The unexpected (prs)

Ashe skrattar till. "Då får vi hoppas att vi delar tillräckligt många lektioner för att du ska kunna visa mig vägen", ler Ashe tillbaka och ignorerar smink piken. Hon tänker inte sluta med sin foundation, och ifall hon använder den redan från dag ett kommer ingen veta hur hon ser ut utan den.
När de kommer till expeditionen vill hon veta vad tusan Ashe heter. Fast aningen mer trevligt då. "Ashe Takahashi", svarar hon och hoppas att det är under det namnet hon blivit inlagd. När kvinnan ber Ashe att stava till det håller hon tillbaka en svordom men gör som kvinnan vill.

Ett leende sprider sig över Artemis ansikte och hon nickar.
"Det hoppas jag med, verkligen." säger hon spontant och glatt, något som var mycket ovanligt för Artemis. Det var som en bekräftelse att det fanns någon under där, under fasaden.
Då de kommer till expeditionen döljer Artemis ett roat leende och väntar på att de ska vara klara. Kvinnan verkar efter ett par gånger fått Ashes namn ordentligt och skriver snart ut schemat på ett papper. Hon räcker den till Ashe tillsammans med basinformation på ett papper, en bok med skolans regler och en karta. Hon får även ett skrivblock och en penna som en ´Välkommen hit present´.
Då Ashe fått allt stänger kvinnan luckan efter dem, vilket visar att hon slutat och de ska gå. Artemis ser på klockan och ser att hon strax är åtta och något stressat verkar komma över henne. Även om reglerna om läggtid inte gäller på helger vet hon att lärarna föredrar att det ska vara så. Artemis hade alltid följt alla regler både de skrivna och oskrivna och att hon var ute såhär sent var för henne ovanligt och skapadeen tyst panik inom henne.
"Så vilken klass fick du?" frågar hon och styr stegen snabbt mot det hållet de bor, hela hon verkade gå som på nålar.

Ashe skummar genom igenom listan och ser Artemis namn... "Din", ler Ashe stort och ser på den stora regelboken. "Är de allvarliga? Oh, man. Jag kommer hamna hos rektorn snabbare än jag trott", muttrar hon för sig själv.
Artemis verkar ha svårt att stanna kvar på ett och samma ställe, så Ashe protesterar inte när de snabbt går tillbaka till sina rum. Hon måste ändå meddela Kai om den stora summan pengar han måste betala snart, och att de kanske behöver ett till falskt kreditkort.
"Du? Artemis? Tack så mycket för allt. Och... du har verkligen ett awesome namn", ler Ashe när de kommer fram till sina rum. "Ses vi imorgon då?"

Artemis besvarar Ashes leende men verkar nästan alltför stressad för att hinna svara. Det var först då de var framför deras egna dörrar i säker trygghet inom tidsramen hon kunde slappna av och tala.
"Vad härligt." säger hon uppriktigt och hon menar det av hela sitt hjärta. Även om Ashe skulle tycke illa om henne som de andra så skulle hon ändå minnas denna dag de haft samman.
Hon besvarar sedan svagt kvinnans leende.
"Jag har då inte hjälpt dig med mycket, men tack själv." säger hon och nickar ivrigt, hon älskade också sitt namn. Det var något hon fått av den som troligen tagit hand om henne då hon var liten. Då innan hon hamnat på gatan och skolan funnit henne. Hon visste då sitt namn och släpade runt på den röda gosedjursdraken.
"Tack, det kommer från en gudinna, jaktens gudinna." svarade hon och tog i handtaget till sin dörr.
"Vi ses imorgon, möts här vid sju så går vi till frukosten innan första lektionen som är klockan åtta. Ta med dig det skolmaterial du behöver, vi får hämta ut böcker till dig imorgon." svarade hon innan hon öppnade dörren och gick in till sig.

