Prs med 1233679

Förlåt för att det tog sån tid! Och tack så jättemycket för de fina orden, du skriver ju minst lika bra som mig ^^

Claudia träffar inte Doris igen förrän vid lunch. Hon ser fortfarande lycklig ut över att hon ska få träffa Ally, och Claudia kan inte låta bli att småle. Doris är helt enkelt den typen som kan leva på något sådant länge. Lunchrasten är lång och det skulle egentligen kunna finnas tid att gå ner till köket nu, men Claudia bestämmer sig för att använda tiden till att plugga. Hon har mycket läxor - uppsatsen om djävulens snara för Sprout, en runöversättning och hon måste öva på McGonagalls förtrollning. Säkert ger den där gubben Snigelhorn henne ännu fler.
Resten av dagen rinner förbi och innan hon vet ordet av är det dags att leta upp Doris. En sjundeårselev vid namn Liam Fletcher talade om för henne att man skulle kittla ett päron på en tavla för att komma in i köket. Claudia tror att han talade sanning, hon vet att han är schyst. Doris väntar i sällskapsrummet och kommer genast när Claudia vinkar åt henne. De går framåt mot ingången, Claudia kittlar päronet och när dörren svänger upp frågar hon:
"Är du redo?"

Tack så mycket ^^


- Lagar dom maten? Frågar Doris. Hon kommer på att det va en rätt dum fråga eftersom dom står utanför köket.
- Ja, vi står utanför köket säger Claudia som om hon läst Doris tankar.
Doris kommer att tänka på att hon bara varit några meter från en massa husalfer utan att veta om det.
Tavlan skjuts plötsligt upp.
- Wow, säger Doris och ser fascinerad ut. Claudia ser frågande ut. Doris förstår henne. Doris har levt 16 år i en by som är omgiven av magi, och blir ändå förvånad över att en tavla öppnas.
När Claudia som går först in, sätter foten över tröskeln får hon en chock. Husalfer överallt! Tänk hittar hon inte Ally. Hon vänder sig om och ser Doris bara så och gapa.
- Jag trodde dom hade en nos, säger Doris långsamt.
Claudia kollar ner i marken och försöker svälja ett fniss. Är det verkligen det första hon tänker på? Om dom har nos eller näsor. Båda två upptäcker snart att dom flesta husalfer står och stirrar på dom. Vissa ser arga ut, vissa rädda, andra helt förvirrade. Hundra gigantiska ögon stirrar på dom. Claudia drar Doris över tröskeln så tavlan stänger sig.
- Ni är så söta, Allihop. Säger Doris. Egentligen inte så jättehögt. Men alla små husalfer verkar ha hört, eftersom dom direkt återgår till sitt arbete.

Claudia ger Doris ett flyktigt leende och tar henne under armen innan hon försiktigt börjar tränga sig fram mellan alla myllrande alfer. Hon söker med blicken efter Ally, men alla alfhuvuden ser så lika ut och hon kan inte hitta henne. Hon böjer sig ner och skakar lite i en förbipasserande husalfs handduk.
"Vet du var Ally är?" undrar hon och ser vänligt på den lilla blåögda alfen.
"Ally är där inne", piper alfen och pekar med en hel näve mot rummet innanför som är dolt bakom tunga draperier. "Hon är där, och sist Basy såg henne höll hon på att försöka resonera med galningen." Claudia nickar och alfen som tydligen heter Basy försvinner iväg innan hon hinner tacka. Hon har aldrig insett hur många husalfer som faktiskt arbetar på Hogwarts: minst trettio stycken finns redan i det ganska trånga köket.
Claudia slänger en blick på Doris, som står och gapar med en förundrad min.
"Så det var en nos de hade", viskar Doris andlöst innan hon lägger märke till Claudias stirrande och rodnar kraftigt.
"Ja, en nos", ler Claudia. "Alfen sa att Ally är där inne, bakom draperierna. Kommer du?" Utan att vänta på svar släpar hon med sig Doris, drar draperierna åt sidan och stiger in.

