Hon den där Lacey

Bra!

Tack!

Riktigt bra!
Men talmagi är väl inte ett tillvalsämne?

Superbra!!

(OBS! Jag kommer att byta till tredje person och dåtid)

Kapitel 6
(Harrys perspektiv)

Harry han ta en skiva bröd lagom till att ugglorna kom. Han spanade uppåt men såg inte Hedwig någonstans så han återgick till brödet. Professor McGonagall kom och delade ut scheman.
”Hermione, hur hade du tänkt dig det här, klockan 9.00 Spådomskonst klockan 9.00 Talmagi?” Frågade Ron.
”De löser sig”, svarade Hermione.
”Ron, vi borde skynda oss, spådomskonst ligger i norrtornet”, sade Harry och släppte brödet och reste sig upp.
”Men frukost då?” Frågade Ron som om Harry nyss hade bett honom att hungerstrejka resten av hans liv.
”Strunta i det”, sa Hary och började gå.
Ron sprang ifatt honom.
”Herregud Harry, vill du att jag ska svälta eller?” Frågade han och tittade missmodigt på Harry.
”Nej, men jag vill att du ska komma i tid”, svarade Harry och började gå uppför en lång marmor trappa
”Harry, jag visste inte att man kunde bli galen av kärlek” sa Ron och hoppade över ett trappsteg som nafsade efter hans fötter.
”Va, vad pratar du om?” frågade Harry och hoppade över samma trappsteg.
”Men det ser ju vem som helst! Till och med professor Biins skulle kunna se det”, svarade han och svängde åt höger då trappan slutade.
”Ser vadå?” Frågade Harry och följde efter honom.
Han suckade.
”Du är kär i Lacey”, sade han och flinade.
Harry rodnade.
”Är jag väl visst inte”, sa Harry och kände hur rodnaden steg över ansiktet.
”Joho”, sa han.
Harry suckade.
”Du känner mig för bra”, sa Harry och drämde till honom på armen.
Ron flinade och stannade.
”Jaha, det är bara att inse, vi är totalt vilse”, suckade han och tittade sig omkring.
”Kom an era smutshögar, bered er på strid av sällan skådat slag”
Harry hoppade till och vände sig om och såg en liten knubbig riddare på en tavla.
”Öh, nej vi vill inte slåss men vet du vägen till norrtornet?” Frågade Harry.
”Ja, ja, självklart. Följ med mig, vi skall strida tills de sista sekunderna av liv rinner ur våra tappra ådror”, sa den lilla knubbiga riddaren och började rusa genom tavlorna.
Harry och Ron satte av efter riddaren och blev förvånade över hur snabbt han kunde spinga. De sprang förbi många tavlor och hörde riddarens rop. (”Kom igen! Vi skall kämpa till sista sekunden!”)
Tillslut kom de fram till ett rum där en klunga av andra elever.
”Farväl, fagra gentlemän, om ni någon gång behöver hjälp, så ropa på sir Cadagon”, ropade riddaren och gav sig av igen.
Harry tittade sig om, men det fanns ingen dörr. Han tittade upp mot taket och fick syn på en skylt som det stod: ”Sibyl Trelawney”
”Hur har hon tänkt att vi ska komma upp dit?” Frågade Harry.
Som svar på tal föll en stege ner framför fötterna på Harry.
”Du först”, sa Ron och flinade.

SUPERDUPERBÄST!!

Tack!!!

Jättebra!

Tack så jätte mycket för alla fina kommentarer!

Kapitel 7
(Laceys perspektiv)

Lacey följde efter Hermione till ett klassrum. När hon kom fram till klassrummet sjönk hon ner på stolen bredvid henne. En kvinna med ett brett leende kom fram och ställde sig framme vid katedern.
”Hejsan! Det ska bli kul att undervisa er i talmagi, det är ett mycket svårt men roligt ämne”, sa hon.
”Jag heter professor Vector och jag ska ropa upp er nu”, sa hon och log.
Hon ropade upp namnen och log mot varje elev som svarade. När hon hade ropat upp alla log hon.
”Under den här terminen ska vi gå igenom och öva på grunderna, nästa termin ska vi öva lite mer ´på riktigt´”, sa hon och log.
Hon riktade sin stav mot svarta tavlan och det dök genast upp ord.


