Roxy And The Boy; Another Love Story

Tack så sjukt mycket allihopa!! ♥♥
Här får ni ett låååångt kapitel xD

Del 7:

'Roxy, skynda dig!! Du vill väl inte komma försent till vårt första Hogsmeade besök?'
'Nej.'
'Varför tar du så lång tid på dig?? Varför måste du vara så fin för??'
Jag letade förtvivlat efter min blåa blus som jag hade på min födelsedag för en vecka sedan. Då kom jag på att jag spillde tårta på den, och den ligger förmodligen kvar i tvätten.
Jag fick ta det jag hade på mig.
En svart t-shirt och ett par slitna jeans.
Håret måste jag få till iallafall.
Jag borstade det korta, bruna håret, och sedan fanns det inte mycket mer att göra.

'Varför tog ni sådan tid då?'
Eric och Viktor stod och väntade på oss i uppehålls rummet.
'Roxy hittade visst inte rätta stilen idag.'
Sa Sofia, och flinade lite mot mig.
'Äsch' sa jag. 'Vi är ju här nu. Kom så går vi!'

'Åh vad kul att vara här!!' Sofia hoppade upp och ner av förtjusning.
'Vart ska vi gå först?'
Eric tittade lika förtjust runt i den lilla byn.
'Kanske till Tre Kvastar?' Sa Viktor. 'Jag har alltid velat smaka honungsöl.'
Tre kvastar. Fredrik.
'Hur mycket är klockan?' Frågade jag Sofia. Hon brukade alltid ha på sig en av vana från mugglarskolan.
'Fyra minuter i fem.'
'Vaa??!! I fem!!??' Jag blev helt plötsligt väldigt stressad.
'Jag måste gå.'
'Va?'
Alla tittade förbryllat på mig.
'Ja, ööh, hinner inte förklara.' Jag tittade mot Sofia och sa 'Fredrik' innan jag sprang mot Tre Kvastar.
Jag såg i ögonvrån hur Sofia tittade med smala ögon efter mig, och hur Viktor och Eric såg mest chockade ut.

Jag sprang genom den söta lilla byn, och kom just på att jag inte visste var Tre Kvastar låg. Jag frågade någon Hufflepuff Elev efter vägen, och sprang sedan åt det hållet hon pekade åt.
Sedan såg jag Fredrik där.
Han var exakt lika söt som vanligt.
Han log när han såg mig.
'Hej.'
'Hej.'
Jag blev överraskad av att jag inte stammade på rösten, men det var ju bara bra.
'Vill du ha en honungsöl?'
Jag nickade, och vi gick in på Tre Kvastar.
Jag möttes av en varm känsla, det såg så mysigt ut här inne.
Vi tog ett bord och Fredrik beställde två Honungsölar.
'Så' Sa han 'Nu kanske vi ska lära känna varann lite bättre'
Han log, och sedan började vi prata om allt möjligt. Fredrik var halv blod och uppväxt som mugglare. Jag berättade om min familj och om hur min uppväxt som häxa hade varit. Sedan började vi prata om Hogwarts och lärare och sådant. Vi skrattade och hade jättekul.
Mitt i ett skrattanfall kom våra Honungsölar, som var supergoda, men vi kunde inte tacka för dom för vi höll på att skratta så mycket.

Jag vet inte hur länge vi satt där och babblade, men efter en halvtimme eller något kom Sofia, Eric och Viktor in på Tre Kvastar.
De såg mig och Fredrik direkt, och jag log mot dom.
Men jag fick inget leende tillbaka.
Sofia och Eric såg förfärade ut, och Viktor såg väldigt konstig ut.
Han såg nästan ledsen ut.

Super!

Va braaaa!!!
Är väldigt nyfiken på vad som tynger ner Viktor Lite kärlekstrubbel kanske? xD

JÄTTEBRA!♥

Azzå jag blir så himla glad allihopa!! ♥

Del 8:

Jag fattar inte.
Viktor har varit så konstig sedan första Hogsmeade besöket.
Han pratar inte med mig om han inte måste, och han brukar inte titta på mig heller.

En dag stod jag inte ut med det.
När han sprungit i förväg till Elevhems rummet, så frågade jag Sofia
'Varför beter sig han sådär?!'
Sofia bet sig i läppen, tittade omkring oss, och sa sedan
'Ja... Alltså... Det är så att... Viktor är kär i dig.'
'Va!?'
'Och vi har alla alltid trott att...'
'Vad?'
'Att du var kär i honom.'
'Va?! Har ni alltid trott det?! Varför?'
'Men ni är ju tillsammans så ofta...'
'Men du och Eric då?'
Sofia blev lite generad.
'Vaddå är du kär i honom?!'
Sofia svarade inte, men blev röd om öronen.
Jag stannade upp och tittade henne rakt i ögonen.
'Vaddå kan man inte få vara kompis med en kille utan att vara kär?'
'Jo men...'
'MEN VAD??!'
Jag var så arg, så jag brydde mig inte om att folk runt omkring hade stannat upp och tittade på oss.
Sofia verkade inte veta vad hon skulle säga. Jag blängde på henne, och sedan vände jag på klackarna och sprang iväg.