Doris känner hur Claudia greppar tag om hennes hand och hör ljudet av draperiet som dras åt sidan. Bakom draperiet finns hyllor med massor av dyra kryddor, guldfat och fina porslin skålar. Sånt som Doris mamma aldrig haft råd med till bageriet.
- Doris? Säger Claudia och skakar lite lätt på hennes axel. Hon har slunkit in i sina dagdrömmar om hur det skulle vara att bli rik. Hon skakar genast på huvudet och kollar på Claudia. Hon skymtar ett par fladdermus öron bakom hennes höft. Husalfen gömmer sig bakom henne. Doris är rädd för att dom små filurerna inte är så söta som dom ser ut. Dom kanske är hemskt elaka. Claudia verkar läsa av rädslan i Doris ansikte, för hon förklarar genast att den bara är lite blyg och att hon brättat historien om hur Doris upptäckte henne.
- Ally känner igen. Piper rösten bakom Claudias rygg och ett ansikte dyker fram.
- känner du igen henne? Frågar Claudia. Husalfen nickar.
- Ally såg henne den där kvällen, förklarar alfen och trycker sig hårdare mot Claudia.
- Du behöver inte vara rädd för henne, säger Claudia varmt. Hon är min allra bästa vän och skulle aldrig vara dum mot någon. Särskilt inte mot en så trevlig husalf som du,säger hon och kollar upp mot Doris. Hennes hår landar perfekt på axeln, hennes vackra ögon tindrar och hon ler sitt varma leende. Det är helt otroligt att en sådan vacker flicka som Claudia vill vara vän med gnälliga Doris. Gnälliga Doris som alltid behöver hjälp med sina problem men aldrig någonsin hjälpt Claudia med sina. Doris har inte tänkt på det fram tills nu. Har hon tagit föregivet att Claudia inte har några problem alls? Doris känner en liten hand runt sin. Det är husalfen Ally som vill bevisa att hon litar på Doris. Även fast Ally inte vet hur gnällig hon är. Doris ler mot Ally som ler tillbaka. Sedan kollar hon upp på Claudia som också ler mot Doris. Denna sekunden som snart kommer vara över, vill Doris just nu bara stanna i. Nu har hon det så bra som man bara kan få.

Plötsligt avbryts de av ett förskräckligt oväsen längst in i rummet. Ett gällt, jämrande skrik ekar genom rummet blandat med glatt pladder, och Claudia rycker till av chock medan Ally bredvid henne ser ut att krympa flera centimeter. Upphovet till skriket visar sig vara en liten och oerhört smutsig alf. Hon halvligger på den djupröda mattan med en stor mängd matfläckar på klänningen och en honungsölsflaska hårt greppad i sin hand. Hennes tjut dränks bara när hon tar djupa, oregelbundna klunkar av ölen hon håller i. En annan alf står lutad över henne, och han försöker tydligen lugna henne eftersom han skriker ord till henne i snabb följd med ovanligt forcerat tonfall även för att vara en husalf. Han är helt osannolikt klädd - ett par blåblommiga pyjamasshorts, flera lager av rödbruna bylsiga ylletröjor, omatchande strumpor och löjligt många yllehattar som är staplade på hans lilla huvud. Claudia smyger närmare för att kunna höra vad de säger samtidigt som flera alfer väller in genom draperierna och Ally piper nervöst vid hennes sida.
"Winky vill inte! Winky vill inte ha kläder! Vill inte, vill inte, vill inte!" skriker alfen med flaskan, som tydligen heter Winky, och gungar fram och tillbaka i sin plåga.
"Oroa dig inte, Winky, Dobby mår prima med sina kläder och sin lön", påstår alfen med hattarna och försöker ta ifrån henne flaskan. "Du borde inte dricka så mycket utan följa med upp i slottet, så kan Dobby visa dig..."
"... vad skulle Winkys husbonde säga? Vad skulle Mr Crouch säga om han fick reda på att Winky hade stulit kläder och krävde lön för sitt arbete? Han skulle säga att hon var en stygg alf och straffa henne, han skulle... han skulle..." Winkys ord slutar i ännu ett fruktansvärt, hulkande tjut och hon skakar i hela kroppen. Dobby fortsätter att skrika och vifta med händerna, ett antal alfer kommer fram och lyfter upp Winky med högst besvärade miner, och i det allmänna tumultet är det ingen som märker Claudia, Ally och Doris.
"Ni kanske borde gå nu, miss Gonzales", piper Ally bredvid henne och drar lätt i hennes ärm. "Ally fruktade att det här skulle hända, men Ally vill helst bespara er synen. Dessutom är det snart kväll och då får eleverna inte vara ute i korridorerna. Trevligt att träffas, miss...?" Hon vänder sig till Doris, som står och betraktar Winky (som nu släpas iväg av fem små alfer) med ögon stora som tefat, men nu flyttar uppmärksamheten till Ally.
"Duncan", ler hon. "Doris Duncan. Det var roligt att träffa dig med, Ally." Ally niger och pekar ut vägen för dem och med en sista blick på scenen bakom dem tar Claudia tag i Doris och springer ut.

Förlåt för jag inte skrivit på länge, men har varit på Firebolt.

