Tillsammans är vi starka

_{Skrivet av Ellaravenclaw:}
Tack så jättemycket för alla fina kommentarer ♥

Kapitel 2.

När vi satt vid kanten till den förbjudna skogen började det sjunka in att mina allra bästa vänner Endra och Flora antagligen inte fanns mer. Jag kände hur tårarna var på väg att komma, men jag höll dem inne. Willie och Emilia satt och gjorde en eld och Liras, som var väldigt bra på läkedom gick runt en bit in i skogen och letade efter läkande blad och växter. Som tur var hade allas trollstavar klarat sig hyfsat. De hade några hack och skråmor, men de dög. Solen stod fortfarande högt på himlen och strålade oskyldigt. Vi hade bestämt oss för att stanna vid skolan tills det kom några att hjälpa oss. Om det inte skulle komma några tänkte vi ge oss av på ett äventyr och försöka ta oss hem genom att följa Hogwarts expressens väg. Jag gick fram till Willie och Emilia och satte mig bredvid dom.
- Hade ni några syskon som var här? frågade jag.
Båda nickade med sorgsna miner.
- Min storebror Hugo, sa Emilia. Väldigt tyst sa jag "okej".
- Mina lillasystrar Irma och Liz, sa Willie strax efter. Jag såg hur Emilia var nära på att börja gråta, så jag gick och satte mig intill henne.
- Allt kommer att bli bra, sa jag. Men själv var jag inte riktigt säker.
- Vi pratar om något annat, sa Willie.
- Vilka elevhem kommer ni ifrån? frågade han.
- Hufflepuff, och Liras är från Ravenclaw, sa jag.
- Jag är också från Ravenclaw, sa Emilia och log lite.
- Jag är i alla fall från Gryffindor, sa Willie.
- Jag kommer snart, jag ska gå och se hur det går för Liras, sa jag.
Willie och Emilia nickade till svar. Jag resta mig upp och började gå mot den djupa skogen. Efter ett kort tag hörde jag snyftningar och såg min bror sitta på en stubbe en bit bort. Han tittade upp och såg mig. Jag gick fram till honom och gav honom en kram.
- Lynx, sa han.
- Ja, vad är det? frågade jag. Han satte sig på stubben igen.
- Vad tror du kommer hända när vi kommer tillbaka? frågade han. Jag funderade ett tag på frågan.
- Jag vet inte, Liras, jag har ingen aning, svarade jag till slut. Jag sträckte ut min hand till honom och han tog den.
- Vänta
- Vi måste ju ha bladen, jag såg några där borta, sa Liras och pekade på ett litet träd. Vi gick dit hand i hand och plockade ett dussin stora och gröna löv. Sedan gick vi tillbaks till Emilia och Willie som fortfarande satt vid elden. Liras gick fram till Emilia och hon la ut sitt ben rakt och drog upp sina byxor så att man kunde se såren. Liras la försiktigt bladen på hennes sår och Emilia såg ut att tycka att det kändes bättre.
- Tack så mycket, Liras, sa hon och log. Liras kollade på henne och log också.
- Jag är bara glad för att få hjälpa till, svarade han.
- Vi kommer behöva mat snart, sa jag när jag kände hur min mage hungrade efter mat. De andra nickade.
- Jag har en idé, sa Emilia.
- Vi använder "Accio"-trollformlen, det borde funka! fortsatte hon.
- Jag testar, sa jag och ställde mig upp. Jag tog fram min trollstav och riktade den mot det som förr var Hogwarts.
- Accio mat, sa jag klart och tydligt. Strax kom en stor bit grillad flygande mot oss. Jag fångade den och kände på dem, den var fortfarande ljummen. Vi ställde den på en bit från slottet som Liras borstat av damm och små bitar ifrån. Resten utav kvällen satt vi och åt och hade mysigt och tänkte inte på det som för några timmar sedan hände.


Jag vet att kapitlet inte är så spännande, men nästa kapitel kommer nog bli lite scaary :o

Jag har en fråga också;
Tycker ni att jag borde namnge kapitlena?

_{Skrivet av Borttagen:}
snyg rubrik, jag var tvungen att läsa, jag bevakar och den är bra.... Tips, gör inte så himla många dialoger för det blir tråkigare att läsa, men det var bra med den där:
- accio mat, sa jag klart och tydligt, det var min favorit

_{Skrivet av Borttagen:}
Jag håller inte riktigt med. Jag tycker att det är roligare med många dialoger. Annars känns det så overkligt.