Prs med Missy The Timelady

Alltså är det bara jag som verkligen vill att vi ska bli vänner XD? Kan vi inte bara säga att vi sover i samma sovsal och så, men vi har typ aldrig pratat.

Hehe Vi kör så XD men du får skriva något nu!

Sorry för att det tog tid XD. Har ingen ursäkt så... 0.0. Men det får bli en extra lång del!

1....2.....3, tänkte jag och sprang i full fart mot väggen. I nästa sekund stod jag bredvid Hogwartsexpressen. Äntligen, tänkte jag och kände hur ett leende spred sig i mina läppar. Jag var tillbaks! Jag knuffade mig snabbt förbi alla folk och hoppade snabbt på tåget för att få en bra plats. Nästan alla var lediga. Jag släppte ut min katt Curry ur buren och gav henne lite mat. Själv tog jag lite pannkaka.

Efter en stund såg jag hur det började bli tomt på perrongen. Tåget var nog proppfullt nu, men i min kupé satt bara jag och min katt. Det var inte så att jag inte hade några vänner, tvärtom. Jag var vän med alla Hufflepuff killarna i min årskurs. Fast de har nog tagit en egen kupé. Förra året pratade jag nästa inte med någon av Hufflepuff tjejerna. Undra varför. Okej Olivia, Isabelle, och Sophie som jag delade sovsal med var helt omöjliga att prata med. De bara skrek och skrattade hela kvällarna. Men Emelie då? Hon verkade rätt ensam. Precis när jag tänkte på det hörde jag hur dörren öppnades. Där stod Emelie.
- Ursäkta, får jag sitta här? frågade hon.
- Självklart, sa jag.
Åh nej, tänkte jag. Jag kommer inte komma på någonting att säga och detta kommer bli en väldigt pinsam situation.

Jag log och satte mig ned. Jag drog av en vanna fram an bok så jag kunnde underhålla mig. Tåget sattes igång och jag kastade blickar på Elsa då och då.

- Detta är min katt Curry. Hon heter så eftersom hon är curryfärgad, sa jag för att avbryta tystnaden.
- Jag vet, sa Emelie och kolla upp från sin bok. Jag nickade och log ett väldigt fejkat leende. Det blev tyst igen. Pinsamt. Efter någon minut kunde jag inte hålla mig för skratt. Jag brast ut i ett gapskratt. Varför tycker jag långa tystnader är så roliga? Ennu mer pinsamt. Jag kollade på Emelie. Hon såg försträckt på mig, innan hon också brast ut i skratt.

Jag såg hur hon brast i skratt. Jag kollade på henne. Vad hade jag gjort? Sedan brast jag också i skratt. Det var som en sjukdom, började en skratta började alla skratta, det gick inte att hindra.

Sorry, ska inte göra det mer Och sorry för att jag inte skrivit på evigheter.

Efter att ha skrattat åt ingenting i ungefär en minut, började skrattet lägga sig. Jag försökte snabbt komma på någonting att säga men kom inte på något. Hopplöst, det fick bli en till tystnad. Fast den gången lät jag bli att skratta som en galning.

Jag log.
"Så vad gillar du att göra?" frågade jag.

Jag funderade. Vad gillade jag att göra egentligen?
- Rita och läsa, svarade jag.

Jag log lite.
"samma här, jag är dock usel på att rita", sa jag med ett litet skratt. "Sedan har jag även aktiviteter jag gillar att göra hemma... Och en del andra saker", sa jag och tänkte efter. Elsa verkade snäll, eller okej att vara med...