PRS Piggelino och Marina Granger

Jag skulle precis instämma när Bellatrix skrattande kom in i rummet.
- Tror du din dumma lilla flicka att vi skulle vara så korkade att låta er smita? Spöktranferans är inte tillåten här Thalia! Och dessutom! Jag hade rätt! Snart har även du mörkrets märke inristat i huden!
Sen förlorade jag medvetandet igen. Och när jag vaknade brände det fruktansvärt på insidan av armen. Jag stirrade på den och skrek. Panikslaget och rädd stirrade jag på det lysande gröna märket av en dödskalle och en orm på min arm. Jag var en dödsätare!

De måste ha lagt mig och Nova i olika rum för när jag slår upp ögonen står inte Nova där. Utan Bellatrix.
- Det var du som gjorde det eller hur? Viskar jag hest till Belkatrix.
- Ja.
- Men varför? Vi är inte riktigt speciella!
- Jo. Det finns en profetia och om ni två står på vår sida kommer vi att vinna.
- Och om vi inte står på er sida då?
- Det kommer ni för det finns ingen annan som vill vara vön med en dödsätare
. Det tar ett tag för innebörden av hennes ord att sjunka in.
- Du kan inte hata mig för evigt Thalia.

Jag hade ingen aning om vad jag skulle ta mig till. Jag låg där. och darrade av skräck. I bland var jag vid medvetande och ibland inte. Ibland hörde jag hur någon kom in i rummet och sedan ´gick ut. Jag ville träffa Thalia. Var var hon?

- Jag kommer alltid att hata dig Bellatrix efter vad du gjorde mot min bror.
- Jo, det kommer du... För jag är den enda familjen du har kvar... Jag och the Malfoys , viskar Bellatrix.
- Men mamma då?....
- Hon blev mördad av en mugglare.
- Var är Nova, säger jag svagt.
- Andra dörren till höger.
Jag går igenom dörren och där ligger Nova på golvet.

Jag hör nya steg komma in men annorlunda... Thalia!
Jag sätter mig upp på golvet och kramar om henne.
- Vi kommer ändå alltid att ha varandra. Viskar jag
Sen kom jag på! Självmord! Jag hade aldrig ens tänkt tanken förr men jag dog heldre en smärtsamm död tusen gånger om! Men hur skulle jagg klarar det? Jag ville faktiskt leva! Men inte som dödsätare.. Det kanske vore förnuftigt att försöka smita först... Jag hade ju Thalia

-Vi måste rymma! Säger Nova ivrigt.
- Jag vet men vi måste ha hjälp av nån som bor här.
- Vem?
- Draco. Han blir lättast att övertyga .
Vi håller om varandra och försöker stänga ute alla hemska tankar.
- Nova.
- Ja.
- Vad gör vi när vi har rymt? Vi kan inte åka tillbaks till Hogwarts.

-Vi.. Vi får leva på fri fot helt enkelt....
När jag tänkte på det var det ganska lockande... Fri... Fri som en fågel!
Draco nästa!

- Vänta lite Nova. Innan omvärlden får reda på att vi är dödsätare måste vi köpa alla böcker som vi skulle ha använt och förnödenheter.
- Nu går vi och hittar Draco.
- Låter som en bra idé!
Vi går in i den mörka salongen och där står Narcissa. Hon ör väldigt överbeskyddande och hon är en av de ända som vet var Dracos rum ligger.
- Narcissa, säger jag försiktigt.
- Ja.
- Var ligger Dracos rum?
- Varför undrar du? Säger hon vasst.
- För att vi sitter i samma båt. Han är ju barn och tekniskt sätt dödsätare.
- Två trappor upp i andra korridoren, tredje rummet till höger.

Vi rusade upp till Dracos rum.
- Vem knackar på? frågade jag
- Du! Sa Thalia
- Nej! Du! Han är din kusin!
- Okej. sa Thalia och lyfte handen
och knackade.

-Kom in, väser en släpigt röst.
Vi öppnar dörren.
- Ni? Säger Draco förvånat.
-Ja, det är vi, säger Nova kallt.
Jag ger Nova en kall blick. Om vi ska få hjälp måste vi bli vänner.
- Okej. Ni två måste bli vänner. Vi sitter i samma båt nu, säger jag trött.
- Draco, vi behöver din hjälp, säger jag mjukt.
Han ser förrvirad ut men han tycker nog synd om oss så han nickar. Han är inte så känslokall som jag trodde.