Efter att lektionen i talmagi var slut gick Lacey och Hermione ner till skötsel och vård av magiska djur. När Ron fick syn på Hermione gapade han.
”Vad?” frågade Hermione och dolde ett leende.
”Men hur… nyss var du där och nu här… Du är läskig Hermione”, sa han och började gå ner mot en stor skog. Lacey, Harry och Hermione följde efter Ron. De stannade med resten utav eleverna utanför en stor stuga. Någon harklade sig spydigt bakom Harrys rygg. Harry vände sig om och fick syn på Malfoy. Lacey vände sig också och tittade in i hans elaka ögon.
”Nämen Potter, så trevligt! Har du skaffat dig en flickvän, efter att mini Weasley dog?” Frågade han och hånlog.
”Du nämner inte min syster Malfoy!” Skrek Ron och hoppade på Malfoy. Han bankade på varenda centimeter som han kunde komma åt. Lacey förstod honom, men det var ändå dumt. Harry och Lacey började slita i Ron och fick loss honom. Det ända problemet var att Malfoy hoppade mot Ron för att ge igen. Hermione var för snabb för honom och ropade en formel och pekade med staven mot honom. Han trillade bakåt i samma stund som en jätte lik man kom ut ur stugan.
Först nu vågade Lacey och Harry släppa taget om Ron som ilsket mumlade något som lät som ”Han ska allt få spy upp dom där sniglarna” och gned sig för ögat som Malfoy bankat på. Malfoy stod upp stel som en pinne vänd mot Ron med en konstig grimas. Hermione viftade med sin stav och viskade en formel så att Malfoy åter kunde röra sig.
”Så, jag hade tänkt å göra en rolig lektion idag”, sa mannen och gnuggade sina enorma händer mot varandra.
”Kom me nu! E ni me?” Frågade han och började gå mot skogen. Lacey kunde höra fnitter bakom sig så hon vände sig om. Hon såg Malfoy och en annan Slytherin tjej. Malfoy lade fingrarna runt ögonen som om han hade runda glasögon. Lacey fattade att han härmade Harry så hon knackade honom på axeln och fick honom att vända sig om.
”Åh, vackra Lacey, ta min hand så kan vi leva som två idioter i våra korkade små liv!” Sa Malfoy dramatiskt.
”Ja, vackra Harry, vi ska leva våra små liv med våra små hjärnor”, sa tjejen och härmade Laceys röst. Både Harry och Lacey rodnade av ilska. Harry väste något och Lacey drog fram sin stav, hon gömde den under klädnaden och tänkte att Ron trots allt hade haft rätt. Malfoy och tjejen förkänade att äta sniglar.
”Ät sniglar!” Sa hon och lät spetsen på staven kika fram under klädnaden.
En ljus grön stråle träffade Malfoy och flickan i magarna och de började hosta upp sniglar. Harry började gapskratta och de sprang ikapp Hermione och Ron.
De förklarade leende vad som hade hänt och Hermione fick en orolig min men Ron började skratta.
De märkte att alla andra hade stannat runt om ett staket som omringade en liten äng.
”Ja då kan ni slå opp böckerna på sidan 12!” Ropade Hagrid.
”Men hur?” Frågade en flicka med två långa flätor.
”Har ni inte kunnat öppna böckerna på hela sommarn?” Frågade Hagrid chokat.
”Nej”, sa eleverna.
”Ja men det är väl klart! Stryk dom över ryggen!” Sa han som om de vore världens mest självklara sak.
Lacey tog upp sitt exemplar och låssade repet runt om den. Hon strök snabbt ett finger över bokpärmen lagom till att Malfoy och tjejen kom hostande dit. Malfoy hostade upp några sniglar och alla backade bort från dom. Lacey flinade brett.

Braaaaaa!!