The Mortal Instruments roll för alla!

Emily tröttnade på att gå omkring i taket och slog en bakåtvolt ner på golvet och landade på fötterna. Hon gick mot hyllan med svärd, undersökte dem lite innan hon valde ut ett av dem. Hon tog ett till och gick snabbt över golvet mot Casper som stod och kastade knivar och räckte ut det andra svärdet mot honom "Det är en utmaning" sa hon lite försiktigt med frågande röst.

Casper blev överaskad när hon kom med svärdet men log lite. Han nickade och tog i mot svärdet. När han hade svärdet i sin hand så kom han på att han fortfarande hade en kniv kvar, och kastade snabbt kniven han hade i handen på tavlan och påminde sig själv om att lämna dem sen efter. Han kollade upp på -Emily som han hade för sig att hon hette- frågande för att fråga när de ska börja.

Casper tog svärdet och tittade på mig. Jag tog ett steg mot honom ock klingade mitt svärd i hans för att visa att vi skulle börja.

Casper log och rörde sig fram mot henne och körde defensivt men gjorde några offensiva.

Emily tyckte att det var kul att träna med Casper även om de inte sa särskilt mycket till varandra. Ett ljud från hennes ficka avslutade de klingande ljudet från svärden som möttes och Emily tog upp mobilen. Hon hann se att klockan redan hade blivit ganska mycket innan hon öppnade smset från hennes pappa som sa att han ville att hon skulle komma hem.Som ett litet barn som varit och lekt med en kompis tänkte Emily. Hon suckade och tittade upp "Jag måste gå, pappa vill något" Hon himlade lite med ögonen och gick för att lägga tillbaka det lånade svärdet.

Sam sprang upp för trappan med andan i halsen. Han hade gått från träningen utan att varken Casper och Emily märkte. De var så inne i sin svärdsfäktning och lät sina känslor flöda fritt. Han kunde se hur de fattade tycke för varandra, en vänskap formades. Det var då han hade gått. Det påminde honom allt för mycket om det han förlorat.

När Emily gick genom salen såg hon att de var ensamma, killen som funnits där innan dem hade gått utan att de hade märkt det. "Var tog han vägen?" Frågade hon högt.

Casper kollade upp på henne, "han må-måste ha gått me-medans vi fäktades....." Sa han högre än vad han brukade prata men fortfarande lågt. Han kollade tillbaks på väggen och hängde dit svärdet innan han backade några steg bakot och kollade på alla vapen.

Emily tittade lite konstigt på Casper. Varför stammade han så? Var han rädd för henne. Hon ryckte lite på axlarna och gick ut från träningssalen och ut i korridoren.

Casper kollade lite efter henne innan han kollade tillbaks på vapnen. Det hade væl varit kul att prata med någon och vara med människor men han tyckte på samma gång att det var skönt att vara ensam.