Alice Dawn och den där Sirius Black

GUUUD VAD BRA MERa nu

Hej igen! Det blev inget kapitel igår men då blir det istället ett idag och måste bara fortsätta påpeka att ni är helt underbara!!! Extremt amazingly awsome, det är vad ni är!! Tusen tack!

Kapitel 6, Alice

När man väl hade lärt sig hitta på Hogwarts var det svårt att tro att man en gång kunnat tappa bort sig trots alla små hemliga gångar och flyttbara trappor. Det fanns till och med ett system för varje trappa. Vissa trappor flyttade sig bara på fredagar och andra trappor ledde till våning tre på udda veckor och våning två på jämna veckor. Några trappor flyttade sig vid varje minut där det fanns en åtta med i talet (dvs 08, 18, 28 och så vidare) och andra vägrade släppa av en om man inte kittlade dem på trappräcket. Alice favorittrappa var den som ledde in i slottet och inte flyttade på sig alls.
På det stora hela var det faktiskt Sirius Blacks förtjänst att hon kunde alla trappsystemen. Han själv hade lärt sig de flesta av dem efter bara några veckor och hade berättat för Alice om sina teorier när de satt och spelade knallkort eller vid några tillfällen, pluggade. Hon hade blivit ganska så bra vän med Sirius efter den dagen de hade tappat bort sig och hittat trappan som aldrig hade kommit tillbaka igen. Hon hade berättat att trappan inte fanns där och de hade gjort några små expeditioner till sjunde våningen men dörren fanns inte heller kvar. Och på så sätt hade de börjat diskutera trappor och sedan inte bara trappor utan lite allt möjligt.
Allt eftersom terminen gick och läxhögarna växte och krympte och det blev jullov hade Sirius och James redan blivit kända för att ha utfört ett antal nästan oskyldiga bus. De flesta riktades mot Severus Snape men vissa kunde vem som helst råka ut för. Alice och Patricia hade till exempel råkat gå igenom en korridor som utsatts för en halk-föhäxning och när de försökte vända tillbaka åt de håll de hade kommit ifrån hade de upptäckt att detta var omöjligt då det fanns någon sorts osynlig barriär i den änden av korridoren. Så snubblande och halkade och kanade hade de till sist tagit sig igenom korridoren där de mötts av de skyldiga samt Peter och Remus som allihopa var livligt inbegripna I en diskussion om Hippogriffer. De båda flickorna misstänkte starkt att de inte hade varit så inbegripna i sin diskussion för en halv minut sedan. Till och från hade Alice försökt komma på en bra hämnd men det gick inget vidare. De kunde ha tagit Lily till hjälp om det inte var så att man knappt såg henne längre. Hon åt och sov med de andra flickorna men annars var hon nästan bara med Severus. Och de ville inte blanda in Luanne och Vanda då de var alldeles för upptagna med att plugga tillsammans med några Hufflepuffare. Bland annat pojken som Luanne hade suttit bredvid på den första lektionen i förvandlingskonst...
Så kom äntligen juldagens morgon och det var nästan tomt i Gryffindortornet. Av föestaårseleverna var det bara Alice och Patricia samt de fyra pojkarna kvar. Av de äldre var det lika få eller färre i varje årskurs. När de vaknade på morgonen fann både Alice och Patricia var sin hög med julklappar vid sängens fotända. Alice kastade en kudde på Patricia som kastade tillbaka och stannade upp mitt i en gäspning när hon fick se sin julklappshög. Alice log och började öppna sina paket. Det första var från hennes mamma och innehöll ett skissblock, två fjäderpennor med snabbtorkande och raderbart bläck och dessutom en burk hemlagade kittelkakor. Nästa paket var från hennes moster och morbror och bestod av diverse små karameller och en mörkröd stickad tröja med ett guldlejon på framsidan. Hon satte på sig tröjan och såg att Patricia höll på att öppna hennes paket. Alice tittade spänt på henne när hon drog fram en bläckteckning som föreställde dem båda och ett armband av månstenar. Sedan fann hon sig indragen i en hård kram med en mycket glad Patricia. Alice kramade tillbaka och skrattade lyckligt. När de sedan satt på varsin säng igen pekade Patricia på ett paket som var inslaget i sliverpapper.
- Det där är från mig, öppna det!
Alice öppnade paketet och fann en vacker örnfjäderpenna och ett armband av runda svarta onyxer. De skrattade och kramade varandra igen innan Patricia påpekade att Alice hade ett paket kvar. Alice tog upp paketet och läste det lilla kort som följde med.

"God jul önskar Sirius Black (och de andra). P.s det var mest min idé haha"

- Vågar jag öppna det här paketet?
- Bara du håller det på avstånd går det nog bra...
Patricia såg lite orolig ut men Alice höll paketet på säkert avstånd och såg till sin förvåning en chokladgrodeask komma fram. Hon andades ut och öppnade asken. PANG! Det hördes en knall och plötsligt var hela Alice ansikte täckt av sot. Hon hostade en bra stund och Patricia kunde inte dölja ett stort flin. Till sist började Alice också flina.
- Vet du vad Patricia, det är underligt att hans present till mig är så lik min present till honom.
- Va? Har du gett Sirius Black en julklapp?
- Nja, snarare min hämnd och jag lät inte ens chokladgrodekortet sitta kvar!
De båda flickorna brast ut i gapskratt och önskade innerligt att de kunde få se Sirius min när han öppnade Alice "julklapp".

