PRS med The trumpet witch

När vi ätit färdigt frågade han om jag ville ha kaffe:
"Kaffe? Skojar du med mig?"
"Nej... Men jag förstår att du inte vill ha, inte jag heller faktiskt." Vi skrattar.
När vi skrattat färdig och druckit te istället för kaffe så skulle vi klä på oss.
"Faan!" Adam tittar på mig.
"Vad är det?"
"Jag kan ju inte gå i de här svettiga, gråtdränkta och fulla med popcorn smulor kläderna?!"
"Det är sant..."
"Vad ska jag göra då?" Han ser fundersam ut.
"Du kommer inte gilla min ide men du kan ju låna något av mina kläder?" Jag stirrar på honom.
"Ok..."
Jag valde ut en svart tröja och ett par gråa mjukisbyxor.
"Jag hoppas bara att ingen förstår att jag har dina kläder..." Han nickar, hans kläder är ju 2 storlekar för stora så jag ser lite ut som en rappare.
När vi ska till skolan går vi tidigt eftersom hans mamma skulle komma snart och hon behöver sova efter en hel natts jobb.

(jag vet... men jag kommer bara på så mycket att skriva...xD Och när jag kommer på något måste jag bara skriva ner det...)

(Hade skrivit något jättebra men så försvann det och nu kommer jag inte ihåg hela... )

Jag hittade lite yoghurt i vårat nästan tomma kylskåp. Inga flingor, bara yoghurt. Pappa var ABSOLUT INTE bra på att hålla koll på saker... När jag var liten brukade han försova sig så att jag och Sarah kom försent till dagis. Men dagislärarna blev inte sura. De visste hur pappa var...
När jag hade ätit upp kollade jag på Netflix på min favoritfilm 'Revenge of the bridesmades' i ungefär 30 min, och sen var det dags att borsta tänderna. När jag gick in till mitt rum för att hämta kläder vände jag mig mot fönstret och tänkte: Guuuud, vad tråkigt väder!. När jag öppnade garderoben hörde jag regnet smattra mot fönsterrutan. Jag gillade INTE regn.
Jag satte på mig en söt tröja från Lindex och ett par sköna - men snygga - mjukisbyxor från Hollister. Sedan gick jag ner, satte på mig mina stövlar och en regnjacka och började gå mot bussen.

Vi fick springa under varje tak för att inte bli blöta men sedan stannade vi under ett när vi kom på att vi ändå var för tidiga.
"Jag gillar regn." Jag tittar på Adam och ler.
"Jag med."
När regnet hade blivit mindre gick vi den sista biten till skolan. När vi kom fram var det 20 minuter kvar till skolan skulle börja. Vårat hår var blöt men kläderna var inte så blöta otroligt nog. Jag gick in på toan och kollade mig i spegeln. Min eyeliner hade runnit och allt smink blandat sig. Jag tvättade av det och gick ut till Adam. När han fick syn på mig stirrar han på mig.
"Vad är det?"
"Du ser bara så vacker ut utan smink... fattar inte varför du alltid sminkar dig." Jag rodnar men det är bara vänskaps rodnad.
"Tack." Jag tycker faktiskt att jag ser ganska snygg ut utan smink. Vi ställer oss bredvid dörren och pratar lite.
(Synd )

När jag kom till skolan 15 min innan vi började var Adam och Betty redan där. Betty hade alldeles för stora kläder, och det såg till och med ut att vara från pojk-avdelningen. Dessutom var Adam och Betty här samtidigt... Betty hade sagt när vi hade fikat att Adam ALLTID kom typ 10 min efter henne... Och dessutom hade Betty tvättat bort allt smink. Det syntes att hon hade satt på sig smink men tvättat bort det igen. Hade Betty kanske gått till skolan? Det här verkade väldigt skumt. Pojkkläder, inget smink, de var här samtidigt... Skulle det kunna vara så att Betty hade sovit hos Adam? Jag rös när jag tänkte tanken. Fast Betty var väl ihop med Max? Eller hade de gjort slut efter den där festen Max hade vart på? Jag bestämde mig för att ligga lågt och inte säga något om mina misstankar.
"Hej." Sa jag när de tittade på mig.
"Hej!!" Sa Betty, som om hon var jätteglad.
"Hej..." Adam lät nedstämd, kanske ville han inte ha mig här?

Det var tur att Rachel kom för då slapp jag nästa Max-snack. Hon såg på något sätt ovanlig ut, hennes min sa att hon funderade över något. Jag undrar vad. Men det var nog säkert inget farligt.
"Hur mår du?" Hon hinner inte svara när min mobil ringer.
"Är det Max?" Adam ser bekymrat ut.
"Ja..." ´Jag svarar inte. Jag känner mig faktiskt som en dålig bästis... Av att jag har så mycket problem med Max och jag slänger allt på stakars Adam!
"Du behöver inte vara orolig för mig Adam..." Han ser lite lättad ut men en känsla säger mig att han skulle kunna slå ihjäl Max ifall han fick syn på honom.
"Så hur mådde du?" Och ännu en gång avbryts Rachel av min förbaskade mobil... Max... Igen!
Jag svarar:
"MEN VAFAN! JAG ÄR I SKOLAN!" Jag lägger på. Adam och Rachel stirrar på mig och jag bara ler.