"Och modern till allt levande", fyller Ashe i. "Kom ihåg det också. Ditt namn måste inte nödvändigtvis betyda jakt."
Ashe ser på kartan och försöker förstå den... "Jag hatar kartor", muttrar hon men mår genast bättre vid tanken att Artemis ändå ska visa henne vägen. Hon behöver inte oroa sig om nästa dag åtminstone.
"Det gör vi", nickar Ashe kort och gott. "Sov så gott, Artemis. Och ifall du undrar över något eller vill ha hjälp så är det bara att säga till. Om det bara är något så enkelt som att se på en film", lägger hon till. Ärligt. Hon vill lära känna Artemis bättre för sin egen skull, men även för Artemis om hon någonsin skulle vilja lära sig mer om sin gåva. Att då veta hur ens energier fungerar skulle vara en fördel.

Artemis ler svagt men tacksamt åt Ashes ord. Det var som om kvinnan läste henne helt och hållet. Artemis hade alltid känt sig dålig och otillräcklig och även om hon aldrig gjorde en fluga förnär skrämde hennes tankar och känslor henne. Hon höll alltid ett svalt yttre, men ofta, ofta önskade hon ont om de som plågade henne, de som skrattade åt henne. Det var en sund reaktion, men det visste inte Artemis och det skrämde henne.
Artemis ser tveksamt på henne då hon är påväg in.
"Varför skulle jag vilja ha hjälp att se på en film? Ser gör man väl själv?" frågar hon förundrat och visar sin brist i konsten att umgås med andra. Hon hade heller aldrig sett på film om det inte var inom undervisningen eller liknande. Hon ägde inget sådant, hade inte råd med det och hade heller ingen att göra det hos.
"Men tack ändå och jag säger dig detsamma." säger hon vänligt och ler. Hon blir alldeles varm i kroppen av att Ashe sade så, som om hon brydde sig om henne.

Ashe håller tillbaka ett skratt. "Hm... Jag bara gissar när jag säger att popcorn och liknande inte finns här? Du kanske har insett det med tanke på att du hörde min och rektorns konversation, men jag är inte den mest lagliga personen. Hur skulle man kunna vara det när myndigheterna är ute efter en på grund av några identitetsbedrägerier som ens föräldrar gick igenom med så att vi kunde flytta från Japan? Och sedan deras död har jag varit på flyende fot så att jag inte tas in av en familj som inte låter mig utvecklas. Det skulle mina föräldrar hata. Och... att begränsa min kunskap är inte likt mig. Jag har en rätt så värdelös förmåga i vardagen men min kunskap... tack vare dem är den större än de flestas och jag vill så gärna fortsätta deras forskning... Och visst höll jag på att snacka om popcorn och film?" avbryter hon sig själv och rodnar. Bra jobbat, Ashe.
"I vilket fall som helst... du kommer inte stanna kvar här för all framtid och att streama en film olagligt ingår i mer eller mindre allas liv. Till och med de statliga skolorna visar filmerna utan någon rättighet och ingen bryr sig. Rätt så roligt faktiskt." Hon kliar sig i bakhuvudet och tystnar sedan.
"Då ska du väl få ta och sova. Jag måste försöka läsa igenom vilka saker som får mig ivägskickade till rektorn åtminstone", säger hon och granskar den tjocka boken. Den är ett endaste stort skämt, men vad ska hon göra? Hon kom hit för ingen anledning, och nu hade hon en. Skulle hon verkligen gå härifrån så snabbt? Knappast.
Hon ville veta mer om Artemis, vem hon var som person och varifrån hon kom. Men hon ville även veta varför lärarna höll tillbaka information.
De kunde åtminstone ha lärt henne att sväva över marken själv och inte bara flytta på föremål!
Hon känner sin mammas och pappas passion inom sig och kan inte låta bli att le. Hennes föräldrar skulle tycka att hon är galen, men de skulle fortfarande stötta henne.

