FF Av två författare

Sorry måste bara:

UPPDATRINGAR! SÅ MÅNGA PÅ EN GÅNG <<<<<♥33333

Kapitel 5.

En kille står beundrat och stirrar på mig. Inte för att jag nekar honom. Blont hår och blåa ögon brukar locka till sig beundrare. Jag log mot Isabelle. Vårt utseende var förstårs bara en del av vår makt. Killen stirrade fortfarande. Jag borrade in min blick i honom och han kollade skrämt bort. Snigelhorn öppnade dörren och alla försökte tränga sig in. Jag och Isabelle knuffade genast baka alla och gick in själva. Idioter. Tänkte jag surt. Ibland var det svårt att låta bli att dra fram trollstaven och låta dem falla till marken som jag skulle ha gjort om någon irriterat mig. Men Hogwarts var en frizon. Tyvärr....
Vi satte oss på våra platser. Trots att många ville sitta med oss satt vi själva. varför skulle vi sjunka så lågt att vi lät ovärdiga smuttsskallar sitta med oss?
- Åh jag önskar att jag bara kunde få döda varenda människa här inne! klagade jag tyst till Isabelle.
- Tystnad tack! ropade snigelhorn.
Jag visste att Isabelle gillade trolldryckskonst mer än jag. Hon var dessutom jätte bra på det! Jag föredrog försvar mot svartkonster. Det hade förstås varit roligare om de tagit bort den där delen: Försvar mot, från ämmnet men.....
Det var ändå det bästa ämnet.

5 på en dag! det ääääääger!!!!!
Vad bra ni skriver!

BRRRAAA!!

Tack så mycket!

VSG!!!!!!! Det här är en såååååå grym ide! Och desutom skriver ni två bääääääst!

Kapitel 6

Trolldryckskonsten susar förbi och vi hinner lära oss att brygga de levande dödas bryggd. I hemlighet häller jag ner lite i en flaska och lägger den innanför rocken. Nästa lektion är spådomskonst. Läraren där är helt virrig. Trolldryckskonst är hundra gånger roligare. Jag suckar och går upp för trapporna sida vid sida med Soa. Den gamla vanliga idioten till lärare ler när hon drar fram en tekanna och fyller alla glas som står på de små borden där vi ska sitta. Jag har inte äns brytt mig om att lära mig lärarens namn. Lektionen segar förbi tills läraren som tydligen heter Abrahams i efternamn kommer till mitt och Soas bord. Med dramatisk viskande röst berättar hon om en mörk, mörk framtid som kommer drabba Soa.
Hon tar plötsligt upp min kopp men släpper den med ett skrik. Koppen går i tusen bitar. Hon tittar på mig med avsky. En sekund känns som en evighet. Hon blänger på mig.
- Ditt.... Ditt odjur.
- Ursäkta?!?! Väser jag.
Professor Abrahams ögon smalnar.
- Jag vet vad som kommer hända. Och jag har ögonen på dig, dödsätare, viskar hon.
Jag skrattar gällt.
- Som ni alla kan förstå så är inte Professor Abrahams frisk, jag går och hämtar madam Pomfrey, säger jag högt och ler ett elakt flin. Innan jag går så kan jag inte låta bli att slänga ur mig en sista fras.
- Det här ämnet är väldigt onödigt tycker jag. Bara en massa bluff!

åååååååååhhhhhh kanske en äkta siare????
AHAJGCDHJKWIAUEHFGRVBHWJKFSHUEYJBEKALSI SSUOI4RUEFJHDCKLOEIUSJKAO 6 KAPITEL PÅ EN EFTERMIDDAG???!!!!!! JAG KOMMER DÖ1

Braaaaaaaaaa!