AWESOME!!!

SÅ bra! (Fast vet du om att det är svårt att ge dig råd om du skriver färdigt och publicerar kapitlet innan du läser mitt svar? )
För övrigt är första stycket helt underbart ^^

Haha, ja jag insåg det nr din uggla kom men ja, jag tycker också om trapporna haha tur att de inte gör så på LM för då hade vi nog båda varit helt lost!

Jättebra skrivet!

Gud vad braaaa

TACK ALLA UNDERBARA MUGGLISAR!!! Massa kramar till er!

Kapitel 7, Sirius

Sirius Black vaknade med ett ryck och upptäckte att hans synfält blockerades märkbart av två kuddar. En svag duns talade dessutom om för honom att någons kudde (antagligen Peters) hade flugit lite för kort och träffat en sängstolpe. Han sköt kuddarna åt sidan och muttrade något som lät som "hämnd" och "det här ska ni få igen för". Sedan stannade han upp när han såg att det låg en liten pakethög vid sängens fotända. Han såg sig om och upptäckte att de tre andra pojkarna också hade pakethögar på sina sängar. Han satte sig flinande upp och drog åt sig ett paket från högen. Det var från hans föräldrar och inte så anmärkningsvärt alls. Ett brev (som han tänkte vänta med att öppna då det antagligen inte innehöll några upplivande nyheter) och en drakskinnsinbunden almanacka. Han slängde almanackan på kudden och tog upp paketet från sin bror, Regulus, som var betydligt intressantare. Det var ett komplett trollkarlsschack av Onyx och strimmig grön malakit. Remus drog efter andan när han såg brädet och pjäserna och tog försiktigt upp malakit-kungen och granskade den ingående. Han såg halvt beundrande och halvt avundsjukt på Sirius som nu hade kommit till det sista paketet. Ett litet paket inslaget i glittrande mörkblått papper med en liten lapp på. Nu lutade sig James fram för att bättre kunna se vad det stod på lappen innan han läste högt vad det stod.
- "God jul önskar Gryningen". Vem kan det vara från?
- Jag har mina misstankar....
Sirius tog försiktigt av pappret och såg, till sin stora förvåning, en chokladgrodeask. Han utbytte en smått skeptisk blick med James men bestämde sig för att han trots allt skulle våga öppna den. Och när locket öppnades genöjöd ett högt "PANG" i pojkarnas sovsal och när röken hade lagt sig såg James och Sirius på varnadra och upptäckte att de var täckta av sot. Sirius hostade och skrattade om vartannat tillsammans med de andra en god stund och böjde sig sedan över asken igen för att se om det fanns något kort kvar i asken. Det fanns det inte men istället hittade han en lapp skriven med blått bläck.
- Vad stå-*host*-står det?
Sirius log mot James när han svarade.
- "Hämnden är ljuv. P.s hoppas att sotet sitter kvar så länge att får se det. P.p.s God jul"
Sirius fnös och började hosta igen. Sedan började alla fyra återigen skratta. När alla hade skrattat klart gjorde de sig i ordning (både Sirius och James tvättade sig grundligt så att det inte skulle finnas det minsta spår av sot kvar) och gick ner till frukosten i stora salen. När de kom in i salen fick de se Alice och Patricia vid Gryffindorbordet. De vinkade och pojkarna kom och satte sig bredvid dem.
- Jag var i alla fall hygglig nog att lämna kvar chokladgrodekortet.
- Ja men jag hade ju en hämnd att utföra och då finns det inte så mycket utrymme för att lämna kvar kort.
Alice log och skakade bak lockarna.
- Vilket kort var det jag gav dig då?
- Vettlösa Wendelin. Jag har redan två stycken så du kan få det om du vill.
- Nej, behåll det du.
- Okej. Tack. Kortet som du skulle ha fått var förresten Nicolas Flamel.
- Jaha. Honom har jag faktiskt. Har du flera?
- Nej. Bara det jag fick av dig...
Sirius flinade och stötte till henne med armbågen. Han fick ett retsamt leende tillbaka.
Hela juldagen förflöt i en glad uppsluppen stämning. Sirius och Remus spelade schack och när Sirius hade förlorat tre gånger i rad utmanade han James istället. När natten kom hade han dessutom hunnit spela många omgångar knallkort och ätit upp de mesta av godiset han fått, med viss hjälp av de andra förstås...

Hoppas att ni tyckte om det! Och gryning på engelska är ju dawn haha, så ja vad tycker ni om Alice hämnd?
Om ni har några frågor så är det bara att ställa och fortsätt gärna kommentera

JÄTTEMEGASUPERDUBERBRAAAAAAAAA!

Jätte, jätte braaaa!!!!