Doris ser ett besvärat ansiktsuttryck på en husalf innan Claudia slår igen dörren. Hon vänder ansiktet och kollar på Doris med likadant ansiktsuttryck som husalfen. Doris kollar genast ner i marken.
- Det var inte meningen att det skulle sluta sådär, Säger Claudia snabbt. Du kan få träffa Ally igen. En annan gång. Tillägger hon ännu snabbare.
- Det är okej, säger Doris och ler lite försiktigt. Hon vill egentligen fråga efter varför dom tydligen inte får någon lön. Men kommer på att det är en dålig ide.
- Jag är jätteglad över att ha fått träffa Ally, tillägger Doris. Claudia ler och tar Doris i handen. Sedan går dom till sällskapsrummet, Där dom fortsätter med läxorna. Eller Claudia hjälper Doris med läxorna, eftersom hon redan är klar. Sen spelar dom sällskapsspel med Stephanie (är hon också Hufflepuff?) När det är dags att gå och lägga sig är det som om allt i köket är bortglömt. Vilket är väldigt skönt. Den natten drömmer inte Doris några mardrömmar, och vaknar inte av att Claudia är borta.

Det är lugnt Hoppas du hade kul på Firebolt!
Och ja, Stephanie är Hufflepuffare.

Hoppar till nästa dag...

Claudia sover länge dagen därpå och är ensam i sovsalen när hon vaknar. Det förvånar henne, hon hade trott att åtminstone Doris skulle vänta. Men hon har nog gått ner till frukosten tidigt. Claudia byter snabbt om till Hogwartsuniformen, sätter upp håret i en hästsvans och går snabbt den korta vägen till stora salen. Den är inte full, vid borden sitter bara ungefär hälften av alla som får plats. Därför vrids många blickar mot henne när hon stiger in. Claudia ignorerar dem och slår sig ner bredvid Doris.
"Du väntade inte", säger hon, kort i tonen. Doris kastar en hastig blick på henne och sväljer skeden med äggröra som hon precis stoppade i munnen.
"Jag var hungrig och ville inte väcka dig", säger Doris urskuldande. Claudia skrattar till. "Det är lugnt", svarar hon och häller upp ett glas juice. Hennes blick glider bort mot lärarbordet, som även det är nästan tomt. Professor Snapes tomma stol påminner henne om vad hon skulle säga och hon vänder sig mot Doris.
"Första lektionen är försvar mot svartkonster", rapporterar hon, men när Doris ser oförstående ut suckar hon och lägger till "med Snape." Doris stönar högt och tittar ner på sin halvätna äggröra med dyster min. Claudia tycker synd om henne. Doris hade problem med försvar mot svartkonster redan under de andra lärarna, och med Snape kommer det nog att bli rena mardrömmen för henne. Claudia klappar henne lite på axeln och reser sig sedan.
"Du, jag tror inte att du får ner mera mat. Ska vi gå?" Doris nickar och de reser sig upp, hämtar ut sina saker och börjar vandra mot klassrummet, som tack och lov inte ligger i fängelsehålorna.

Firebolt var jätteroligt

Tänk om Snape är sjuk. Så sjuk att dom får ha en vikarie resten av året. En helt okej vikarie duger långan väg. Hoppas, hoppas, hoppas. Tänker Doris. Men hur mycket hon än hoppas vet hon att det inte kommer hända. Snape kommer hålla i försvar mot svartkonster resten av året. Och han kommer vara lika hemsk som förut. Doris har både B i försvar mot svartkonster och i trolldryckskonst. Utan att låta allt för självisk tycker hon att hon borde få D i trolldryckskonst. Hon misslyckats bara med 2 trolldrycker förra året. Båda två gångerna har Snape fått henne att framstå som en idiot som inte kan någonting, när hon egentligen bara inte kunde se skillnad på grodögon och paddögon. Vem kan det liksom? När dom kommer fram till klassrummet ser dom 5 Slytherinare, 3 Ravenclaware, 1 Gryffindorare, dom verkar vara dom enda Hufflepuffarna. Claudia ställer sig intill en vägg och säger ingenting. Doris gör likadant. Efter bara några sekunder kommer Snape och öppnar upp dörren. Doris går in sist, och undviker att möta Snapes ansikte.

