~ The Magic Secret ~ [J_J & Luna_rav]

Adam kollade direkt igen när han märkte det kom emot honom och han kollade på honom och nickar kort bara och kolllar sen bort gen och man såg hur uttråkad han var,

Alexia kolade på honom "skogen mer gömställen2Sa hon och flinar

Antonia och Anthony följde strax efter Tobias.
"Ärru här ensam?" frågade han och tittade på sin vän.

Mikael nickade sakta.
"Aha, jag har aldrig bott i skogen."

Adam kollade på Tnoias nu "japp som jag brukar vilja Tobias. du vet det"sa han snällt och lugnt och kollade på honom, ärligt han gillade den här personen och brukade oftast trivas i hans närvaro.

Alexia flinar "bor inte där hänger där"sa on sänllt

Antonia tittade på honom, så han var gammal vän med hennes bror? Hur kommer det sig att hon inte visste det.
"Jaja. Du verkar bara ha den värsta tiden." flinade Tobias enkelt och tittade upp mot kungen.

Mikael nickade sakta.
"Aha." log han. "vad gör du där då?" frågade han.

Adam nickar kort. "hatar vara i folkgrupper har stor lust att krypa in i en vrå och dö just nu typ"sa han kort och rättar till sin jacka. "e flickan di nsyster för hon kolar konstigt å dig"sahan

Aelxia flinar lite "vet inte bara kom hit för maten"Sa hon direkt på skoj

Tobias tittade bak på Antonia.
"Jepp, min lillasyster och saken bredvid är Anthony, min bror." sa han.

Mikael skrattade lite.
"Tänkte också typ bara på maten när jag kom hit." flinade han.

Adam flinar 2sakne, jaha och antar det e den äldsta"Sa han kort och flinar mjukt och drog handne åter igneom sitt bruna hår.

Alexia flinar "men då e vi två har bara mat i huvude ibland och det har skrätm typ 2 killar ifrån mig"sa oh

Antonia tittade på de och sedan upp på Anthony.
"Jepp, ett år äldre än mig." muttrade Tobias.

Mikael skrattade.
"Det kan jag relatera till." flinade han.

Adam nickar "därför e det ksnt vara ensam ugne du slipper det"Sa han snällt och granskar stället och tänker "systenr killar som in i2sa han kort

Aelxia kollade på mikeal "så du skulle lämnat mig för jag e matglad?2fårgade hon oskydligt

"Va?" frågade Tobias och flinade lite. "Vad sa du?"

Mikael skakade på huvudet.
"Jag menar att jag kan relatera till dig." sa han.