the place call Rubian (Prs)

" De flesta gifter sig de flesta har inte gift sig förens de är äldre " sa Elise hon kunde inte ljuga om det.

"Men jag måste tydligen " sa Teddy fortfarande surt.
Han stannade utanför rummet som Waren fanns i.
"Jag klarar mig själv nu" sa Teddy & gick in i rummet.

Elise nickade och jag gissar att jag får leta efter honom igen om ungefär 10 minuter tänkte hon. Elise såg ut genom fönstret och tänkte på sin syster ondare än hon finns inte tänkte hon.

Natasha gick omkring lite på gården. Hennes långa mörkbruna hår satte hon upp i en stor fläta.
" Jag undrar varför ingen vill vara min vän? är de verkligen rädda för mig?" frågade Natasha sig själv.

Elias satt i sängen på sitt rum och tänkte lite det kändes som att det var ett stor klyfta mellan dom två.
" Om ändå jag inte vore så himla rädd eller om hon kunde sluta prata med spöken och sånt " mumlade han.

Natasha suckade lite lågt.
Hon hade en känsla av att hon inte var ensam. Men det var inte någon av de vanliga spökena hon kände av.
Hon såg sig en aning osäkert omkring.
"Kanske inbillar jag mig saker" sa Natasha lågt.

" Men en sån vacker flicka kan väll inte inbilla sig saker " sa en man som var ett spöke hans namn var Garm. Han satt på fönsterkarmen och såg mot henne.

Natasha såg mot Garm med en liten aning misstänksam blick.
"Vem är ni?" frågade Natasha med en lugn röst.
Hon visste inte varför men hon fick en konstig känsla av att se Garm.

" Mitt namn mitt namn har jag glömt bort " sa Garm och man kunde inte höra att han ljög för han var expert enligt honom på att ljuga.

"Åh um okej så du mins inte...det måste vara förfärligt" sa Natasha. Hon var väldigt säker på att Garm talade sanning.
"Men vad gör du här?" frågade Natasha nyfiket.