När mörkret faller

Tack så mycket! You make my day brighter!!!

Jag läääääääser! tack för taggningen!

YOU make my day brighter!!!! ♥

Det här kapitlet är till Ivy Lovegood!

Kapitel 4 Trolldom

- Jag går och packar ihop dina grejer, miss Dion, säger Mconagal.
- Tack, säger jag, jag öppnar munnen igen för att säga hejdå till mamma men när jag ser hennes hatiska blick stänger jag munnen igen. Jag ser mig omkring. Jag kommer sakna det här lilla vita huset som jag växte upp i. Alla skrymslen och vrår som var en del av min barndom. Jag tänker på mitt lilla ljusa rum. På min säng som höll på att bli för liten, på min bokhylla och affischen med den glada delfinen.
Jag tänker på mammas rum med vitmålade väggar och bilder på oss två när vi var lyckliga tillsammans.
Och på vårat lilla kök och träbordet med två stolar. Och de stora fönstrerna. Men mest kommer jag sakna vår lilla inglasade veranda. Där jag brukade sitta i min favorit fotölj och begrava näsan i en bok eller bara drömma mig bort med havets brus som bakgrund.
Då kommer Mcgonagal ut genom dörren med en koffert med mina tillhörigheter i, svävande bakom sig.
- Ta tag i min arm, säger hon.
Mamma ser ut som hon skulle vilja slå till Mcgonagal men jag gör som hon säger. Det suger till i magen och det svartnar för ögonen. Precis när jag tror att jag kommer spy stannar vi.
Vi är på en liten bakgata i London.
- Vad hände? Frågar jag.
- Vi transfererade oss, det vill säga vi förflyttade oss till en annan plats med hjälp av magi, svarar Mcgonagal.
Vi börjar gå längs Londons gator.

Vilket elevhem tycker ni att Selina ska hamna i?

Super bra!!!
Jag tycker hon känns som en griffindorare

Jättebra!!!
Hon känns som en Gryffindor ♥

Hufflepuff!

Kom igen Selina!

Super bra!!!!

Det här kapitlet är till LinneaPotter!

Kapitel 5 Diagongränden

Jag tittar längst gatan. Inget här känns särskilt magiskt. Men så märker jag något konstigt. Det finns en pub som heter den läckande kitteln men jag och Mcgonagal verkar vara de ända som ser den. Alla andas blickar glider av den. Vi går fram mot puben. Den ser lite gammal ut, men alla där inne verkar vara muntra. Deras höga skratt och skämt får mig att känna mig hemmastad. Alla här är med i en gemenskap. Mcgonagal leder ut mig ur puben och in till ett litet rum. Det finns inget speciellt med rummet egentligen. Det finns bara en ogämn tegelvägg. Mcgonagal drar fram sin stav och trycker på några tegelstenar. Jag skriker till av förvåning. Väggen rullar undan och bakom den fi nns en gata fulproppad med underligt klädda människor. Sorlet från gatan avbryts av ett glatt skrik.
- Den nya nimbus 3000!!!
Jag tittar nyfiket dit. I ett skyltfönstret står en mörk kvast, den är lite längre än mig och har guldiga snirkliga bokstäver på. Mcgonagal tittar på mig.
- Dags att gå till Olivanders!

Toppen!