Rose's Love

Tack Lolly!!

Del 15 kommer på ett silverfat:
(Haha min dåliga humor)

'Ska vi gå?'
Liza, min nya kompis, tittade konstat på klockan.
'Halloween festen börjar ju snart!'
Jag hade provat en massa olika kläder, men inga verkade passa.
Jag och Scorpius skulle på Halloween-bus-dejt! Ja, vi kom på det själva.
Vi ska busa med folk (det är ju Halloween) och ha roligt tillsammans!
När man busar ska man inte ha kläder man är rädda om, men när man är på dejt ska man vara finklädd.
Tillslut blev det en fin klänning som var snart för liten, men den funka för tillfället.
'Kom nu, vi måste hinna!'
Jag och Liza sprang nerför trapporna, och vi kom precis i tid. Festen hade precis börjat. Jag och Liza tog några bra platser (nära pumpa pajerna) och satte oss och åt allt möjligt gott!
Just när jag sträckte mig efter en ny bit pumpapaj (min femte) så kom posten.
Hundratals ugglor flög in i salen, och två landade vid mig.
Den ena hade ett vitt brev, och den andra ett rött.
När Liza såg det röda höll hon för munnen.
Jag tog snabbt av illvrålet från ugglan och la det i famnen. Ingen ska se eller höra, vad det än är.
Jag öppnade först det vanliga brevet, och där stod följande:

Kära Rose.
Jag förstår dig fullt, man väljer inte vem man är kär i.
Och Scorpius behöver ju inte vara som hans pappa.
Däremot förstår du din pappa mer än vad jag gör. Jag trodde han skulle förstå, så jag berättade.
Han blev arg och gick in på vårt rum, och jag hörde hur han skrek till någon, och jag förstod att han gjorde ett illvrål.
Men du måste öppna det, annars blir det bara värre.
Jag är så ledsen, du är älskad och saknad Rose, pappa tog bara nyheten lite hårt.
Många kramar, Mamma

Jag blev som förstenad. Pappa blev arg. Så arg att han skicka ett illvrål.
Jag tog upp illvrålet, och sprang in på toaletten.
Jag öppnade det, och den exploderade i ett vrål.

ROSE!! HUR KUNDE DU??!! EN MALFOY!! HELA BUNTEN VAR ANSLUTEN TILL VOLDEMORT!!
JAG VILL INTE ATT NÅGOT LIKNANDE HÄNDER DIG!
DU FÅR INTE TRÄFFA HONOM IGEN, OCH OM DU GÖR DET, SÅ RYCKER JAG IN!!
FRÅN RONALD WEASLEY, EN BESVIKEN FAR.

Brevet rev sig själv i bitar, och blev liggande på marken.
Jag stod som förbluffad. Jag var både ledsen och sårad. Jag tog tag i bitarna och spolade ner de i toaletten.
När jag kom ut hade en lite folkmassa samlats utanför.
De hade hört.
Jag började gråta, och sprang iväg.
Vid ingången till stora salen, stod Scorpius.
'Rose? Har det hänt något?'
'Scorpius, vi måste fly till skogen.'

JÄTTEBRAAAAAAA!!!!!♥ Men läste fel typ tusen gånger för jag är så himla tröööött!!!!!

DUMMA RON D:<



Förresten, ny läsare här!

Tack Lolly!! Phoshi
Och yeah ny läsare!!

Kapitel 16:

'Va?'
Scorpius var förbluffad.
'Varför?'
'Pappa skicka ett illvrål. Jag får inte träffa dig.'
Scorpius såg förbluffad ut.
'Eller du kanske har en bättre idé?'
Scorpius såg ganska förtvivlad ut.
'Är det rätt sak att göra? Rymma?'
'Jag älskar dig Scorpius, jag vill inte att vi ska skiljas åt!'
'Inte jag heller.'
'Ska... Vi göra det då?'
Scorpius bet sig i läppen.
'Ja.'

Jag packade allt, bytte om till oömma kläder och hade trollstaven beredd i fickan.
Jag tog min kvast och smög nerför uppehållsrummet, och sprang i korridorerna.
Jag sprang upp till uggletornet och skrev ett snabbt brev till mamma och pappa:

Jag kommer rymma. Jag älskar Scorpius och kommer rymma med honom.
Hälsningar Rose
PS: Hälsa Hugo att jag älskar honom, och pappa, du kanske aldrig förstår, men man kan inte alltid välja hur man känner.

Jag knycklade ihop pappret (jag var så arg) och knöt fast det på Arthurs ben.
Han flög iväg, och jag sprang ner till quidditchplanen (vi skulle mötas där) och där stod Scorpius och väntade.
'Redo?'
'Redo.'
Vi satte oss på våra kvastar och flög iväg. Vi lämnade det fantastiska slottet bakom oss, och flög mot skogen.
Vi landade på en liten gräsplätt och satte upp tältet, och vi gick och la oss.
Jag kunde inte sova. Jag mådde lite illa. Hade jag gjort rätt? Eller fel?

JÄTTEBRAAAAA! Och Rose du har gjort feeeel! Du går ju första året på Hogwarts och har typ kännt honom i några veckor....

