We are humans not things (prs)

Buck höll på med att skura golvet. Han gav Silas en kall blick medans han arbetade.

Silas gav honom en likadan blick han kollade sen till Zuko och hånlog när hans bror var död så var det bara för honom att håla Zuko här eller döda honom och sen var han kung och skulle få det lilla landet att lida.

Buck såg ner mot marken & slutade att jobba för stunden.
Han suckade sorgset & började att nynna på en sång.

Zuko vek ännu en tröja och såg sin farbrors blick och blev smått nervös han drog upp luvan över det rödbruna håret. Han låtsades att han inte fanns som vanligt när hans farbror gav honom obehagliga blickar.

Buck sneglade mot Salias.
Buck log & passade på att smita undan från arbetet.

" och vart tog den där ungen Buck vägen nu då tänkte Silas irriterat.

Mia tvättande fönstren hon suckade hon hade kommit på att om hon lyckas fly härifrån och komma till en egen lägenhet så ville hon inte ha höga fönster.

Buck såg sig försiktigt omkring medans han gick.
"Buck du är inte färdig än" sa Oliver argt när han såg Buck.
Buck ryckte till.
Oliver skakade på huvudet & drog tillbaka Buck & satte honom i arbete igen.
Oliver gick då fram till Silas.
"Jag sa till dig att hålla ett öga på honom" sa Oliver med en suck.

" Du jag har inte ögon i nacken " sa Silas surt ibland önskade han dock att han hade det. Zuko tjuvlyssnade medans han vek kläderna.

"Hmpfh vi måste göra oss av med de som fyller sjutton år. det är oftast de som skapar mest problem & om jag mins rätt så är Buck snart sjutton år" sa Oliver allvarligt

" Det enda sättet är att döda jag menar vi kan ju inte riktigt släppa ut honom han kommer kalla på polis och fbi och alla dom där så är vi körda " sa Silas.