en stor uppståndelse nere i sällskapsrummet så jag lägger ifrån mig den boken jag för tillfället läste och joggar nedför trappan.

"Vad är det som händer?", frågar jag ingen speciell. Jag ser att en stor grupp människor sitter samlade kring sofforna framför brasan och högljutt diskuterar någonting.

"Claire, just den personen vi behöver.", säger någon. Jag rynkar på pannan och ser på mina klasskamrater.

"Behöver för vadå?", undrar jag skeptiskt. Marlene vandrar fram till mig och greppar min handled - hon leder mig fram till gänget.

"För festplaneringen såklart!", säger James glatt.

"När... När ska vi ha festen då?", frågar jag och väger mellan ena foten till den andra.

"Halloween.", föreslår Sirius, som sitter i en fåtölj med Emmeline i sitt knä. Jag spyr inombords men samtidigt så finns det en liten röst i mitt huvud som viskar att Halloween-festen kan vara min chans att få tillbaka Sirius. Inte för att jag från början hade honom, men ändå.

"Vi kan väl bjuda in alla elevhemmen i sådana fall?", föreslår jag. Genast får jag medhåll så jag ler stort. Jag behöver absolut kontakta Amelia - för jag kommer verkligen behöva hennes hjälp om min plan ska fungera.

”Sorry..” säger jag, och rusar vidare. Alicia fastnar i massan av elever, och jag får en stor lucka mellan oss.

Tillslut orkar vi inte springa längre, och går tillbaka till uppehållsrummet, för att byta kläder. Jag har en livlig diskussion med mina rumskompisar om vem som är de två snyggaste på Hogwarts. Lily Evans och Sirius Black vinner. Vad är det med gryffindorare och fantastiska ansikten?

I alla fall, snart är det dags för middagen, och jag sätter upp håret i en slarvig hästsvans.
”Kommer du, Al!?” ropar jag åt min vän som sitter i badrummet, och provar trollformler som möjligtvis skulle kunna göra hennes fluffiga hår ligga slätt.
”Jag tror inte att jag kan gå ut härifrån” säger hon ynkligt. ”Mitt hår är katastrofalt, Amy”
Jag går in till henne, och försöker dölja mitt skratt när jag ser Alicias panik över hennes nu lila hår, lika fluffigt och stort som förut.

”Vad har du gjort?” skrattar jag.
”Fel uttal…”
”Jag märker det” säger jag och gör en gest mot håret. Jag ser även att handfatet har fått flera sprickor, ungefär i cm bredan ”Vad har hänt med handfatet?” frågar jag.
”En annan olycka, kan du fixa det?”
”Visst, Reparo!” Sprickorna försvinner, och jag nickar nöjt.
”Nu tar vi ditt hår”

Vi lyckas inte få bort färgen, men det ligger i alla fall slätt när vi går ned mot den stora salen i våra skoluniformer.
kanelpumpa