PRS med Kaylin

Ian
"Man lär sig!" Skrek jag över suset från vinden.

Fox
Efter ett tag är vi framme, vid mitt ställe. Jag ser att skogen har börjat tappa sin gröna, frodiga färg, och håller på att övergå i gul-brun-grön. Jag går in, igenom dörren, och sätter mig på en pall. Jag minns Ian, och drar ut en fåtölj till honnom. Jag skruvar på vattenkranen, men det låter bara *slurp!* Jag slår hårt på den, och vattnet börjar rinna. Jag fyller två glas med vatten, och ställer mitt vid köksbordet, och räcker det andra till Ian. "Japp, rinnande vatten!" Svarar jag på Ians frågande blick. "Vad har du som uppdrag nu?" Frågar jag North

Ian
"Jag har en veckas träning att stå ut med i huvudstaden!" Sade jag
"Du då?" Frågade jag.

Fox
"Inget särskilt, just nu... Jag har bara föst bort några vrak på sista tiden. Inget annat. Det verkar ganska lugnt. Eller så vill regeringen bara att vi ska tro det..." Svarar jag.

Ian
"Har du varit i deras huvudstad någon gång?" Frågade jag.

Fox
"Japp! För varje uppdrag, en resa in till huvudstaden!" Säger jag glatt, ironiskt. Sedan gör jag något som jag inte har gjort på länge. Jag skrattar. "Om du vill, så kalla mig Kayla... Det är mitt namn."

Ian
"Om du undrar varför min underkropp och och ena arm är proteser, så sprängdes de bort!" Sade jag till Kayla.

Fox
"Vänta-vänta-vänta... Sprängdes?! Va? Hur? När? Vart?"

Ian
"Jag var 12 och hade i uppdrag att omprogrammera robotar. För att inte då var jag tvungen att utlösa sprängladdningen!" Sade jag bistert.

Fox
"Oj... Men du klarade dig... Det var väll?.." Jag blir avbruten av honnom.