PRS Med Moa G

"Vad menar du med att jag gjorde honom upprörd? Jag ser hur bra ni kommer överens. Okej, du behöver inte gilla honom. Med det är uppenbart han han gillar dig. Men skulle han annars gilla?" Sa jag.

Jag suckade.
"Dig, dummer!"
Arthur...
Måtte du inte komma tillbaka riktigt än.
"Om du undrar så skickade jag honom för att hämta sin häst, och jag gillar Pax!"

Jag skrattade lågt.
"Det där var ett bra skämt" sa jag. "Ingen kunglig skulle någonsin falla för en smutsig liten tjänsteflicka. Vad får dig att tro att han gillar mig?".

"Nu blir jag snart arg. HAN DREGLAR JU ÖVER DIG SOM EN BULLDOG!" utropade jag.
"Men ingen bryr sig ett dugg om mig."
Jag suckade.

"Okej, jag här väl visst inte lagt märket till de än bara!" Sa jag. "Men jag bryr mig om dig, och Arthur, och Pax gör säkert också det!"

Jag blängde på henne.
"Om inte jag skulle funnits så skulle du inte vara ledsen nu!"
Detta var utmattande. Mina fötter var också utmattade, jag kunde nästan inte gå.

"Om du inte var här skulle jag kanske aldrig få reda på om Arthur gillade mig!" sa jag och såg på henne. "Det inser du va?"

Jag föll ihop i en hög på marken.
"Fast han skulle troligast redan berättat!" sa jag.

Jag satte mig bredvid henne.
"Med Uther som kung och far skulle jag bli dödad direkt" sa jag. "Det skulle aldrig hända. Men med dig skulle det ändå kännas bra att veta att om Uther en dag ändrar sin åsikt om magi så skulle jag och Arthur vara ett par. Om han fortfarande känner likadant".

"Du skulle inte bli dödad." sa jag och la mig ner.
"Jag orkar inte mer. Om du tar livet av mig så blir jag glad.
Det skulle vara mycket bättre utan mig."