Medeltidens hjältar

Isabelle såg upp mot stjärnorna hon hörde Caspians låga snarkningar hon suckade tyst hur kunde han sova på ett ställe som det här.

"Vi kommer inte jaga ikväll Azah så ta en snabb tur runt lägret." Lupe reste sig upp och såg mot Isabelle.
"Kan du inte sova my lady?" Lupe log mjukt och tog ett steg närmare.
"Vad står på?"

" Sova i en skog där man kan höra onda demoner är det sista jag vill " sa Isabelle. Man hörde på hennes röst att hon inte litade på skogen överhuvudtaget. När hon var 8 år hade hon gått vilse i skogen och när kvällen kom hade onda demoner hittat henne och nästan dödat henne. Om inte hennes far hade kommit till undersättning hade hon inte left idag.

"Jag lovar att du inte behöver ora dig. Men om du inte kan så kan vi ge dig något att dricka som får din kropp att slappna av. Rose dricker det när hon har det svårt." Lupe såg oroat på henne.
"Är du möjligen rädd för oss?"

" Demoner har jagat mina mardrömmar sen jag var en liten flicka och nästan blev dödad av demoner " sa Isabelle lågt. Hon kramade kudden och såg upp mot stjärnorna nån av de miljoner stjärnor var hennes far. Hennes far hade berättat att när en människa dör lyser denes själ upp världen på natten i form av en stjärna. Hon visste dock inte om det var sant eller inte hennes pappa var speciell och berättade saker för henne som gjorde att hon såg på läskiga saker på ett annat vis.

Lupe såg ner.
"Jag beklagar mylady. Jag kan be Rose hjälpa dig med drömmarna. Men jag ska göra lite te åt er. Du kommer att somna och sova utan några mardrömmar." Han log mot henne.
"Låter det som en bra ide?" Azah kom ut genom en buske och log.
"Vår sköld är den starkaste. Den är starkare än slottet själv."

" Okej kan gå med på det " sa Isabelle hon ville kunna somna utan mardrömmar åteminstonde en natt.

Lupe tog en kopp och hällde ner vattnet och blåste ut en eld under tills vattnet blev varmt. Sedan blandade han ner lite örter från en liten väska och gick mot henne.
"Akta det är varmt." Han räckte över träkoppen varsamt.

Isabelle satte sig upp och tog träkoppen försiktigt och blåste lite på teets yta. Hon drack en liten klunk. Caspian rullade över på rygg i sin hängmatta.

Lupe stod vid henne och såg ner.
"Vill du att jag ska ligga som varg vid dig? Kommer det kännas bättre?" Han såg oroat på henne.
"Förlåt om jag är så på. Men du är som Rose. Oskyldig på så många vid." Han satte sig och log vänligt.