PJ PRS [H@nna & Holytail]

Zack såg misstänksamt på Braneus. Grekiska gudar, ärligt? Grekiska gudar? Det var inte bara han som var galen. Den här Braneusgubben var också det! typiskt hans tur ...
"Grekiska gudar? Alltså dom här Zeus och Neptunus och alla dom personerna?"
"Blanda inte ihop de romerska och grekiska formerna!" röt Braneus. Zack ryckte till.
"Förlåt, förlåt! Det är tydligen en stor grej för dig. Vad gjorde jag fel?"
"Jag tror du menar Zeus och Poseidon", sa han med lite lugnare röst.
"Detaljer" muttrade Zack surt. "Men dom finns ju ändå inte, så det spelar ingen roll. Dom kan inte bli sårade."
Genast mullrade det på himlen och regnet började vräka ner.
"Inte sårade säger du", morrade Braneus. "Var försiktig med vad du säger, pojk!"

-.-

(Skriver så att du kan fortsätta!)

Efter en lång stund av titta-ut-genom-fönstret ögonblick frågar Chelsea:
"Men..... Då är våran mamma en Gud eller? Det kan hon väll inte vara?" Trots att hon inte såg Braneus kan hon svära på att han himlade med ögonen.
"Nej så klart inte! Eran eller era pappor är gudar!"
Chelsea stannade upp.
"Såååå jag och Zack har olika pappor?"
Hon gapade.
Braneus funderade.
"Jag.... Vi vet inte än. Ni måste få ett erkännande av eran förälder först"
"Va?"
"Ja era föräldrar måste bekräfta att ni är som eller dotter till den"
"Jaha...." Chelsea var för stum för att svara ett bra svar.
"Men om ens förälder inte bekräftar en då?"

"Om ens föräldrar inte bekräftar en så är det så" muttrade Braneus. "Alla blir inte erkända, det finns dom som lever hela liv utan att veta vilken ens gudaförälder är."
Zack suckade. Hela det här är ett skämt, det måste det vara.
"Kommer någon snart hoppa fram med dolda kameran eller är du bara galen?" frågade han, vilket tydligen inte var rätt sak att säga.
Braneus tvärbromsade och vände sig hastigt om.
"Ja, om du inte tycker att det här är någonting som ni ska ta på allvar så kanske ni ska hoppa ut. Stick härifrån och bli dödade av monster, jag bryr mig ärligt talat inte."
"Det kanske jag ska" fräste Zack. "Kom Chels, den här killen är ju galen! Vi sticker!"

"Eeeeeeeeeeeeh"
Den sista halvtimmen hade Chelsea väntat för att Zack skulle säga det men nu var hon osäker.
Tänk om det inte var ett skämt.....?
Tänk om dom båda hade en pappa som visste om dom? Älskade dom?
"Zack..... jag vill se vad han har för sig!"
Men Chelsea kunde inte låta bli att titta argt Braneus.
Han hade ju nyss sagt att han inte brydde sig om dom dog eller inte.
"Tänk om vi har en pappa? Vill du inte veta vem din pappa är?"
Chelsea visste att det var hårt sagt, men det var nödvändigt. Annars skulle han aldrig följa med.
"Snälla Zack..... Om det är dolda kameran så är det ju ändå ingen fara... Dina skador är ju läkta eller hur!"
Chelsea kollade på honom.

Zack blängde tillbaka på sin lillasyster.
"Ingen fara? Ingen fara? Mina skador är läkta, visst, ska det vara lugnt för det eller? Han vill ju uppenbarligen inte ha oss här, eller hur? Så varför skulle vi stanna?"
Zack hade cirka tio olika svar på den frågan. Som att om de gick härifrån så skulle de bli uppätna av monster. Eller att han hade väntat i hela sitt liv på någon sorts äventyr. Men han tänkte inte sitta kvar här längre med en sur gammal gubbe som uppenbarligen inte brydde sig om om dom levde eller dog.

Braneus brusade upp.
"Gubbe? GUBBE????? VEM VÅGAR DU KALLA GUBBE POJK! JAG ÄR EN SATYR! INTE NÅN VANLIG MÄNNISKA!"
Chelsea tappade hakan.
"Vad är satyr för nåt?" Undrade hon och hoppades att det inte var nåt oartigt at säga.

(Zack kallade honom inte gubbe högt, men okej ... x))

"Satyr?" Zack knäppte med fingrarna. "Vänta, jag känner igen det ordet. Det är väl typ som en faun va? Som den där snubben från Narnia?"
"Jag är ingen faun!" muttrade Braneus genast. "Jag är en satyr, fauner är romerska. Men ska man inte vara noga så är det typ samma sak."
"Så du har, vadå? Klövar eller?" flinade Zack. Killen kunde inte vara seriös.

(Haha x) Ooooj x) )

Braneus satte ena foten på det andra sätet och tog av sig skon.
Och där till Chelseas förvåning:
Fanns inga fötter. Det var kklövar.
"Har du nånting att säga nu då? Pojk!"