Vart jag sprang har jag ingen aning.
De hade alltid trott, som en plan, att vi skulle bli ihop. Att vi var kära.
Visst, jag älskade Viktor på ett sätt, som kompis, men inte som pojkvän.
Och att det inte sa något.
Inte förens jag träffade Fredrik.
Fredrik.
Skulle han skapa problem mellan våran vänskap?

Jag sprang runt, runt.
Svängde höger och vänster, upp och ner.
Tills jag krockade med någon.
'Mej se dig för!'
Jag hade krockat in i Fred. Min bror.
Han såg lite sur ut för att jag sprang in i honom, men han mjuknade när han såg mitt ansikte.
Jag hade gråtit.
'Rox? Hur är det?'
Jag hörde på rösten att han inte frågade för mammas och pappas skull, utan för min.
Den rösten hade jag inte hört sen jag var elva år, och ramlade av min kvast som var tio meter upp i luften.
Då han kramade om mig och tröstade.
Så den storebrorsan fanns kvar ändå.

Jag förklarade allt om Viktor och Fredrik, och Fred lyssnade uppmärksamt.
'Vad ska jag göra?'
Fred tänkte en stund, och sedan sa han
'Du borde prata med Viktor.'
Jag suckade.
'Rox, prova iallafall. För din skull.'

Så bra!

DU SKRIVER SÅ SJUKT MEGABRA OK

Jag älskar triangeldramat haha. Och Freds "mjuka sida" var så fin och snäll och omtänksam och allt sånt. Jättebra kapitel!

HELTMEGASUPERDUPERBÄSTIGT!!

Tack så mycket allihopa!!
Jag blir så sjukt rörd av alla fina kommentarer! ♥♥

Del 9:

'Nu får ni börja städa barn, lektionen slutar om fem minuter!'
Alla på örtläran hurrade, det var vår sista lektion.

Viktor (som vanligt den senaste tiden) tog snabbt ihop sina saker och sprang iväg.
Det hindrade mig inte.
Jag samlade slarvigt ihop mina saker, och sprang efter.
Men han såg att jag sprang efter, och ökade farten.
'Viktor!' Ropade jag 'Viktor stanna.'
Inget svar.
'Jag vill prata med dig!! Nu!!'
Han mumlade något om glömt en bok.
'Viktor stanna!!'
Ingen reaktion.
'VIKTOR STANNA NUUUUU!!!'
Jag skrek av ilska, och hela korridoren stannade upp, till och med Viktor.
'Vad?'
Han sa det så lunch som möjligt, fast man hörde på rösten att han var osäker.
'Är det sant?' Sa jag.
'Vad?'
'Det Sofia sa.' Jag suckade. 'Är du kär i mig?'
Viktor öppnade munnen, men stängde den igen. Han blev lite generad.
'Men, sen när? En vecka sen?'
Han skakade på huvudet. Han sa lågt
'sen alltid.'

Det kom som en chock för mig.
Hade han varit kär i mig ända sen vi blev kompisar? Jag frågade honom.
'Nej' sa han. Jag suckade lite av lättnad. Men sen sa han 'Sen första gången jag träffa dig.'

Det kom som en större chock.
Han hade träffat mig för allra första gången i Diagongränden, i djuraffären.
Jag kommer ihåg den elvaåriga Viktor (som jag inte visste vem han var då) som stirrade på mig när jag lekte med Freddy, min (då) helt nya uggla.
Freddy har ett litet vingfel som han fick vid födseln, men han kunde flyga hyfsat och är världens snällaste uggla.
Jag kommer ihåg hur pojken (Viktor) frågade varför jag tog en uggla med vingfel när det fanns en massa andra fina ugglor.
Jag svarade att det var inget fel på Freddy, alla föds inte perfekta.
Och sedan såg jag inte honom förens sorteringscermionin.
Hade han vart kär i mig ända sen jag köpte Freddy?

'Men varför sa du inget??'
Han ryckte på axlarna.
'Har du också trott det' sa jag, medans blodet rusade runt i kroppen.
'Vaddå?'
'Att vi skulle bli ihop'
Viktor såg ut att skämmas eller något.
'Varför har alla trott det!!'
Jag blev så ilsken.
'Men... Du var ju alltid med mig...'
'INTE DU OCKSÅ!!' Jag blev så sur, jag tappade kontrollen över mig själv.
'JAG ÄR SÅ HIMLA TRÖTT PÅ FOLK SOM INTE KAN VARA KOMPIS MED EN KILLE ELLER TJEJ UTAN ATT VARA KÄRA!!!
DESSUTOM HAR NI GÅTT BAKOM RYGGEN OM MIG OCH BESTÄMT VEM JAG ÄR KÄR I OCH SÅNT!!!'
Jag lugnade ner mig, och sa:
'Jag har som alltid har litat på er.'
Sedan vände jag mig om, och gick iväg.

JÄTTEMEGASUPERDUPERHIMLASJUKTMEEEEEEGABRABÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄST!