Privat mellan Ripadal och Shadow of hope

Plötsligt verkade han tyngre märkte hon och han vände sig om och såg att han var medvetslös.
Kanske en chock tänkte hon och tog honom upp på ryggen och fortsatte simma och då de kom närmare land så simmade hon in på ett ställe där det gick att gömma sig och fick upp honom på land.
Skulle hon stanna kvar tills han vaknade eller skulle hon fara?

Han öppnade ögonen ett tag efter det men först så såg han ingenting men sen så började han kunna urskilja former. Han såg någon form i vattnet men han såg inte vad. Det var fortfarande rätt mörkt ute och Alex började bli galen på sin syn varför var det suddigt?
(Jag fösökte forma det lite gran som om det inte behövde var Kisara som var i vattnet utan det kunde vara en stock eller något meen jag failade och fråga inte om syn saken... Och jag måste typ gå och lägga mig nu så godnatt.)

(Okej, god natt)

Kisare såg att han verkade vakna till och såg på honom och undrade tyst om hono borde ge sig av?

Han bestämde sig fór att vänta ut synen som kom bara några minuter efter men med den så kom även minnena. Han försökte direkt att komma på vad kvinnorna i vattnet hade varit. Efter en stund så kom han på berättelserna som hans morfar alltid berättade men den som han förHan bestämde sig fór att vänta ut synen som kom bara några minuter efter men med den så kom även minnena. Han försökte direkt att komma på vad kvinnorna i vattnet hade varit. efter en stund så mindes han sin morfars gamla berättelser men speciellt den om... Sjöjungfrur. Men det kunde ju inte vara sant! Eller?

Kisar bestämde sig att vara kvar. Hon ville ju veta om han var okej innan hon gav sig av.
Men egentligen borde hon väl göra det.
Men hon ville så gärna se honom igen.
Kanske om hon simmade ut och kom tillbaka någon annan gång och sjöng men hon visste det inte säkert

Han sätter sig upp långsamt och kollar runt lite, han kände inte riktigt igen var han var men något sa honom att han varit här innan. Det var något bekant med stället men han kunde bara inte säga vad. På ena sidan av honom så var havet och han tyckte att han såg rörelser men det var nog bara hans fantasi.

Hon skakade på huvudet och plaskade utåt och simmade mot sin flock igen och undrade om de skulle godta henne igen.
Hon simmade i några timmar men när hon kom ner till sin flock igen så stod de i ring mot henne och sa åt henne att lämna flocken för hon var inte välkommen längre.
Hon såg bort och simmade mot samma plats igen.

Alex bestämmde sig för att han hade inbillat sig rörelserna. Han började tänka på vad som hänt men det kunde ju inte vara på riktigt, eller kunde det? Han blev väkt ur sina tanker efter ett tag, hur länge visste han inte men det måste varit ett tag för nu så var solen mitt på himmlen. Det som hade väckt honom var samma man som igår varnat honom. "Så du överlevde endå pojk, eller tog du ditt sund i förnuft och skippade skeppet?" Alex svarade efter en stund, "jag följde med men... Jag tror att en av dem räddade mig" sa han osäkert.

Kisare simmade mot landet hon hade lämnat, hon ville lära känna den där pojken och började sjunga medan hon simmade.
Hon vissade att människor inte kunde höra de sjunga under vattnet men ändå.

Alex fortsatte att svara på mannens frågor och fick tillslut lyssna på hans berättelse om sjöjungfruna. Det var brå med extra information men efter ett tag så orkade Alex inte lyssna ordentligt längre och började tänka istället.