Snape tar inte till orda förrän alla har satt sig och skrapandet av stolar har upphört. Några få har gjort misstaget att ta fram sina böcker, ser Claudia. Hon får rätt, det första Snape gör är att snörpa på munnen åt dem.
"Lägg ner böckerna", säger han och klassen lyder direkt, fumlar ner böckerna i sina väskor som en hop dresserade ekorrar. Det är precis vad alla klasser är under Snape. Dresserade ekorrar. En Slytherinelev - Claudia tror att han heter Nott - lägger demonstrativt ner sin bok extra långsamt, segar med varje rörelse och flinar lätt. Snape ser bistert på honom men tillrättavisar honom inte, vilket får Claudia att koka av ilska.
"Jag vill tala med er och ha er fulla uppmärksamhet", säger han och låter blicken svepa över klassen. "Ni har haft fem lärare i det här ämnet hittills. Alla dessa har varit av varierande grad och lärt ut olika saker, vilket leder till att er undervisning i detta ämne har varit ytterst ofullständig." Medan Snape pratar på låter Claudia tankarna vandra till de förra lärarna i försvar mot svartkonster. Quirrell var en stammande, feg idiot, Lockman var ingen bra lärare även om Hannah och Susan älskade honom, Umbridge tyranniserade hela skolan under henne och Moody skrämde henne även om han inte gjorde henne livrädd som Doris. Nej, hon tyckte bäst om professor Lupin. Han var alltid vänlig och hade roliga lektioner, även om Claudia inte kunde låta bli att rysa av obehag när det kom ut att han var varulv. Liksom, hur säkert är det för eleverna? Men Snape kommer att vara värst av dem allihop, värre än Umbridge, kanske till och med värre än han var i trolldryckskonst förut. Claudia är nervös.
"... så dela upp er i par. Den ena ska försöka förhäxa den andra utan att tala. Den andra ska försöka avvärja förhäxningen lika tyst. Seså, sätt igång", avslutar Snape. Claudia ser sig förvirrat omkring. Vad var det han sa? Dela upp er i par. Hon rycker genast åt sig Doris arm. "Vad sa han? Förhäxa någon utan att tala?" säger hon tvivlande. Doris nickar. "Ja.. Det kallas icke-verbal besvärjelse. Men hur avvärjer man en förtrollning egentligen?"
Claudia letar i minnet. Men hon kan inte minnas att hon någonsin fått lära sig något sådant. Typiskt Snape att ge dem en uppgift de inte klarar av. Vänta, där. Hon tycker sig minnas att hon läste i en bok någon gång att man avvärjer besvärjelser med Potelo. Nej, Poleto... Claudia minns inte, men det är säkert något av dem. Hon låter frågan passera tills vidare och säger åt Doris att ställa sig mitt emot henne och höja trollstaven.
"Men vem ska börja förhäxa och vem ska börja avvärja?" frågar Doris. "Och Claudia, hur avvärjer jag?" Claudia funderar en stund, men bestämmer sig snabbt. "Jag börjar förhäxa. Säg... nej, förlåt, tänk Poleto så löser det sig." Doris nickar och Claudia förbereder sig, koncentrerar sig... Nej. Hon kan inte förhäxa Doris utan att tala, det är för svårt. Hon slänger en blick över axeln, Snape ser inget. Hon mumlar snabbt fram "Tarantellegra" och Doris blir så överraskad att hon glömmer allt icke-verbalt och ropar ut "Poleto!" Ur spetsen på hennes trollstav tränger det plötsligt fram ett högt isande ljud och mängder av små illgröna moln som dyker ner och attackerar folks huvuden. På bara några sekunder har de skapat totalt kaos, och Snape stegar argt fram mot Doris med ögon som skjuter blixtar. Claudia skäms. Doris kommer att få skäll för det här, det vet hon. Och allt är hennes fel.



Förlåt för att det tagit lång tid! Och jag skrev kanske lite överdrivet långt...

Det gör inget. Och jag älskar när du skriver långa inlägg .

- Miss Duncan! Nästan ryter Snape åt Doris, som tar ett steg bakåt. Hon ser Claudias bekymrade blick, som är full med skuldkänslor.
- förlåt, säger Doris tyst och kollar ner i marken. Känner allas blickar riktade mot sig.
- Det var väl onödigt, och väldigt misslyckat enligt min mening. Inte konstigt att du bara har...
- Stop! Säger Claudia högt. Doris vänder sig snabbt om, och ser på henne. Hon har inte ett spår av rädsla i sitt ansiktsuttryck. Bara ilska. Snape kollar förvånat, och undrande på henne. Han lägger huvudet på sne och väntar på ett svar.
- Jag var alldeles för hastig, så Doris blev stressad och...
- tig! 20 poängs avdrag för Hufflepuff, pågrund av miss Gonzales. Doris ser hur Claudia höjer på ögonbrynen, och himlar med ögonen. Snape kollar bestämt på Claudia, innan han vänder ansiktet mot Doris.
- och 40 poängs avdrag pågrund av miss Duncan.
- 60 poäng! Du kan inte dra av 60 poäng! Säger Claudia upprört. Doris fattar inte hur hon vågar. Hur blir man så modig?
- kan jag inte? Svarar Snape, och tar ett steg närmare Claudia. Klart jag kan, om ni är dumma nog att inte fatta vad som menas med en icke-verbal besvärjelse. Snape vänder på ryggen, och går mot katedern. Fortsätt, säger han högt men en irriterad röst.

Inte fören lektionen är slut kan Doris och Claudia pusta ut. Hur i hela friden ska dom klara av ett helt år med Snape?