Det var Artemis tur att rodna och mumlandes såg hon ner i marken.
"Det finns inte, men många brukar ha med sig från loven och de som kan åka hem över helgen. Men de brukar ha det på sitt rum." mumlade hon fram och ville inte möta Ashes blick, då hon aldrig varit med om sådant.
Hon lyssnar på hennes utlägg om hennes föräldrar och undrar varför hon berättar det för henne. Varför skulle de flytta från Japan och varför var de nu döda? Men hon frågade inget av detta, det skulle säkert komma så småningom men Artemis var inte den som trängde sig på eller gjorde väsen av sig. Artemis var alltid den som osynlig höll sig i bakgrunden och så gjorde hon även nu.
Att hon inte skulle stanna kvar här för all framtid skrämde henne mycket. Hon hade ofta blivit skrämd med att söka sig ut utanför akademins murar och skulle troligen söka lärartjänst där med en gång. Hon visste inte alls vad som fanns där ute och inget mindes hon från sin tidiga barndom heller.
"God natt." sade hon slutligen och gick in till sig. Hon låste prydligt dörren om sig och var sedan beredd att göra sig ordning för natten.

Ashe sjunger lågt för sig själv medan hon gör sig i ordning. Hon tittar datorn efter uppdateringar på bland annat sociala medier, mejl och annat. Sedan kollar hon mobilens appar. Kai har redan skickat en liten uppdatering på vilka historier som verkar sanna - vilka historier som det går att lära sig ifrån.
Att förlora sin utrustning... "Bara under skoltid", mumlar hon för sig själv och fortsätter sjunga trots att hennes hjärta faller. Hon vet att hon bara larvar sig men hennes musik och hennes mobil finns alltid i hennes närhet. Det är ett skydd mot omvärlden och musiken är något som alltid finns bredvid henne. När hon gråter. När hon skrattar. När hon sover, när hon läser, när hon duschar. Hon är fäst vid artisternas röster på ett vis att hon kan finna sin styrka från låtarna. Och nu kommer hon inte kunna klicka på en knapp och stänga världen ute när den kommer för nära.
Hon suckar och lägger allt på laddning, slänger av sig kläderna och släcker innan hon halvnaken kryper ihop under täcket.
Hon drar in doften av det rena, rena lakanet. Hon ser på skuggorna och biter sig sedan i läppen och blundar. Det här kommer aldrig att bli hennes hem om hon så önskar. Vilket hon inte gör, men detta är ett fängelse.
Hon sträcker sig efter mobilen och ringer ett nummer hon inte ring på jättelänge. Hennes moster svarar men Ashe kan inte förmå sig att prata. Tänk om de ringer tillbaka? Tänk om hennes moster talar om för hennes mormor var hon är och så blir hon tillbakadragen till den världen hennes mor försökte skydda henne ifrån den?
Hon lägger på och fingrar på mobilen medan en liten tanke hemsöker hennes inre. Eller har jag redan blivit mer involverad än de någonsin ville?

Artemis vaknar en timme innan de skulle träffas utanför deras rum. Hon duschar och torkar både hår och kropp innan hon flätar det långa vitblonda håret i två perfekta flätor där inte ett hårstrå ligger fel och håret är slätkammat, inte en endaste hårtest sticker ur flätorna.
Hon klär på sig uniformen som var välstruken och oklanderligt buren, det enda som syntes var att den var använd och begagnad. Hur många som haft den innan visste hon inte men färgen hade börjat gått ur och den såg väl använd ut.
Hon var klar snabbt och packade väskan medans hon läste det sista i runboken som skulle vara på förhör i dagens runskrift.
Det som var teoretiskt i ämnena var det enda hon var medveten om att hon var bra i. Hon memorerade allt och kom ihåg allt, det var inte som i de praktiska då hon alltid fick rätt av alla lärare.
Då det var fem minuter kvar tills de skulle träffas var Artemis redan ute och knackade på Ashes dörr. Hon hoppades på att hon inte sov, det skulle inte vara bra i Artemis tidsplan som aldrig fick ruckas då var det som om hela dagen var förstörd för henne.
"Det är dags att gå nu." sa hon vänligt utanför dörren.
"Frukost, skola." fortsatte hon.