Tackiii Lolly!! ♥

Del 17::

Två dagar har gått. Eller 2 månader? Eller år? Det spelar ändå ingen roll, ingenting känns bra. Mina ben är trötta och jag är trött. Jag lyfter huvudet och tittar på Scorpius. Visst gillar jag honom, men så mycket att jag rymmer? Jag har ingen aning. Jag är bara en dum elva åring. Alla andra är bra, men jag blir bästis med en idiot, plus blir kär i nån som min pappa hatar.
'Ho ho!'
Jag tittar upp, kisar för solen och ser Arthur komma flygande. Han har ett papper med sig. Jag tar upp det och läser

Kära Rose
Synd att du valde det beslutet.
Jag älskar dig och pappa...
Han menade inget illa. Han älskar dig också.

Nu ändrade brevet stil. Pappas stil.

Rose, jag älskar dig för allt i världen. Hugo är jätte ledsen (vi sa inget, men han fick tag på brevet)
Jag tog förhastade slutsatser, men ändå en Malfoy?

Man såg att frågetecknet var lite skakigt, som om mamma buffat på pappa när han skrev det.

Vi älskar dig, och vill att du ska vara lycklig.
Från Ron och Hermione Weasley.

Brevet var blött här och där, det såg ut som de grät medans de skrev.
Magen knöt sig och allt snurrade.
Jag började gråta och föll ihop på marken.
Scorpius stannade och hukade sig.
'Hur är det?'
'Inte bra. Scorpius, jag gillar dig, men..' Jag tvekade 'Jag tror inte vi kan vara ihop. Jag går tillbaka till hogwarts och vill inte höra av dig mer, jag vill inte få problem med pappa.'
Scorpius såg konstig ut. Jag kunde inte bedöma hans känslor. Jag tig tag i kvasten, och flög iväg.
Efter en lång stund såg jag hogwarts. Det kändes tryggt. Jag landade, gick in genom porten och sprang upp till mitt rum, lämnade mina saker och sprang sedan till rektorn.
'Rose?'
Professor McGonagall tittade förvånat på mig.
'Jag ska förklara allt rektorn.'
Jag hasplade ut historien, och när jag var färdig snörpte Professor McGonagalls läppar ihop sig.
'Det var väldigt dumt av dig' sa hon, och jag tittade ner i marken.
'Men du har bara missat två studiedagar, så jag antar att du kan komma ikapp. Du gjorde rätt beslut som kom tillbaka till skolan.' Jag skrattade av lättnad, och sa 'Tack så mycket Professorn, jag menar, rektorn!'
Jag fick en bunt med läxor och gick ut till sjön och gjorde dom.
Jag hade inte missat så mycket som tur var, och efter en stund var jag klar.
McGonagall sa att hon skulle meddela lärarna om min frånvaro, så jag hade en ledig eftermiddag framför mig.

'Rose!'
Liza sprang mot mig i korridoren, och omfamnade mig. Jag kramade tillbaka.
'Var har du varit?'
Jag berättade historien för Liza, och när jag var färdig såg hon förbluffad ut.
'Men nu vill jag inte höra av Scorpius mer, han ställer bara till problem.'
Liza rynkade på pannan, men tillsist sa hon
'Jaja, vi lägger det bakom oss. Vill du spela ett spel?'
Jag nickade, och vi gick iväg.

Innan jag gick och la mig den kvällen så krafsade jag snabbt ihop ett brev till mamma och pappa

Tillbaka på hogwarts. Kommer inte rymma. Jag har släppt Scorpius, han är historia. Vi ses till jul!
Hälsningar Rose

JÄTTEBRAAAA!♥ och Rose du kan ju fortfarande vara ihop med honom, men ta det lite lugnt nu!

BRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA OMG, STACKARS ROSEEEEEEE JUST NU HATAAAAAAAAAAAAAAAR JAG ROOOOONNNAAAAAAALLLLD

Tack så mycket Lolly!! smörbyttan

Del 18:

'Är den här till mig?'
Jag log mot Hugo, och han nickade stolt. Jag slet upp det lilla röda paketet, och fick se en liten docka med blåa knappar till ögon, fem röda trådar som hår och en svart tuschpenna hade bildat en glad mun. Dockan hade en enkel kropp och en kjol och en blå enkel Weasley tröja på sig.
'Jag har gjort den själv' Hugo såg stolt ut 'det är du.'
Jag log, kramade om Hugo och sa
'Tack så mycket brorsan.'
Mamma och pappa satt i soffan och log mot oss.
'Ta den där nu, Rose.'
Jag såg på ett litet papper.
Jag höjde på ena ögonbrynet, och pappa och mamma nickade.
Jag tog upp pappret, häcklade upp det och läste:

Rose, vi älskar dig för allt i världen.
Vi vill att du ska vara lycklig.
Därför ger vi dig tillåtelse att vara med Scorpius.
Pappa tog förhastade slutsatser om Scorpius, men han är säkert en bra kille.
Från Hermione och Ronald Weasley.

Jag tittade på brevet, och sedan på mamma och pappa. De log och nickade. Jag började gråta och sprang fram och kramade dom.
'Tack! Tack så mycket!'
Mamma och pappa kramade tillbaka.
Det här var den bästa julaftonen någonsin.

åhhh vad tur! Jättebra♥