Jag tyckte att det nästan var tur att Max ringde. Jag ville inte svara på "Hur mår du"-frågan. Vad skulle jag säga liksom? "Jo jag är misstänksam vad ni två har gjort under natten!" Nej, det är inget alternativ. Jag skulle helt enkelt få ljuga. Jag hatade att ljuga. Jag kunde inte ens säga till pappa igår att maten var god.
Jag stirrade på Betty när hon tog upp mobilen och började svära åt Max. Sen la hon på och började le. Jag log ett så tillgjort leende jag kunde. Jag vet inte varför, men jag ville inte le "på riktigt", för då skulle det ju verka som om jag menade det, och det gjorde jag inte. Jag var rättare sagt sur på både Adam och Betty, men speciellt Betty. Jag menar, hon har en pojkvän! Tillbringa lite tid med honom istället för med Adam.

(Förlåt för att det blev kort...)

Rachel ser konstig ut... det är nog något. Men jag hinner inte säga något när vår lärare kommer och lektionen börjar. Annabelle trengde sig förbi och satte sig. Jag satte mig bredvid och ännu en gång blängde hon med avsky på mina kläder.
"Vadå?" Jag var lite irriterad.
"Vad fan har du på dig?"
"Det behöver inte du bry dig om." Jag tar fram penna och sudd ur väskan och väntar till läraren ska böra prata. Orkar inte bry mig om Annabelle just nu.
Plötsligt får jag en lapp. Den är från Daniel, det står: "Hej! Ehhh... Vill du kanske göra något idag? På rasten kanske? Mvh Daniel" Jag blir glad, han verkar snäll... och cool. Jag skriver "visst" och skickar tillbaka lappen. Redan nu längtar jag till lektionens slut, till den långa 30 minuters rasten och till Daniel... Vi kanske blir riktigt bra vänner... Jag behöver verkligen tänka på något annat än Max nu.

(Gör inget, jag skrev inte mer nu )

När vi har satt oss vid våra bänkar ser jag att Betty tar emot en lapp. Hon ler och börjar skriva tillbaka. Sedan ser jag att hon skickar den till Daniel, den nya killen... Och så blir jag förvirrad igen. Vänta... Va? Asså nu får Betty faktiskt bestämma sig! Hon kan inte flörta med 3 killar samtidigt OCH vara ihop med en av de! Eller var Max och Betty fortfarande ihop? tänkte jag. Mitt i all förvirring blev jag trött. Hur kan jag vara trött? Jag sov ju typ 10 timmar inatt + väldigt mycket på eftermiddagen! tänkte jag. Men jag lade mig ändå ner på bänken och blundade. Ögonlocken kändes tunga. Och sakta gled jag in i drömmarnas värld.

Läraren började med att dela ut böcker, svenska böcker och tyska böcker för de hon visste hade tyska. Jag var en av de. Sedan pratade hon om det kommande året och de nationella proven. Plötsligt börjar någon prata:
"Adaaam." Rachel pratar i sömnen! Oh nej! Alla skrattar och hon vaknar. Hon blir röd i hela ansiktet och Adam rodnar riktigt rejält han med. Fan också! Stakars Rachel... Hoppas de på något sätt ändå blir ihop...
Läraren fortsätter att prata om målen i nian och hur viktiga betygen är. Sedan får vi jobba med en läsförståelse uppgift med den vi sitter bredvid men Annabelle verkar inte intresserad så jag gör den själv och hinner färdigt först av alla. Sedan är det rast.
(Ska vi göra så att du kör hur du reagerar på slutet och sedan rasten och sedan hoppar vi över alla andra lektioner och slutar skolan? Annars blir det för mycket.)

(Ja strunt i skolan xD)

Jag drömde om att Adam och Betty var ihop. Jag vaknde av att alla skrattade åt mig. Vad hade jag gjort nu då? ÅHH NEJ!! Hade jag pratat i sömnen igen? Tänk om jag sa något jättepinsamt. Jag rodnade kraftigt och jag ser att Adam också gör det... FAAAAN OCKSÅ!! Jag måste ha sagt något pinsamt om mig och Adam!! tänkte jag och rodnade ännu kraftigare.
Sen skulle man göra en läsförståelse-sak och man skulle jobba med den man satt brevid. Och SÅKLART, så skulle jag behöva jobba med Adam. Så himla pinsamt.
Vi låtsades inte om vad som hade hänt. Det var för pinsamt för att prata om på en lektion. Vi blev ganska snabbt klara och lämnade in den till läraren. Sedan gick vi ut för att ha rast.